På den dag Bodhidharma skulle dö, kallade han på sina fyra elever att träda fram så att han kunde välja sin efterträdare. Var och en tittade på varandra. Bodhidharma var en farlig karl, man visste aldrig vad han skulle hitta på härnäst.

Vad skulle du ha svarat?
Vad är det väsentliga i Zen för dig?

Ändå kom de fyra eleverna fram och han frågade den första:
"Vad är det väsentliga i Zen?"
Mannen sa:
"Det är helt klart att det väsentliga i Zen är att känna sig själv."
Det var ett perfekt svar på en tentamen, men inte tillräckligt bra för Bodhidharma. Han sa:
"Det är bra, du har fått min hud. Sätt dig ner igen."

Den andra svarade:
"Stillhet, total stillhet är det väsentliga i Zen."
Bodhidharma sa:
"Det är lite bättre. Du har fått mina ben. Sätt dig ner igen."

Den tredje sa:
"Ingenting är det väsentliga i Zen."
Bodhidharma sa:
"Bra, men fortfarande inte min standard. Du har fått mitt kött. Sätt dig ner igen.

" Han vände sig till den fjärde eleven och frågade honom:
"Vad är det väsentliga i Zen?"
Mannen föll med tårar i ögonen ner vid Bodhidharmas fötter och sa ingenting alls.

Bodhidharma förklarade för de andra eleverna:
"Denne man väljer jag till min efterträdare, för även att inte säga något betyder att säga något. Tårarna av tacksamhet och inte ett enda ord därtill… det är en gest av djup tacksamhet.
Denne man får mitt hjärta. Jag går inte utan att lämna något av mig kvar."

I Zen sker det bästa, det allra bästa, bara spontant.

Historian finns i Oshos "The Original Man #3"