Uppmärksamhetens kraft
Jag fick ju den här minnesluckan för cirka en vecka sedan nu (i skrivande stund). Flera dagar där efter så var jag orolig att det kunde ha med nåt "allvarligare" än mediciner och psykos att göra, som till exempel en mindre hjärnblödning eller något annat otäckt.
Nu är jag ju 99 % säker att så inte var fallet, men rädslan fanns där, och jag stressade upp mig till den grad att jag under flera dagar hade rädslan i bakgrunden att något var fel med min andning, att hjärtat slog oregelbundet, eller att synliga blodådror nära min panna skulle tyda på hjärnblödning (helt orealistiska rädslor egentligen, som mer kan ha haft med min stress att göra, faktiskt).
I alla fall, igår var jag som mest stressad, och under flera timmar slog mitt hjärta hårdare än vanligt (högre puls). Till slut satte jag mig ned, blundade och vände uppmärksamheten mot andningen. Jag kände, och följde andningen när jag andades in, och ut… Kunde känna i hela kroppen hur frisk, och livgivande luften som strömmade in och ut ur min kropp, var.
Ganska snart efter att jag gjorde så, så släppte stressen gradvis, och försvann sedan helt. Sedan dess har jag inte känt mig ett dugg stressad, utan mått ganska bra. Och jag känner heller inga (inbillade) farliga symptom i kroppen, med andning, hjärta eller liknande.
Så användbar kan lugnande andningsuppmärksamhet vara… För att ta en bort från oro, stress, och till slut kanske, mer eller mindre helt, förinta rädslan för döden.
#0:
Det var som jag skrev om för några dagar, hur tankar målar upp alla möjliga föreställningar i huvudet. Bra att du hittade ett sätt att hantera det och få bort stressen.
#0
Ja, andningsövningar är jättebra att använda sig av. När stressen och oron gör sig påmind.
Innan jag började använda mig andningsövningar, så kunde stressen och föreställningar om allt möjligt. Att man låg sömnlös om nätterna.
Tankarna fortsatte att mala på i en negativ spiral.
Vad bra att det hjälpte dig också, andningen tar en tillbaka. 🙂
#1:
Ja, jag tänkte på det, att du skrivit om det nyss.🙂
Man hade också kunnat kalla inlägget här "tankarnas kraft", för den är ganska stark den med.
#2:
Så är det verkligen. Andningen tar oss tillbaka. Det var nog ingen slump att Buddha lärde ut andningsuppmärksamhet som meditation, eller teknik.
- Redigerat 2025-06-09 13:48 av snowy00
Medveten andning är ett fantastiskt verktyg för att släppa irrande tankar och oro och iver och ….. ja, för att sammansmälta med en hel del saker som kidnappar ens tankar. Eller hur jag nu ska uttrycka det.
Men det var inte lätt att hitta det mest självklara i andningen.
Under väldigt lång tid kändes det så fruktansvärt konstlat och onaturligt att det kändes som om jag höll på att kväva mig själv…
Det kan ju tyckas vara konstigt kanske.
Men nu flyter det på fint. Utan att jag egentligen vet hur eller varför.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#4
Samma för mig också, med att hitta rytmen i andningen.
Det tog sin lilla tid. 🙂
#5: Övning ger färdighet 🤗
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#4:
I början kan det lätt bli ansträngt. Jag har ofta haft ett för hårt/ansträngt fokus… Därför började jag att kalla det uppmärksamhet i stället för fokus. Det förstnämnda ger en mjukare känsla… Medan den sistnämnda ger en mer ansträngd känsla.
Ibland när jag har haft denna uppmärksamhet på andningen, är det som att jag och andningen blivit ett. I den stunden och i de andetagen försvinner allt annat.
Starta ny diskussion