#0
Väldigt sant skrivet. 💚

Jag söker inte lyckan, men gör det ändå. Så invanda mönster i en själv, som man knappt reflekterar över.

Förhoppningar och besvikelse blandas.

En illusion som, vad händer när den brister.

#0:

Ja, det är en bra fråga som inte är så enkelt att svara på, vad lycka egentligen är. För många är lycka att de yttre omständigheterna motsvarar det som man är nöjd med. Men de yttre omständigheterna kan variera varje dag och så kommer det sig att man den ena dagen kan känna sig lycklig medan man känner sig olycklig den andra dagen. Det är ingen bestående lycka.

Sen finns det en annan sorts lycka, som de flesta inte har upptäckt, som kommer inifrån, som inte har med de yttre omständigheterna att göra. Det är en sorts lycka som förståndet inte begriper, inte ens om man själv har erfarit den. Man kan kalla den lycksalighet och den är inte är beroende av yttre omständigheter.

Men klart, varje människa har vissa behov i livet. Är man svårt sjuk och har smärtor, är det svårt att vara lycklig. Förlorar man en älskad människa, är det svårt att vara lycklig, precis som om man är fattig, bostadslös och hungrig. Men det finns människor som är friska och inte fattiga, kanske till och med rika och ändå inte är lyckliga medan det finns fattiga människor som ändå är lyckliga.

Kanske man kan säga att lycklig är den som behöver så lite som möjligt för att vara lycklig?

Jag tänker nog att lycka, och olycka avlöser varandra. Detta kan observeras, från en stilla "plats" av frid inom en. Även sökandet efter lycka, kan på något sätt också observeras från detta ställe av frid.

Så kanske "äkta", beständig lycka inte finns..? Kanske bör vi istället söka efter den friden inom, som med tanken inte kan förstås?
Sedan inse, att sökandet efter friden, var det som var i vägen för att inse den…annars tänker jag att vi jagar efter spöken,
i ett rastlöst tillstånd, av att inte förstå.🤗

#1: Kanske att fridsamheten infinner sig, en stund innan vi trillar dit igen.
🙂

#4
Ja, och det är ju också en sorts lycka i sig själv.

(bara en kompletterande reflektion)

… Funderade medan jag skrev mitt förra inlägg, om man helt enkelt skulle kalla denna frid för lycka, eller lycksalighet🤔 men jag vet inte. Lycka känns för mig mer som ett "fenomen" som kommer och går…och alla har nog sina egna tolkningar av saken .😊

#0:

Så fint skrivet 🤗
Jag vet inte heller om jag kan definiera lycka, men för mig handlar det nog inte om extas om eller några storslagna känslor, utan snarare om den frid som infinner sig när acceptansen får ta plats, så som du också är inne på, dvs att det mer handlar om den milda frid som uppstår när man slutar kämpa emot eller när jakten tystnar, om man kan säga det så 😊

#7:

Det var så här jag också tänkte mig det…kanske kan man helt enkelt kalla friden för Lycka.😊

#7: 🩷

Det är fint att läsa era tankar och reflektioner om lycka och jag har inte så mycket mer att tillägga.
Tack.
🌺🌿🌸🌿

#10:

🤗🌸