Om skiftet som aldrig kommer
De väntar. År efter år.
På dagen som sägs komma snart.
Då allt ska förändras.
På uppstigningen.
På den stora frekvenshöjningen.
På ljuset som ska svepa in och göra jorden ny.
Men det nästan ingen förstår,
är att ljuset redan är här.
Att det alltid har varit här.
Vi består av det.
Vi är det.
Den högsta frekvensen.
Det är vår allas sanna natur.
Frågan är inte när skiftet kommer,
eller när frekvenshöjningen sker.
Frågan är vilka energier vi uttrycker,
och hur mycket från vilka chakran.
Uttrycker vi mest egots energier,
eller hjärtats?
Redan Jesus påminde oss
om att det inte är vad som kommer in i en människa som gör henne oren,
utan det som går ut.
Det vi skickar ut i världen genom våra ord, tankar och handlingar.
Så länge våra tankar kretsar kring "jag, mig och mitt",
så länge vi ser världen genom en lins av separation,
där vi är de goda och andra de onda,
lever vi ur egots energier.
Vi skapar skiljelinjer mellan ljus och mörker,
mellan oss och dem,
och har ingen resonans med hjärtats energier.
Det är denna uppdelning som gör att människor fortsätter kriga,
att hat frodas och att sanningar blir förvrängda.
Det är inte ljuset som saknas,
det är viljan att släppa taget om separationens mönster.
Att verkligen skifta innebär att släppa den gamla dualiteten,
att sluta döma och börja leva mer ur hjärtats energi.
Det är först när vi börjar uttrycka hjärtats energier
som verklig förändring kan ske,
både inom oss själva och i världen omkring oss.
Men så länge vi klamrar oss fast
vid idéer om gott och ont, ljus och mörker,
ser vissa som vänner och andra som fiender,
uppfinner platser som bara är till för några få,
hittar på dimensioner som bara några kan nå,
håller vi oss själva kvar i ett gammalt mönster
som hindrar verklig förändring från att ske.
Och så länge den stora massan,
från världsledare och makthavare
till våra andliga influensers,
också håller fast vid sådana idéer,
kan inget yttre skifte bli verklighet.
Skiftet många väntar på är inte ett yttre skifte.
Det är ett inre skifte.
Det var aldrig menat att komma som en yttre händelse.
Det är något vi själva måste vara.
Först då kan frekvenserna på jorden höja sig,
när vi själva börjar uttrycka hjärtats energier mer än egots.
För ljuset inom oss når alla.
Det skiljer inte, dömer inte, separerar inte och utesluter ingen.
Det är som solens strålar,
som värmer och lyser på varje plats och på varje människa,
för att det är dess natur att lysa.
Att börja leva och uttrycka detta ljus,
är att leva ur hjärtats energi,
en energi som förenar i stället för att separera,
som inkluderar i stället för att exkludera,
som välkomnar i stället för att stänga ute.
Endast så kan skiftet ske.
Och när det skiftet sker i tillräckligt många,
skiftar världen med oss.
Inte innan.
#0:
Ja, så är det. Det finns ingen kraft som kommer utifrån och gör alla människor kollektivt upplysta. Bra att du skrev det där inlägget, för det finns för många som blir lurade och vilseledda.
Jag har sett generationer som har väntat på någon händelse som förändrar allt. Jag minns, i bärjan på 80-talet, när jag fortfarande var ganska grön inom det andliga och Wiens första esoterikaffär öppnade, hyrde dom ut rum till alla möjliga kurser och träffar och jag besökte ett par ggr träffar av en "magisk lodge". Där fanns en massa människor som jag betraktade som uppsatta, t.ex. en hypnotisör som jag hade sett på TV, ett "medium" och förstås logdemästaren, en "stor magiker". 😄
Bland alla dessa "stora personligheter" satt lilla gröna jag och hörde dom prata om 1999. Jorden skulle gå under, men det fanns en plats i Kanade som skulle bli skonad. Det hade någon "kanaliserat". Jag var nog skeptisk, men tänkte "tänk om dom har rätt". Flera av dom hade ju börjat att söka efter hus i Kanada.
Sen nån gång firade dom någon fest, som jag inte var på, men hörde att alla skulle ha varit skitfulla och rummet som dom hyrde var i ett "dåligt tillstånd" efter festen. Då insåg jag att det bara var en hög idioter som gör sig viktiga och som man inte ska lita på.
Men datumet 1999 spökade ju fortfarande ommkring. På 90-talet hörde jag av andra esoteriker att jorden inte skulle gå under, utan den skulle transformera sig till en annan dimension 1999. Vid den tiden var jag inte lika grön längre och trodde inte på flummet. Sen kom 2012 och andra datum där olika astrologiska och andra händelser skulle ske som skulle förändra jorden. Utomjordingar skulle visa sig för världen t.ex.
Men allt fortsatte som vanligt, vid alla datum. Aldrig hade "kanaliserarna" rätt. Aldrig hade deras "guider" rätt, inom tidsperjoden från 1980-2025. Inom 45 år, massor av profeterier och inte en enda som stämmde. Och nu väntar folk igen.
Folk kommer inte att sluta att vänta, för det föds alltid nya generationer som inte har erfarit att allt det där som man har väntat på bara är bluff och båg. Det tjänas pengar på kurser för att förbereda sig på "uppstigningen" eller "frekvenshöjningen". Upplysning som vara som säljs av människor som själva inte har erfarit det.
#1:
Ja det där eviga väntandet, år efter år och precis som du säger, finns det alltid nya datum och nya löften, men aldrig någon verklig förändring. Det är därför jag ville skriva texten, för att påminna om att det verkliga skiftet inte kommer utifrån, utan inifrån oss själva, att allt bara handlar om vilka energier vi själva uttrycker 😊
#0: Du är så klok och skriver väldigt
vist. 🦋
Det är inte mörkeret som vi räds
Det är vårt ljus……..
Så motsägelsefullt
bär oss livet fram.
Och ibland fladdrar illusionens slöjor till och öppnar en glipa in till Sanningen.
Livet en saga för stor att vara sann……. ?!
🙏
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#0:
Du skrev:
"Skiftet många väntar på är inte ett yttre skifte.
Det är ett inre skifte.
Det var aldrig menat att komma som en yttre händelse.
Det är något vi själva måste vara."
Redan Jesus sade samma sak, med andra ord.(skrivet ur mitt minne) "Himmelriket kommer inte med tecken som kan ses. Du kan inte säga; här är det, eller där är det. Nej, himmelriket finns på insidan."
#1:
Jag minns själv när jag var ca 10 år gammal, att man hörde att Jehovas vittnen väntade att jorden skulle gå under vid milleniumskiftet (om jag inte minns helt fel). Då inget sådant skedde, så tog man som jag förstår det på sig äran att ha räddat världen från undergången…
Man skriver i alla fall om några årtal där detta förutspåddes av Jehovas vittnen på engelska wikipedia:
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Unfulfilled_Watch_Tower_Society_predictions
Att man inte lär sig till slut..?
#4:
Jag minns när alla flumcoacher som Rexmark och Lundberg sa att alla som tar vaccinet kommer att dö inom 1-2 år, så hände det ju heller inte och då sa Rexmark att det var de "vita hattarna" 🤣 som gjorde någonting och räddade alla vaccinerade. 😄🤣😄
#3: Tack 🥰 Och tack för din vackra reflektion 😊 Ja, ibland får vi glimtar av hur det egentligen är, och på något sätt förändrar dessa glimtar oss för alltid.
#4: Ja, exakt! Sanningen förändras inte, den är densamma nu som då. Vi har bara olika sätt att uttrycka den på, men innebörden är tidlös 😊
#5:
Ja, det är samma grej. Dubbelt ego, på nåt sätt 🤣😂
#7:
Precis!😊
Och det är något alla som har haft en "upplysningserfarenhet" förstått. Oavsett när de levde, och vad de då gjorde
#0
Din sistnämda mening är så aktuell idag.
Rent kollektivt, så styr vi med. Vare sig om
man vill det eller inte. Men så har det också
sett historiskt ut med makthavare över våra
huvuden.
När ska vi lära? eller frågan kanske ska ställas,
hur fort vi verkligen glömmer.
Eller att vi gömmer undan, för att slippa se
och minnas.
En fin och intressant text, med många skeenden.🤗
- Redigerat 2025-08-16 11:03 av Gråeld
#9:
Ja, det är som du säger. Vi är alla en del av ett kollektiv, och det vi väljer att se eller blunda för formar historien på sätt vi sällan reflekterar över. Jag tänker att mycket handlar om att medvetet stanna upp och observera, så att vi inte bara glömmer eller gömmer undan det som sker. Det är en ständig balans mellan att lära av historien och att vara närvarande i nuet, för att på så sätt forma framtiden åt ett annat håll 🤗
Starta ny diskussion