Strukturerna i hjärnan liknar strukturerna i universum. Galaxer strukturerar sig precis som neuroner i hjärnan som en sorts nätverk. I det observerbara universumet finns 100-200 miljarder galaxer. Samma antal som neuronerna i hjärnan. Materian i universum verkar att organisera sig på samma sätt som hjärnan. Likheterna la redan Einstein och Carl Sagan märke till. Det verkar vara mönster som ständigt upprepar sig på olika skalor.

Forskare har funnit att när man analyserar nätverksstrukturen i hjärnan och den kosmiska webben, uppvisar de liknande distributionsmönster, till exempel i antal kopplingar per nod. I hjärnan skickas elektriska signaler mellan nervceller, medan i universum överförs energi och materia genom gravitationella och elektromagnetiska processer.

En hjärna är bara därför medveten om sig själv för att cellerna ständigt kommunicerar med varandra. En enda neuron tänker inte. Men miljarder neuroner som byter ut signaler framkallar ett medvetande. Därför är det näraliggande att ställa frågan om universum kommunicerar?

2014 upptäcktes svarta hål som var miljarder ljusår från varandra, som rör sig exakt synkron, precis som kugghjul av en dold mekanism. 2019 publicerades en studie i astrophysikal Journal som visade att galaxer som var för långt ifrån varandra för att påverka varandra genom gravitation, att de rör sig synkron, som om en osynlig kraft skulle styra dom. Det verkar att finnas osynliga förbindelser mellan galaxer.

Möjligtvist är galaxer sammanflätade på samma sätt som kvantpartiklar kan vara sammanflätade. Möjligtvist befinner vi oss inuti ett medvetande, universums medvetande. Och på vilket sätt reflekterar universumet över sig själv? Varför inte genom oss? Vi är ju dom som tittar upp i himlen, som utforskar universum, som ställer frågor om vårt ursprung. Fysikern Carl Sagan sa att vi är delar av ett universum som försöker att förstå sig själv. Kanske universumet skapade oss för att kunna observera sig själv och förstå sig själv?

Skulle det kunna vara så att våra tankar, känslor och emotioner är som elektriska impulser i detta universiella medvetande? Det låter som fantasi, fast det finns en neurovetenskaplig teori som heter „integrated information theory“ som säger att medevetande är en konsekvens av komplexiteten av ett fysikaliskt system. Pga komplexiteten kan man till och med beräkna hur pass medvetet ett system är. Det kallas „F-värde“. Beräknar man F-värdet av universumet, är det väldigt högt, högre än värdet av en mänsklig hjärna.

En enda neuron har inget medvetande, utan bara ett system. Men det finns en filosofisk teori som heter panpsykism och enligt den har varje atom, varje kvantpartikel en viss grad av medvetande. Ju fler atomer det är som organiserar sig till ett system, ju högre är F-värdet. Det betyder att allt som existerar har en viss grad av medvetande.

Fysikern John Wheeler sa att universum bara existerar för att det observeras och det betyder att det inte finns en existens som inte har ett medvetande bakom existensen. I så fall är det vi som ger universum en existens. Vi skapar universumet och universumet skapar oss. Vi speglar oss i varandra och kanske universumet kommunicerar med oss, genom drömmar, genom intuition, genom slumpar som verkar att vara så osannolika att de verkar att vara budskap.

Sadhguru sa att akasha intellligensen ständigt kommunicerar med oss, vad man också kann tolka som att universum kommunicerar med oss. Castaneda lärde av Don Juan att akta på de tecken som man får av världen. I många kulturer och traditioner pratas det om en universiell intelligens. Buddhisterna kallar det „det rena medvetandet“. Somliga kallar det gud eller tror att budskap kommer från änglar eller andar.

Tänk om vi alla bara är fragment av denna universiella intelligensen, som kommunicerar med oss för att visa sig för oss och få oss att inse att vi är ett med den intelligensen och aldrig har varit separerade? Ett medvetet universum kräver ingen tro. Det vill bli observerat och ju mer man observerar, ju mer talar det med oss.

Kanske universum fortfarande befinner sig i en utvecklingsfas och håller på att vakna upp? Kanske det vaknar upp genom oss och genom vår observation? Många fysiker har haft andliga insikter, t.ex. Carl Sagan eller Einstein för att ta ett par exempel. Ett andligt sökande är också en sorts observation av den universiella intelligensen.

Att energi följer uppmärksamhet är kännt inom många traditioner och är det är uppmärksamheten som man arbetar med när man sänder reiki på distans. Om vi observerar universum eller förbinder oss med den universiella intelligensen ger vi den uppmärksamhet. Kanske det inte bara handlar om att förstå universum, utan att förstå vilka vi är inom detta universum?

I Princeton gjorde forskae ett experiment som kallas Global Consciusness Projekt. Projektet använder ett globalt nätverk av fysiska slumpgeneratorer (RNGs) som normalt producerar helt slumpmässiga sekvenser av ettor och nollor. Men vid vissa stora globala händelser, som väcker starka känslor hos många människor, har forskarna observerat avvikelser från slumpen, alltså mönster i datan som inte borde finnas.

Hypotesen är att kollektivt mänskligt medvetande, när många människor fokuserar känslomässigt på samma händelse, kan påverka slumpmässiga system. Det är som om medvetandet skapar struktur i kaoset. En sorts kommunikation med universum? Kan människors känslor och tankar påverka realiteten, om många människors tankar kretsar om en och samma sak?

Det finns forskare som Rupert Sheldrake som har utvecklat teorin om att många människor skapar ett kollektivt energifält som han kallade morfiska fält om de gör och tänker lika. Han menade att naturen har ett kollektivt minne. Det finns teorier om att symboler och mantras verkar genom dessa fält. Många människor använder en symbol eller ett mantra för ett visst syfte och skapar ett fält som andra användare kommer i kontakt med när de använder sig av symbolen eller mantrat.

Kan allt detta vara en slump? Redan Allan Watts sa att vi inte är människor som gör andliga erfarenheter, utan vi är universum som gör männsikliga erfarenheter. Om univrsum är medvetet och vi är en del av detta medvetande, i så fall har allt som vi gör och tänker en resonans. En tanke är i så fall en impuls i ett nätverk som sträcker ut sig i miljarder ljusår.

Om vi har skapat kaoset på jorden med våra tankar, har vi också makten att göra något bättre av det. Det är någonting som börjar i ens inre, i den inre stillheten. Det kommer inte med rymdskepp eller från entiteter. I ens inre upptäcker man att man är en del av en enda enhet och lever i illusionen om att vara separerad från enheten. Vi består av ämnen som skapades i stjärnor som exploderar. Varje atom i våra kroppar har en gång i tiden varit i något annat än i oss, i ett djur, i en växt, i en ocean t.ex. och efter vi har dött kommer de att befinna sig i något annat.

När man blir medveten om att allt som existerar är ett, blir man medveten om att man redan visste detta. Men man hade glömt bort det. Om du har orkat att läsa ända hit, i så fall är det därför, att någonting i dig känner att universum försöker att säga dig någonting. Vår uppgift i livet är kanske inte att „bli någonting“ utan att minnas vem man är.

Med den medvetenheten ser man världen med andra ögon. Om allt är ett, räknas allt som man gör och tänker. Kanske det är anledningen till att man känner obehag om man ljuger, ett tryck i magen om man avslöjas, en smärta om du avlägsnar dig från sanningen? Det kan vara universumet som kommunicerar med oss. Det handlar inte om att bli dömd, utan att känna igen att man har avlägsnat sig från sin sanna natur. Om man lär att känna igen hur universum kommunicerar med oss, får livet en djupare mening.

Men var medveten om att universum inte talar högt eller skriker. Det viskar och om tankarna skapar oväsen, hör man inte viskandet. När man hör viskandet känner man tacksamhet, inte för en bestämd sak, utan för chansen man har fått att existera. Man börjar att ta hand om sig mer, sin kropp och sin „mind“ . Man slutar upp att söka en mening i tingen, utan ger tingen en mening. Rädslor förlorar karft och man känner sig aldrig mer ensam. Osäkerhet förvandlas till nyfikenhet. Man lever utifrån sanning och sanningen får ett högre värde.

Man börjar att se andra, även djur, växter träd och berg som en och samma sak som sig själv, för man ser enheten bakom det som man ser med sina ögon. Man hör stillheten högre än varje ord. Livet blir till ett mirakel för en. Men tänk på att omgivningen kommer att distrahera sig, med oväsen, med rädslor, med stress och hektik. Somliga kommer att försöka att få dig själv att se dig som liten och maktlös. Men du vet i ditt inre att du är en del av helheten, som inte existerar av en ren slump och du vet vad du till din sanna natur är. Andras åsikter blir mindre viktiga. Du står på dina egna ben och behöver inte bekräftelse utifrån om vem och vad du är. Du är universum. Du befinner dig i det och det befinner sig i dig.