Frihet från jagets villkor
Vi människor vill så mycket.
Vi vill bli sedda.
Hörda.
Beundrade.
Vi vill bli respekterade, erkända,
kanske till och med älskade.
Men inte bara det,
utan det finns också mycket vi inte vill.
Vi vill inte bli kritiserade,
inte ifrågasatta,
inte förminskade.
Vi vill inte känna oss osedda,
oviktiga, avvisade.
Så mycket vi vill.
Så mycket vi inte vill.
Och just där gör vi vårt största misstag.
Vi gör våra liv beroende
av att andra uppfyller våra villkor.
Vi tror att vårt välbefinnande
och vår lycka finns i att få det vi vill ha från andra.
Men det är att leva som fånge
i sitt eget fängelse.
I samsara,
I kretsloppet av begär och aversion.
Lidandet uppstår
när jaget kräver
att världen ska bete sig på ett visst sätt,
när vi vill bli förstådda,
bekräftade, älskade.
Varje gång den rösten talar
är det egots röst.
En förstärkning av separation.
Så länge vi ställer krav,
pendlar vi mellan glädje och sorg.
Glädje när vi får det vi vill.
Sorg när vi inte får det.
Men allt detta är bara sinnesupplevelser.
Känslor som kommer och går.
Det finns bara en väg ut.
Att släppa taget.
Att göra som Buddha.
Att släppa kraven.
När vi inte längre låter allt det vi vill
och inte vill ha från andra styra våra liv,
upphör pendlandet.
Hjulet stannar.
Vi kliver ur samsara.
När vi inte längre vill någonting
uppstår en frid
som inte beror på någon annan än oss själva.
Då kan vi möta världen
utan att dras mellan längtan och motvilja.
Då blir vi fria att vila
i ett medvetande som inte rubbas.
Buddha vilade där.
Beröm, kritik, respekt, ifrågasättande –
allt passerade utan att fästa.
Han var orubblig.
Och det är där friheten finns:
Att inte längre göra andras ord,
handlingar och attityder
till måttet på vårt välbefinnande.
Att vila i den stillhet
som alltid finns,
bortom begär och aversion.
- Redigerat 2025-09-05 16:45 av FataMorgana
#0:
Ja så är det. Det är ett mönster som börjar när man är barn. Då vill man t.ex. ha glass, leksaker och man vill inte gå i skolan. Det är bara tingen som man vill ha eller inte ha som ändar sig när man är vuxen. Men mönstret fortsätter. Nån gång kanske man tänker "är det det som jag lever för?". Finns det inget annan i livet? Det är det första steget på sin väg tilll sin inre stillhet och frihet.
![[snowy00]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#0:
…sen pågår det efter att man har blivit "andligt intresserad". Då vill man bli en lärare eller guru. Man vill t o m bli upplyst. Hamsterhjulet fortsätter, men med en annan "finare" klädsel…det "andliga egot" tar form.
#0
Vid första anblick, så säger den en sak. När man tittar djupare in i sig själv, säger den en annan.
När vi inte längre vill någonting uppstår en frid som inte beror på någon annan än oss själva.
🏵🐌🐌🐌🐌🐌🐌🏵
Där står jag i dörrhålet och blickar ut
Och inom mig har det alltid viskat
Jag vill inte spela livets spel
Om och om igen har jag knuffats ut i världens spel.
Om och om igen
Har jag sökt mig tillbaka.
Tack för fin text 🙏
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#1: Ja just det. Små begär och motviljor som barn blir mer subtila som vuxna, men ändå styr de oss om vi inte är medvetna. Först när vi ser dem klart kan vi börja frigöra oss från dem 😊
#2:
Ja, precis. Det är så lätt att falla i den fällan, dvs att vårt andliga intresse blir ett nytt sätt för egot att synas. Det visar hur subtilt egot verkligen kan vara. Men även om vi ibland faller dit är det inte så farligt, det viktiga är att vi blir medvetna om oss själva och kan se igenom de här ”nya” önskningarna som uppstår längs vägen, så att vi senare kan släppa taget även om dessa 😊
#3 Ja, jag tror jag förstår vad du menar. På ytan handlar texten om att släppa kraven på andra, men när man stannar upp och ser inåt blir det mycket djupare än så. Då handlar det om hela vår relation till oss själva, om hur vi pendlar mellan längtan och motvilja, och om friheten som finns bortom det. Tänkte du på något liknande när du läste den? 😊
#4:
Det där känner jag också igen. Som om vi vore sniglar som gång på gång kryper ut och sedan tillbaka till vårt trygga skal igen 😄 Tack själv, det var också fint skrivet 😊
#7
Egentligen inte, har läst texten ett flertal gånger. Varje gång så blir den klarare för mig, det är som skuggor skingras.🙂
Undrar hur mycket som…
Texten avslöjar för mig själv en hel del, som man inte har reflekterat över.
Men de orden, en nyttig text av dig, som fick mig i ett annat ljus.🤗
#9:
Ok, jag förstår, men huvudsaken är att texten berör och ger nya insikter 😊🤗
#6:
Just det. Så tänker jag med. Kanske handlar allt till slut om att falla tillbaka i gamla mönster och hjulspår… För att åter igen bli medveten…och släppa dem på nytt. Att lära sig se de subtila skepnader som egot tar…..Och så går det runt, medan vi förhoppningsvis sjunker djupare i oss själva. Om vi vågar, det vill säga.😊
Starta ny diskussion