Inget att återvända till
Vi har lärt oss att tänka i termer av separation.
Att vi är själar – många – splittrade, på väg hem.
Att vi ska återvända till Gud, bli hela igen.
Att vi är skärvor som ska pusslas ihop till en hel spegel.
Men det är just det som är illusionen:
att vi skulle vara borta.
Att vi skulle vara trasiga.
Vi har aldrig varit separerade från Gud.
Aldrig fallit ur helheten.
Inte för en sekund.
Sann separation existerar inte.
Det som är, är alltid Ett.
Mångfalden är ett spel, en dans av former.
Bakom varje form – en och samma stillhet.
Det finns inte många själar.
Det finns bara en Essens, speglad i många ytor.
Och ändå fortsätter berättelsen.
Den om den här sidan och den andra sidan.
Om himmel och helvete.
Som om verkligheten vore tudelad.
Vi har blivit vana att tänka så:
att vi är här
men att sanningen är där.
Att vi måste ta oss över, igenom, bortom.
Att vi ska nå något högre, renare, ljusare.
Många söker glimtar av det andra,
ljuset bakom slöjan, världen bakom världen.
Som om det fanns en gräns att passera.
Som om Gud vore långt borta.
Men det finns ingen andra sida.
Ingen gräns.
Inget bortom.
Det finns bara detta.
Inte som ett objekt, utan som det som är före alla former.
Det som är nu.
Det som aldrig varit dolt.
Himmel och helvete är inte platser.
De är skiftningar i perception.
De är vad som uppstår när sinnet tror på separation,
eller när det släpper den.
Helvetet är inte eld.
Det är inte straff.
Det är tanken att du är avskild.
Att du är en själ bland många.
En skärva, på drift.
Att du måste bli något, komma någonstans.
Helvetet är tron att du är borta från Gud.
Att du är delad och vilse.
Himlen är inte motsatsen till helvetet.
Himlen är frånvaron av motsats.
Frånvaron av kamp. Frånvaron av två.
Himlen är insikten att du aldrig varit borta.
Att du aldrig varit en skärva.
Aldrig en själ bland många.
Att du redan är det du söker.
Att varandet aldrig delades.
Aldrig splittrades
Aldrig lämnade sig själv.
Det är inte något du ska nå.
Det är vad som återstår
när du inte längre tror på distansen.
- Redigerat 2025-05-07 17:00 av FataMorgana
När jag läste din text FM. Så kom tanken in på alla de människor som i årtusenden har tvingats in i tron. Det fanns bara en sanning, och det var kyrkan lärde ut. Säkert predikades så håret reste sig på åhörarna. Böter och straff utdelades, man höll folket i ett järngrepp. Man neg och bockade för kyrkoherden och överheten. Och inte att förglömma tiondet, skatten skulle folket betala till kyrkan.
Men det var då det. Annars håller jag med i det du skriver. 🙂
- Redigerat 2025-05-07 17:56 av Gråeld
#1
Ja, det är sant. Mycket av det som kallats "andlighet" har historiskt använts för att kontrollera snarare än befria. Men just därför känns det också viktigt att påminna om det som är djupare än alla läror, alla institutioner. Det som aldrig kan ägas eller predikas fram. Den stilla sanningen som inte kräver tro, inte kräver underkastelse, utan bara ses när vi slutar jaga 😊
#0:
Så fint skrivet. Gillar formatet på texten, nästan som en dikt, väldigt lättläst.
Tänker också på din titel; "Inget att återvända till". Det är ju så, att eftersom vi aldrig lämnade Gud (för att använda det ordet), så behöver vi heller inte återvända till Gud. Det blir en resa från här till Här…en resa som aldrig utfördes…
Eftersom den aldrig påbörjades till att börja med.🙂 Men det sammanfattar du ju redan så fint i din text.
Tänkte just dela detta citat i vishetstråden, men insåg att den passar ju bra till denna tråd🙂 hoppas det är ok att jag delar den här ist…
"Upplysning eller uppvaknande är inte skapandet av ett nytt tillstånd, utan igenkännandet av det som redan är."
~ Alan Watts
#0:
Så sant! Men religioner och liknande samfund eller nyandliga coacher och vägledare lever på att hålla fast människor i tron att de är separata själar, separerade från gud och allt annat, att de måste göra si eller så för att "hamna någonstans" som kan vara himlen eller någon sorts dimension som de har tänkt ut sig.
Varför jag reagerade så som jag gjorde om religionen historiskt. Är att jag har hållit på med släktforskning i åratal.
Där man får ta del av hur det var.
Ville bara klargöra så ni förstår ur min synvinkel. 🙂
#6:
Jag håller i alla fall med dig i det som du skrev. Men somliga av sakerna existerar fortfarande idag, t.ex. att det bara finns en sanning. Men så är det väl med alla religioner. Bland tusentals religioner är det just den som man själv tror på den enda sanningen. 😄
#7
Visst är det så.😊
#6: Jag förstår. Det gör helt klart skillnad när man själv har varit nära de berättelserna genom släktforskning. Då blir allt det där inte bara historia, utan verklighet på ett annat sätt 😊
#3:
Tack! Jag finner det också mycket lättare att skriva i det där formatet. Jag behöver liksom inte skriva så långa meningar, texterna blir inte så tunga att läsa igenom. Jag sparar mig en massa långa förklaringar och man förstår ändå 😊
Och ja, jag håller verkligen med dig om resan som aldrig påbörjades. Resten är, kan man säga, bara berättelser i sinnet 😊
Det handlar allt igenom om: Att klä av sig alla föreställningar och attityder.
Verkligen fint skrivet och beskrivet, 🙏som en dikt,prosa eller vad jag nu menar. 😇
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#11: Tack! Så är det, mer behöver man egentligen inte säga, än att vi bara behöver klä av oss allt ☺️ Det är i och för sig inte så enkelt som det låter, men ändå.
#12: Nej det är allt annat än enkelt.
Men ändå en fingervisning om vart vi bör lägga vårt fokus 😉😇
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#13: Precis 😊
Ja, att klä av sig alla föreställningar, och dylikt, och bara vara i stillheten…det är hela grejen. Men, som sagt, enkelt..men svårt.
#15: övning ger färdighet 🙃
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#16:
🙃
Starta ny diskussion