Jag är inte ett dugg andlig, men vill gärna svara ändå.

Ingen av oss vet exakt vad de andra personerna tänkte eller menade i situationerna du berättar om, men.. du får inte glömma att det alltid finns fler än en möjlig förklaring.

Glöm inte heller att andra människor kan ha fullt upp med sina egna tankar om hur de själva uppfattas i sociala situationer. Att någon uppmärksammade att du hade klippt dig var ett sätt att bejaka och bekräfta din plats i gruppen. En nyklippt person får folk att tänka på sitt eget hår och att samtalet därefter flyttas till "hår" och någon annans frisyr och klippvanor behöver absolut inte betyda en diss mot dig.

När du erbjöd dig att hjälpa till vid matlagningen kanske personen du frågade hade tankarna på annat håll och helt enkelt inte uppfattade den frågan.

Att handledaren gav dig uppgiften att städa/sortera i ett annat rum kan ha varit för att ge dig något att göra. Att det var lite avsides och enskilt arbete kan ha varit för att hon kände av att du behövde en paus från övriga deltagare. Drabbas man av oro och negativa tankar i sociala situationer kan det behövas en paus för att hitta balansen igen.

#1:

Ja, det var den möjligheten jag funderade på. Så tack för "bekräftelsen". Jag hade haft mycket lättare att tolka sånt här, om jag inte samtidigt behövde tampas med psykotiska tillstånd 🤷 Sen att jag har autistiska drag, gör vissa situationer ännu lite svårare att tolka/stressande. Skulle jag tro. Om jag nu ska "skylla" på det🙄 men det är säkert som du säger.

#0:

Jag ser det ungefär så som ObersonsMatte. Det där med håret var ju bara "small talk", som är vanligt när personer som inte känner varandra bra kommer tillsammans. Kanske det bara var för att börja någon sorts kommunikation för att lära känna varandra? Det är inget som behöver att tolkas, för det har ingen djupare betydelse och var säkert ingenting "mot dig".

Sen har jag inga föreställningar om vad du menade med att någon försökte att "psyka dig".

Handledaren som du hjälpte städa kanske verkligen behövde någon som hjälper henne eller så la hon märke till att du var stressad och ville ge dig en uppgift som du kan göra utan dom andra.

Personen som lagade mat kanske ville göra det själv eller det var så som ObersonsMatte skrev? Vad vet man? Man måste inte tolka varje situation och allt som en annan gör. Tänk om andra skulle börja tolka allt som du gör och säger, tror du att de skulle allt tolka rätt?

Kanske du bara tänker för mycket?

#3:

Det där med att psyka, är nog lite svårt att förklara just nu. Men ja, jag tänker nog för mycket 😊

#4:

Hinner inte skriva så mycket just nu, men tycker att OberonsMatte och Condor redan har gett bra svar.

Men en tanke jag får är att det kanske också skulle kunna vara hjälpsamt för dig att praktisera lite 'icke-tolkande'. Det vill säga att medvetet släppa behovet av att förstå vad folk egentligen menar eller tänker. För i ärlighetens namn går vi alla mest runt med oss själva i huvudet, och ofta är det vi säger inte så genomtänkt. Ibland är det slentrian, ibland speglingar av helt egna processer. Så att försöka tolka varje nyans i någons beteende blir ofta bara ett stressmoment.

Just därför kan det vara skönt och avlastande att istället öva på att låta saker vara som de är, utan att tolka, utan att försöka förstå eller dra slutsatser. Det är inte alltid lätt, särskilt om man är känslig eller befinner sig i ett skört tillstånd, men det kan vara väldigt läkande att försöka praktisera lite varje dag 😊

#5:

Ja, det är en bra idé, att praktisera "icke-tolkande". Det ska jag ha i åtanke att göra.😊 Bara att du skrev så, kände jag att någon stress lättade lite.

#6

Vad fint att det lättade lite hos dig, det gör mig glad att höra. 😊 Och precis, eftersom det i princip är omöjligt för oss att få full klarhet i vad någon annan egentligen tänkte eller kände i ett visst ögonblick, blir det oftast bara en onödig energiförlust att försöka lista ut det. Tankar kommer och går, impulser styr mycket mer än vi tror och ibland finns det faktiskt inget tydligt motiv alls bakom människors ord eller handlingar. Därför kan det vara så skönt att bara släppa tolkandet, och låta saker vara som de är 😊

#5:

Icke tolkande = icke görande. 😊

#7:

Precis. Jag gjorde så, "utövade" icke-tolkande, och snart kom jag ur något negativt tillstånd… Sen fortsatte jag resten av dagen, och det fungerar verkligen!

Kommer att tänka på en vishetshistoria jag hört/läst… Den handlade om två munkar som var ute i varsin båt, och på något sätt krockade den ena munken sin båt i den andres båt.
Men ingen av dem tog illa upp…de såg det som så att båten som krockade i deras båt var tom. Dvs, den som körde båten är en icke-existerande person… En illusion. Dvs, "ingen körde båten".😊

#9:
Ja, det är klart att det fungerar 😄😊 För det är ju att sluta göra det som kräver så mycket energi. När man slutar försöka förstå och analysera allt, så släpper mycket av det inre trycket av sig självt.

Den där vishetshistorien är verkligen passande. För precis så är det, att de personer vars motiv och handlingar vi försöker tolka existerar egentligen bara i våra egna tankar i det ögonblicket. De blir som skuggor vi själva målar upp. Och vi själva, som försöker tolka, är också en slags illusion i det läget. När vi släpper allt det där, när icke-görandet och icke-tolkandet får tar plats, så försvinner skuggorna, och det vi upplevde som problem visar sig ofta ha varit tomt från början 😊

#10:

Jo, jag blev bara nästan förvånad av hur bra det funkade.😄 Jag brukar inte vara så bra på just sånt… Men jag tror polletten trillade ned denna gång… Så att säga.

Just precis. Jag tänker ändå på just den där vishetshistorian ibland… Brukar tänka i mitt huvud… Att "ingen körde båten". Tror det är Tolle som berättade den nån gång… Men eftetsom jag mest hade känslan för innebörden, så fick jag berätta den lite fritt, ur min egen förståelse.😊

#11:

Att syssla med tolkning vinner vi faktiskt sällan något på. För vi kommer ju ändå nästan aldrig till klarhet om vi tolkade rätt… och oftast tolkar vi bara i onödan.
Jag säger inte att vi aldrig behöver tolka, ibland kanske vi måste – men jag skulle nog säga att i 99 % av fallen (utan att överdriva 😄), handlar det mest om ett invant sätt att försöka få kontroll. Och då ger det så mycket mer sinnesro att i stället öva sig i icke-tolkande. En stilla vardagsövning som kan göra så stor skillnad. 😊

#12:

Så är det nog😊

Vad tankar kan ställa till med, visar en historia i en bok som den österrikiska psykologen Paul Watzlawick skrev. Boken heter "Anleitung zum unglücklichsein" och betyder "instruktioner till att vara olycklig".

Jag översätter den:

Historian om hammaren

En man vill hänga upp en tavla. Spiken har han, men ingen hammare. Grannen har en. Mannen beslutar sig därför för att gå över och låna den. Men då grips han av en tvekan: Vad händer om grannen vägrar låna ut hammaren? I går hälsade han bara så hastigt. Kanske hade han bråttom. Kanske var bråttom bara en förevändning, och han har något emot mig. Och vad då? Jag har inte gjort honom något; han inbillar sig saker. Om någon ville låna ett verktyg av mig, skulle jag ge det direkt. Och varför inte han? Hur kan man neka en medmänniska en så enkel tjänst? Människor som han förgiftar en livet. Och sen inbillar han sig att jag är beroende av honom. Bara för att han har en hammare. Nu räcker det! – Och så stormar han över, ringer på, grannen öppnar, men innan han kan säga ”God dag” skriker mannen: ”Behåll din hammare!”

😄

#14:

Ha ha. Ja, så kan det nästan gå och bli i verkliga livet också 😄

Intressant tråd att läsa och skönt att det ordnade upp sig för dig snowy00
Det där att låta bli att tolka är verkligen så himla viktigt. * som om det går att låta bli*😜.

Men bara att bli medveten om den processen och sen låta bli att gå in i dessa tankebanor. Är så befriande.

#16:

Det var ju bra, att tråden i alla fall var intressant 😊 och ja, när jag bara lät bli att tolka, och lät bli att gå in i dessa tankebanor… Det var som att en börda, och tyngd lättade från mig nästan på en gång.

Men det är inte det lättaste. Speciellt om man knappt är medveten om att det är att tolka man gör så intensivt.
För hur ska man kunna sluta med nåt, man knappt vet att man gör?😊 Första steget är ju alltid att bli medveten…
Vilket den här tråden hjälpte mig att bli, i detta fallet.

#17: Det är därför det är så bra att lyfta fram och prata om sånna saker, tankar, känslor. För när de väl visar sig så händer det ju grejor på djupare nivå eller hur jag nu ska uttrycka mig.

Jag är ialla fall glad för din skull ska du veta 🤗

#18:

Tack 🙂🤗

Ja, det händer grejer på djupare nivåer…det har du alldeles rätt i.

Ja, det är inte lätt att låta bli att tolka. Men jag tänker att det viktigaste är att vi blir medvetna om vårt eget tolkande – att vi kan se, i realtid, hur sinnet hela tiden försöker tolka precis allt.

I det ögonblick vi blir medvetna om att det händer, hamnar vi i betraktarens roll. Och då kan vi – om så bara för en kort stund – släppa viljan att tolka och förstå allt. Bara det kan vara oerhört läkande, eftersom vi ser hur mycket energi tolkandet egentligen tar.

Om vi övar på detta dagligen kommer dessa små stunder av icke-tolkande gradvis bli fler och längre. Det svåra är förstås att inte börja tolka igen, för hur vi än gör faller vi dit igen. Men ju mer medvetna vi blir om våra invanda mönster och vårt kontrollbehov, desto lättare blir det att ta sig ur dem när de dyker upp. Och desto fler av dessa läkande stunder upplever vi. Därför är det så bra att praktisera detta dagligen.

#20:

Håller helt med.😊