Det här är nog den bästa (eller enda) meditationen, att stilla låta allt vara som det är.

😊

#1: Ja precis. Egentligen behöver man nog inte säga mer än så 😊

#2:

Ja, men det var en bra "förklaring" till meditationen också, som du gjorde. Den påminner mig lite om den där förklaringen på meditation som jag gjorde förr.

Är det okej om jag bifogar även den här i din tråd, eller blir det lite förvirrat då kanske, med ytterligare en förklaring på en enkel meditation?🤔

#3: Du kan gärna bifoga om du vill 😊

#4:

Ok😊 här nedan är den texten.

Kan bara nämna att jag ju inte längre mediterar på rutin, heller ställer jag inte längre en timer. Jag mediterar helt enkelt när jag känner för det, och under så lång tid som känns bra.

En enkel meditation (kallade jag också texten)

Om man har varit sugen att prova att meditera tänkte jag tipsa om en enkel meditation som vem som helst kan göra. Det krävs inte att man går någon kurs, att man har ett speciellt tyst sinne, eller att man är erfaren inom andlighet sedan tidigare.

Man sitter ned bekvämt, exempelvis i sin soffa, eller säng förslagsvis med benen lätt i kors, utan någon som helst kroppslig anspänning. Man kan även sitta på en vanlig stol, så som man vanligen sitter i en stol, utan att ha benen i kors. Huvudsaken är att man är avslappnad i sittställningen, men utan att man för den delen ökar risken att somna under meditationen. Därför är det inte rakt rekommenderat att man exempelvis ligger ned och mediterar, även om detta inte på något sätt är omöjligt.

Slut sedan ögonen. Utan att ha ett särskilt fokus så låter man tankar, känslor, och förnimmelser komma och gå, utan att fästa någon vikt vid dem. Om en tanke kommer, och man råkar "dras med" i den tanken, så kommer man snart att upptäcka (bli medveten om) detta. I det här fallet behöver man inte göra något, utan fortsätter bara meditationen som tidigare.
Bara det att man upptäckte att man drogs med i en tanke, betyder att man blivit medveten om detta, och det är just denna medvetenhet som är att komma ur identifikationen med tankeströmmen igen. Så här kommer det vara under meditationen. Man är medveten om sina tankar, kan observera dem utan att dras med, och helt plötsligt vaknar man upp ur en tankeström och man drogs med i tankarna utan att man riktigt visste (var medveten om) det själv.
Det är helt okej, och en naturlig del av meditationen.
Känslor kan komma och gå. Ibland kanske ilska kommer upp till ytan, den får då komma och gå lika som tanken gjorde. Man är med känslan tills den löser upp sig igen. På så sätt kommer energiblockeringar att lösas upp i kropp och sinne. Känslan, och tankarna är restprodukter av att blockeringen lösts upp.
Allt som dyker upp inombords i meditationen får komma och gå, och är också okej att det kommer och går. Med tiden kommer man kanske att märka att man dras med i tankarna mer sällan, även om det inte är ett mål i sig.
Till slut när man sitter där med slutna ögon, och tankarna kommer och går, så kan de lugna ned sig, utan att man riktigt tänker på att de gör det. För att till slut kanske stanna helt för en stund. Men detta vet man inte har skett förrän efter att det har skett. Eftersom den som vet saker var tyst för en stund, ett glapp i tankeströmmen har infunnit sig, och sinnet slutade att existera för en stund. Detta går inte att beskriva med ord, så jag tänker inte försöka. Det är bättre att man har erfarenheten själv.

Varför jag rekommenderar att man inte ska ha ett särskilt fokus under meditationen är eftersom att det lätt blir ansträngt, och att man blockerar själva meditationen genom att anstränga sinnet att fokusera. Man kan lägga en uppmärksamhet på exempelvis andningen en kort stund, om det är så att man har svårt att sitta stilla, eller att tankarna är för envisa. Det kan vara ett kortvarigt stöd i meditationen, men man ska inte sträva efter att kunna fokusera länge, eller oavbrutet. Helst bör man inte fokusera alls, enligt mig. Men uppstår ett naturligt fokus av sig själv, på antingen andningen, en kroppsdel, eller liknande så behöver man heller inte försöka att sluta fokusera. Det är själva ansträngningen, och anspänningen som kan bli problematisk.

Man kan meditera allt ifrån några minuter, en gång per dag, till 20-30 minuter två gånger per dag. Detta anpassar man bäst själv. En del gillar att meditera en timme, en gång per dag, andra kortare men lite mer ofta. Men ha inte för stora mål, och förväntningar på en gång. Ett förslag är att börja med 10-15 minuter, en gång per dag, och öka eller minska vart eftersom man märker hur länge man utan för stora ansträngningar kan meditera åt gången. Men meditera helst åtminstonne en gång per dag. Hellre en kortare meditation per dag, än en lång sådan en eller två gånger i veckan.

Ett tips är att använda en lugn meditationstimer så att man slipper fundera under meditationen hur länge man ska meditera. Bestäm en viss tidslängd och meditera under så lång tid, för att sedan justera allt eftersom du märker hur länge som är lämpligt för dig att meditera åt gången.

Efter meditationen är klar så kan man ligga ned under några minuter innan man fortsätter med sina dagliga åtaganden utanför meditationen. Detta för att få en bra, och stillsam övergång mellan meditationen och det som kommer efter.

#0:

Det var en bra text. 👍 Och just det! Det handlar inte om att "göra" någonting, utan att "icke göra".

#5:

Tack för den meditatikonen. Det är ungefär som jag brukar att meditera, att låta tankar och känslor bara dra förbi. Om man kämpar mot tankar och känslor, håller man bara fast dom.

#7:

😊 Ja, kämpar man emot tankar och känslor, brukar de till och med bli starkare.

Ett intressant inlägg, ja meditation är någonting jag behöver bli bättre på.
Har en förmåga att det inte blir av, på olika sätt.
Tack till er alla för era förklarade tips.
Uppskattas verkligen. 🤗

#9:

Om du försöker att "bli bättre", har du ett mål som du försöker att uppnå. Men det är just det som är ett "görande", en sorts prestation, fast meditation är "icke görande".

Strunta i hur bra du lyckas eller inte lyckas. Slappna helt enkelt av och låt tankar och känslor dra förbi, som om du bara vore en observatör och det inte vore dina tankar och känslor. Om du bara är observatör, identifierar du dig inte med tankarna och känslorna. Det är inte viktigt hur många tankar och känslor som drar förbi. Viktigt är bara att vara observatören.

#10
Ja, där ser man. Det har jag inte reflekterat över tidigare.
Måste, bättre.. klart det är så tanken
Fungerar, prestationer i det mesta.
Man är så självupptagen i tankar, att
att allt ska bara vara så utan omsvep.
Inte undra på, att man drar sig undan.

Tusen tack Condor för din förklaring
och klargörande. 🙂

#11:

Ja, man har ju annars som vana att man måste prestera i vardagen, i yrket, inom familjära plikter och sånt och sen tar man gärna med sig den vanan i meditationen. Fast meditation är ju ett kontrast, en motpol till allt det andra.

#9:

🤗 fint att det uppskattas.

#9 Vad fint att det uppskattas 😊 Om det är något du undrar över, eller om jag har uttryckt mig otydligt, är det bara att säga till!

…jag delar också gärna med mig av tips, och ytterligare förklaringar om meditationen…då det är ett av mina favoritämnen.😊

En sak som jag tänkte tillägga i den här tråden är att många tror att det är jaget som ska vakna upp. Det ser man på de flesta "youtube coacherna". Sen har dom en massa föreställningar om vad det innebär, t.ex. att se igenom vad som händer inom illusionen, maya och sen tror de att de är vakna, medan andra sover.

Men egentligen tar jaget bara ett kliv åt sidan, för att lämna plats för människans sanna natur, som alltid har varit vaken, så att det som finns bortom maya kan uttrycka sig. Det är en sorts kunskap som det inte finns ord för och som man inte kan förmedla till andra.

Om alltså någon som pratar som om det vore jaget som ska vakna upp och tror sig vara vaken, kan man vara säker på att personen sover djupt.

#14
Tack, det ska jag göra. Det är så att jag har min ordblindhet att tampas med.
Får läsa om texter, flera gånger. Och textens innebörd ändras ibland. Så jag kan uppfatta det helt annorlunda, än vad själva texten handlar om.
Så om det kommer någonting kryptiska ord ifrån mig så vet ni.
Besvärligt men kämpar på.🙂

#17:

Vi har nog alla våra problem att tampas med 🙂 Men bra att veta, för så kan jag alltid försöka formulera om något, om jag märker att det missförstods 🙂