Hittade en historia av Eva Maria Eleni, som jag förändrade en liten smula och översatte med chat gpt:

Jag är det, din sanna natur.
Längre än du vill minnas har du vägrat höra mig,
men djupt inom dig slumrade jag – fortfarande,
ty borta var jag aldrig!
Ibland hör du mig,
ibland lyssnar du till och med,
men du litar på mig mycket sällan
eller kanske aldrig!
Du är så ofta rädd för mig –
rädd för att jag ska berätta något
som du inte vill höra,
rädd för att jag ska störa ditt invanda liv.
Och den rädslan, den känner du rätt,
ty det skulle jag göra,
och det kommer jag att göra, var säker på det!
Du har fattat ödesdigra beslut
för ditt liv i tider
då du inte kunde höra mig,
i tider då de omkring dig talade mycket högre.
Det fanns stunder då du avlägsnade dig så långt från mig,
slutade tala med mig,
glömde mig helt och hållet!
Det fanns stunder då du trodde
att jag var oanvändbar för ditt liv,
ty det som betydde något i livet
hade ingenting med mig att göra.
Du började bygga upp ditt liv
och det fungerade – på något sätt –
du vänjde dig vid det!
En dag, du hade inte lyssnat på mig på länge,
irrade du omkring som sinnesförvirrad,
utan att riktigt veta varför eller vart du var på väg.
En dag hörde jag av mig till dig igen!
Jag berättade några saker
eller jag visade dig
det du inte kunde förbise,
inte kunde ignorera.
Då riskerade du
att stå inför spillrorna av ditt tidigare liv.
Med ett slag –
det kändes säkert som ett slag i ansiktet –
med ett slag visste du
att allt du någonsin byggt upp utan mig
skulle förstöras, en dag!
Då kom din smärta upp, hemsk,
snabbt borta skulle den vara,
bekämpa den måste du.
Och ändå,
min röst kunde du inte längre permanent förvisa.
Du kunde inte längre distrahera dig själv
och fortsätta bygga upp ditt liv,
som du gjort tidigare.
Du visste från den stunden,
att ingenting längre skulle förbli eller bli
som det varit tidigare.
Men din smärta,
den var stor och är det än idag.
Trots det tiger jag inte längre,
överallt förmedlar jag saker till dig,
som du inte längre kan förbise,
inte kan ignorera,
ty jag måste påminna dig
och jag kommer att påminna dig,
oavsett vad du gör.
Jag är en del av dig,
vem eller vad vill du bekämpa?
Jag beklagar,
att denna väg är så smärtsam för dig,
men när du en gång accepterat den,
accepterat mig,
då kommer du att kunna inse,
vad som fortfarande undgår dig.
Först då kommer du att förstå,
varför allt blev just så här,
bara kunde ske på detta sätt.
Jag, din sanna natur, vill bara ditt bästa!
Men du vill just nu inte ditt bästa,
förvirrade, kringirrande människa,
som glömt vem du egentligen är!
Du vill bara inte förlora det,
som du arbetat hårt för
och ägnat mycket tid åt.
Men ditt bästa har du förrått!
Ditt bästa är jag i dig, förenad med dig,
i harmoni, kraftfull!
Först den dagen,
du inte längre lyssnar på skvallrare, hycklare och viskare,
som spelar sitt eget spel
och som behöver och utnyttjar dig för det!
Förbi den hektiska jakten på ett desperat lyckorus
och yttre bedövning,
förbi det meningslösa kringirrandet.
Jag är redan i dig,
du behöver inte leta efter mig,
lyssna på mig, ta mig på allvar,
ge mig min rättmätiga erkännande,
respektera och erkänna mig,
som det kraftfullaste du besitter
och som du inte behöver anstränga dig för att åstadkomma utifrån.
Det är din uppgift,
förr eller senare kommer du att anta den,
det ser jag till!
I djup förening,
din sanna natur!