Många söker det andliga
i visioner, i bilder som uppstår i sinnet,
i drömmar, i syner, i inre resor.

De tror att det är där sanningen gömmer sig.
Att det är där och inte här Gud finns att hitta.

Men visioner är bara sinnesupplevelser,
lika förgängliga som moln på himlen.
De är illusioner i illusionen.
De uppstår, förändras och försvinner.
Ingen annan ser precis samma sak.

Kanske är det därför många tror
att allt är lika sant,
för ingen dröm, ingen syn, ingen vision
är densamma som någon annans.

Men allt är inte lika sant.
Drömmar är drömmar.
Visioner är visioner.
De kan kännas verkliga i stunden,
men de utspelar sig bara i våra huvuden.

Verkligheten däremot är delad.
Trädet är detsamma för alla,
liksom gräset, solen, vinden,
djuren som rör sig bland oss,
byggnaderna vi bor i,
människorna vi möter.

Det är den gemensamma verklighet
vi alla lever i.
Den är lika för alla.

Allt detta är verkligare än drömmarna.
Inte för att det är den yttersta verkligheten,
utan för att det är Guds uttryck i form.
Formen är inte Gud,
men Gud uttrycker sig genom formen.

Det är här Gud finns.
Inte i våra inre bilder,
utan i den delade verkligheten.
I det som är gemensamt för alla,
i stenarna och bergen,
i träden och gräset,
i vinden och solen,
i djuren, i människorna,
i varje andetag, i varje rörelse,
i stillheten mellan två ord.

Gud är inte separerad från världen,
utan närvarande i allt som är.
Som dansaren i sin dans:
rörelsen strålar, bär det gudomliga,
men det är dansaren,
den levande närvaron bakom varje rörelse
som är Gud.

Hela vår värld är genomsyrad av Gud.
Så varje gång du möter en annan människa,
Kom ihåg: det är Gud du möter.

Det är Gud som andas genom miljoner lungor,
Gud som äter genom oräkneliga munnar,
Gud som arbetar genom otaliga händer.

Inte gestalterna i dina drömmar,
inte figurerna i dina visioner,
utan människan mitt emot dig.

Det är Gud i mänsklig gestalt.
Inte egot, inte personligheten,
utan den sanna essensen,
källan bakom formen.