Hittade just denna parabel som jag tyckte var så fin att jag bara ville översätta den och dela den 😊 Den är skriven av Mingqing Xu

Räven och apan hade varit ute i flera dagar – helt utsvultna. Inga bär, inga insekter, inte ens en gammal kaka. Just när de trodde att det inte kunde bli värre, hittade de en grotta. Inne i grottan stod en gammal staty, och framför den – två flaskor.

Räven steg fram och sa:
”Hallå, vi har inte ätit på dagar. Om det fortsätter så här, svimmar vi snart.”

Statyn svarade med lugn röst:
”En av flaskorna är fylld med mat. Den andra är tom. Ni får inte röra dem – bara titta på dem och välja en.”

Räven tittade noggrant på flaskorna, kliade sig i huvudet och sa:
”Hm … ärligt talat ser båda ganska tomma ut. De är det nog också.”

Då hördes plötsligt en av flaskorna:
”Hallå! Jag är inte tom!”

Räven ryckte bara på axlarna, tog den andra flaskan – och bingo: den var full med mat.

Apan stirrade på honom.
”Hur kom du på det där?”

Räven log:
”Enkelt. Den som verkligen har något att erbjuda, håller oftast tyst. Men den som inte har något, skriker högst – för att dölja det.”