Att leva autentiskt innebär att leva och agera genuint, utan att låtsas att vara något annat än vad man är, dvs. utan att bära en mask. Det handlar om att vara i samklang med sina egna värderingar, tankar och känslor och presentera sig själv som man verkligen är, både utåt och inåt.

Det krävs mod och självförtroende att leva autentiskt. Vi blir ju uppfostrade till att bära masker, för man måste ju anpassa sig för att passa in i en av flockarna. Vi sätter på oss olika masker för att bli accepterade, respekterade, älskade. Men så länge som vi gör detta är vi inte fria. Vi har en sorts handbojor och fotbojor på oss. Man identifierar sig lätt med maskerna och är därför inte medveten om att andra bara accepterar, respekterar och älskar masken.

Somliga blir aldrig medvetna, medan andra börjar att genomskåda sig själva och andra. Det kan hända pga andlig utveckling, personlig utveckling eller att man börjar att betrakta världen omkring sig på djupare sätt, vad som också kan vara ett resultat av andlig eller personlig utveckling. Sen kanske man inser att det inte är tillfredställande att andra bara accepterar, respekterar och älskar maskerna. Men det finns ju en underliggande rädsla kvar, att den som man verkligen är inte blir accepterad, respekterad och älskad. Kanske för att man känner sig "liten"?

Så länge droppen inte är medveten om att den är havet, så länge känner den sig liten. Men droppens sanna natur är havet, eftersom det inte finns en separation mellan dropparna i havet. Droppen bara inbillar sig att vara något annat än havet. När droppen blir medveten om att den är havet, känner den sig inte liten längre.

På samma sätt kan andlig utvecklking, speciellt erfarandet av samadhi, bidraga till att våga leva autentiskt. Med den medvetheten är man inte beroende av att bli älskad eller respekterad av andra. Om man lever autentiskt, kommer man kanske inte att bli accepterad och respekterad av lika många och för somliga blir man till en "röd duk". Men de som finns kvar, som accepterar dig, respekterar dig, älskar dig, älskar inga masker, utan DIG.

Om man betraktar hela existensen i universum som en stor symfoni, är var och en oss en not i melodin. Spelas det en falsk not, är harmonin i hela melodin störd. Blir vi inte till "falska noter" om vi inte lever autentiskt? Om man vet att allt i existensen är gudomligt, lika gudomligt, finns det ingen anledning till att vara något annat än vad man är.

Att veta att man är gudomlig och att leva autentiskt kan ha biverkningar. Man blir lätt till en spegel för andra människor. Men inte alla är beredda att se sin spegelbild och att möta sig själva. Om ni lever autentiskt kan det leda till att ni blir attackerade av andra. Inte för att ni har gjort något fel, utan för att er närvaro påminner andra om någonting som de har glömt bort av sig själva. Er inre fred kommer att störa dom som har ett inre krig i sig. Ert autentiska liv kommer att irritera folk som bär masker. Er frihet kommer att irritera dom som har vant sig att bära handbojor och fotbojor.

Det är ingen enkel väg, men det är en väg med hjärta, en väg som ger er kraft och harmoni, att vara helt fri……………..