En stilla reflektion: Vad driver dig egentligen?
Jag kom att tänka på vad Jesus sa:
"När du ber, ska du inte vara som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas av människor. Jag säger er sanningen: de har redan fått ut sin lön."
Det fick mig att stanna upp.
Att fundera på våra egna avsikter.
Om varför vi gör det vi gör.
Vi kan ta musik som exempel.
Det enda skälet till att spela musik är att njuta av det.
Men om vi spelar musik för att imponera på en publik,
för att tjäna pengar och läsa om oss själva i tidningarna,
är vi inte intresserade av musiken, utan av något annat.
Och det samma gäller andligheten.
Vad är det vi egentligen söker?
Är det Gud, sanningen, stillheten och tystnaden inom oss själva,
eller söker vi bara efter att bli sedda, hörda och beundrade?
Eller finns det något tyst,
något djupt inom oss som driver oss?
Något som inte vill ha bekräftelse,
som inte vill höras eller synas,
och som inte söker efter något annat,
som bara vill vara?
Men kan säga att avsikten är allt.
För avsikten avgör vart stegen leder.
Den som söker för att glänsa,
polerar bara upp sin egen spegelbild.
Och kanske får han sin lön.
Beröm, applåder och bekräftelse.
Ord från andra som säger: "jag beundrar dig."
Det han ville ha, det han strävade efter,
det kanske han får….
… Men det är också allt han får.
Det som han egentligen ville ha.
Det som drev honom mer än tystnaden,
mer än stillheten, mer än det han påstod sig söka.
Och medan han jagar detta,
glider det verkliga honom ur händerna.
Sanningen.
Gud.
Tystnaden.
Stillheten.
Ljuset som alltid funnits där,
men som vi inte kan se så länge vi söker efter annat.
Men för den som verkligen söker, han finner.
Den som knackar på dörren, för honom öppnas den.
Den som söker Gud, sanningen,
han kommer också att se igenom illusionerna, en efter en.
Han kommer att lämna varje irrlära bakom sig.
Han kommer att upptäcka det som är sant.
Det som alltid har varit här,
inne i honom själv.
Han spelar musik för musikens skull,
mediterar för tystnadens skull.
För honom spelar det ingen roll,
om någon applåderar eller inte.
För det är inte berömmelse han söker,
Han söker något mycket djupare än så.
#0:
Det var ett bra inlägg! 👍
Dom som är ute efter andras beröm är ute efter andras energi och gör sig beroende av dessa. Det är ett tecken på energoibrist och att de inte är fria i sitt inre. En andlig väg innebär att frigöra sig från sådana behov, inte att mata dom.
En andlig väg innebär att titta in i sig själv, att reflektera över varför man har dessa behov och att våga möta sig själv som man är och sen komma till insikter som hjälper att släppa taget om behoven. Men om man själv inte går en andlig väg, utan bara är intresserad av att tillfredställa sitt ego, kan man ju fortsätta som vanligt och inbilla sig vara på en andlig väg.
#0
Vad är det som driver en?. En bra fråga, vet inte om det är någonting som driver mig egentligen.
Som musikern som spelar musik för musikens skull. Inte för berömmelse och lön, som du skriver.
Där är det genuina, i balans med sitt inre. Men så fort man blandar in den yttre rollen. Kan man tappa det genuina intresset, man kommer i ofas i livet.
Vet själv hur det är.
Men sällsamt och fint skrivet av dig.🤗
Det finns nog mera att skriva om, men
kommer inte på mera just nu.
#2:
Tack snälla 🤗 ja, jag har jag nog inte heller tänk så mycket på den frågan, men tänker att det kan vara nyttigt ibland att stanna upp och rannsaka sig själv och sina motiv. Precis som du skriver så är det nog som musikern som spelar musik för musikens skull. Det är där det genuina finns. Men jag får erkänna att jag ibland kan brottas med tankar som: ”tänk om jag en dag skrev en bok som såldes i miljoner, tänk om jag kunde bli rik på det” 😄 Men jag tror inte det är så farligt. Det är ju mänskligt att sådana tankar dyker upp ibland. Huvudsaken är att man blir medveten om dem, och ser vad de kan ställa till med om de får styra.
Men oavsett vart tankarna tar vägen ibland, är det andligheten och skrivandet som känns mest meningsfullt för mig. Det har blivit en passion i sig 😊
#3
Det märks att det är en passion för dig.🙂 Sajten har blivit som en oas för mig, väldigt berikade. Och det är så nyttigt att få stanna upp och reflektera.
- Redigerat 2025-08-30 17:29 av Gråeld
#4:
Sånt läser man gärna. 🙂
#4: Tack, det glädjer mig att höra 😊🤗
Ja, det är en viktig fråga. I alla fall när man som jag trillar in i tankevärldens motsägelser och jakt på… vad det nu kan tänkas vara……
Jag trivs bäst i flow och frihet
i naturlighetens vara….utan kamp och motstånd. Där livet levs i samförstånd…….i olikheternas namn.
Eller nått.
OCH med det sagt så ska ingen tro att jag alltid lever som jag lär… ibland vill även jag få mitt på mitt vis…..😉
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#7:
Ja, precis, så är det för mig med 🙂 Men jag tänker och tror att det viktiga inte är att vi alltid lever som vi lär, för det gör nog ingen, utan att vi är medvetna om när det sker, dvs när vi inte lever som vi lär och att vi kan erkänna det för oss själva. För mig är det just den medvetenheten som gör skillnaden. När vi ser våra egna mönster är vi inte längre helt fångade i dem och det är nog där friheten finns 😊
- Redigerat 2025-08-30 18:28 av FataMorgana
#8: Ja, jag är helt inne på ditt sätt att se det.
Medvetandegörandet är hela grejer som möjliggör skiftet.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
På frågan: Vad driver mig egentligen? Började jag fundera om jag hade ett driv, till att börja med. Saker dyker upp här och nu, som man får ta itu med. Men kanske drivs jag av en slags passion…….den känslan tilltalar mig. Och att jag har kul/mår bra när jag gör vad jag gör.🤔
#10
Och det är det väsentliga, att man har kul och mår bra.🙂
Jag vet i alla fall vad jag mest drivs av och det är min nyfikenhet. 😊
Egentligen har jag nog aldrig klurat ut vad det är som driver mig.
Vad som får mig att stiga upp på morgonen och gå och lägga mig på kvällen. . . .
Rutinen?
Även rutiner tröttar ut människor.
Och jo, jag har känt mig ofantligt trött.
Många gånger genom åren.
Och ändå så finns det någonting inom mig som knuffar igång dagarna.
Ibland undrar jag vad syftet med det är och ibland bara går dagarna och tiden…..
Och jag liksom bara hänger på . . . .
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#13:
Precis, stiga upp, lägga sig och däremellan försöka lista ut vad man egentligen gör och varför man gör det man gör 😄
#13:
Syftet är väl att jobba för sin överlevnad, sköta om sitt hem, se till att ha mat och annat som behövs och sen hitta tid för att göra saker som man tycker om att göra och att vila. Men vad man än gör, så slutar det för oss alla på samma ställe.
#14: 😆 ja, typ så
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#15: Sant, så är det.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#11:
Ja, livet ska ju vara värt att leva, liksom.🙂