Jag och det jag inte är (en inre dialog)
Jag: Vem är du, den som bor i tystnaden mellan mina tankar?
Det: Jag är det du glömmer när du säger "Jag".
Jag: Men jag rör mig, jag vill, jag känner. Är inte det jag?
Det: Du rör dig – jag är stillheten som låter dig dansa. Du vill – jag är det viljelösa som bär din längtan. Du känner – jag är det tomma som rymmer allt.
Jag: Varför kan jag inte greppa dig? Varför glider du undan?
Det: För att jag inte är en sak att fånga, utan ett ljus att förlora sig i.
Jag: Och ändå längtar jag efter dig…
Det: För du är jag – i glömska. Och jag är du – i minne.
#0: Det var verkligen fint och djupt skrivet 😊
#1:
Tack! 🙂
Tack för dessa insiktsfulla rader.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
![[snowy00]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#0:
Fint.. 😊🤗
Tystnadens röst som uppmärksammar och för jaget i klarhetens ljus.
#3, 4, 5:
Kul att ni gillade texten, fast det bara var ett par rader. 🙂
#6
Det är inte längden på texten som är avgörandet, utan innehållet. 🙂
#7:
Ja, det har du rätt i. 🙂
#7, #8
Så är det. Jag skrev själv ihop en kort "text" på två stycken igår. Men sen raderade jag texten, för tänkte att kanske blev den för kort. I alla fall för ett eget inlägg🤔 kanske var dumt
#9:
Min text var ju också kort. Har du den inte kvar i minnet?
#10:
Hittade den i den virtuella papperskorgen I mobilen, så har lagt den i ett eget inlägg nu😄
#11:
Jag såg det just. 😊
Starta ny diskussion