Värdefull eller värdelös? / En vishetshistoria
En vishetshistoria av okänd författare
Fadern låg för döden. Han kallade till sig sin ende son, som ännu var ung och oerfaren.
”Se min son, denna klocka är över 200 år gammal. Innan jag ger den till dig vill jag att du uträttar tre saker för mig.”
”Fader, säg mig, vad vill du?”
”Ta nu denna klocka och gå till bykrogen och fråga om någon skulle vilja köpa den, och för hur mycket. Och nu, gå.”
När pojken kom tillbaka sade han: ”Fader, många tittade på klockan, men ingen bjöd mer än 5 euro.”
”Bra gjort, min son. Gå nu till urmakaren i staden och fråga hur mycket han skulle ge för den.”
”Fader, urmakaren bjöd också bara omkring 5 euro, eftersom den är så gammal och sliten.”
”Bra, min son”, sade fadern. ”Gå nu till museet och fråga vad de skulle betala för den.”
Efter två timmar kom sonen synligt eftertänksam och förbluffad hem.
”Fader, jag kan knappt tro det själv. När jag var på museet beställde de genast en expert. Efter att han hade granskat klockan in i minsta detalj, pratade han kort med museichefen, och de erbjöd mig en miljon euro.”
”Ser du min son”, började fadern, ”om du befinner dig på fel plats, kommer ingen att uppskatta ditt värde, eller så försöker de utnyttja dig långt under ditt värde. De kommer att övertala dig att du är värdelös och att du inte har något av betydelse, bara för att köpa dig billigt.
Omge dig istället med goda människor, som inte ser nyttan i dig, utan den värdefulla människan du är. Dessa människor kommer att erkänna det sanna värde du bär inom dig.”
#0:
Den vishetshistorian satt där den skulle hos mig just nu.🫣…tack för den.
#0: Mycket tänkvärd text. Tack för den.
Jag tänker också att vår egen sinnesstämning sätter värderandet av andra och en själv i klistret många gånger.
Beroende på vilka ögon vi ser med. Är vi otåliga och frustrerade är det inte helt ovanligt att vi projecerar ut det på omgivningen. Och tolkar / värderar omgivningen efter detta.
Är vi kärleksfulla och tillfreds så brukar det i allmänhet också vara så vi uppfattar vår tillvaro. Där finns inget att haka upp sig på. Allt flyter fram utan större motstånd.
Det handlar inte alltid om vad andra bedömner utan även om hur vi värderar det som är.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#1:
Var det bra tajming? 😄
#2:
Kan bara hålla med och det viktigaste är ju hur vi själva värderar det som är.
En annan lustig sak. Ett par timmar efter att jag skrev det här inlägget, hade någon på en facebook grupp ställt in samma historia, fast omräknat till kronor i stället för euro.
Undrar om det var en slump eller om personen var inne och läste här?
#5: Det kan man så noga inte veta 😅
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#6:
Och jag som är så nyfiken måste leva med att jag aldrig kommer att få reda på det. 😄
#7: Ibland är det svårt 🤣
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#3:
Ja, det var I alla fall ingen taskig tajming 😄😉
Men, jag har ju funderat och upplevt en hel del iom detta, den senaste tiden…som ni ju vet lite…med nya folk att träffa osv, mm…och ja, det är så som vishetshistorian säger.
Sen, är det ju även mycket som Stjärnskott skriver. När är det vi själva tolkar Världen som så, att de omkring oss är på ett visst sätt.? Och när är den världen så som vi tolkar den?.
I slutändan ser vi aldrig saker som de verkligen är, utan vi ser de som vi själva tolkar de…dvs, vi ser världen genom vårat eget filter, skapat av erfarenheter osv, som vi samlat på oss genom åren.
Men även utan detta filter, kan vi aldrig med sinnet se till sakers sanna natur…alltså, världen kommer aldrig vara som vi ser den. Vi kan aldrig riktigt nå den… Vi kan endast erfara den på djupet, I vår egen stillhet, I vår egen Källa…som oxå är källan till allt omkring oss
Men nu blev det ju ganska djupt, detta..🙄😇
#9:
Ja, nu låter du som Immanuel Kant. 😊
#10:
Hehe, jo, jag tänkte faktiskt på honom när jag skrev. Så jag får nog ge halva "äran" till honom, kanske.😊
#11:
Hehe 😄
Starta ny diskussion