Egots viktigaste funktion är att säkerställa överlevnaden. Därför gillar egot att ha allt under kontroll. Men livet i sin natur är oförutsägbart och ständigt föränderligt. Man kan inte kontrollera allt. Livet är som att köra bil. Man kan ha bilen under kontroll, men man vet aldrig om ett däck pajar när man kör i 100. Man vet inte om ett träd faller omkuull på bilen. Jag hade en gång en chef som dog pga det.

Det finns så mycket mer som kan hända och som man inte kan påverka. Men klart, när man sitter bakom ratten tänker man inte på sådana saker. Skulle man köra bil och tänka på att när som helst kan ett däck explodera, skulle man antingen vara tvungen att köra extremt långsamt eller köra som vanligt och vara rädd att ett däck exploderar.

Precis så är det med livet. Vi tänker inte på vad som skulle kunna hända och det har ju sina fördelar, för annars skulle man ju vara rädd för allt möjligt som skulle kunna hända. Man kanske skulle måla upp de vildaste föreställningarna i huvudet om framtiden och skapa rädslor som inte är rationella, eftersom det bara är föreställningar av något som möjligtvist aldrig händer.

Därför flyr människor gärna i en illusion av säkerhet, av att ha allt under kontroll, ekonomin, hälsan, relationen, jobbet och annat. Att försöka att kontrollera allt är ett försök att manipulera verkligheten och skapa en falsk känsla av säkerhet. Det är en illusion som tar bort en bit medvetenhet. Man är så att säga mindre medveten. Men man känner sig trygg, även om det är en falsk trygghet.

Men det finns en annan väg att hantera detta, den andliga vägen. Det är den obevämare vägen för det innebär att först bli medveten om att livet är oförutsägbart och ständigt föränderligt och att man med de egna rädslorna har skapat en illusion. I stället för att sträva efter kontroll kan man acceptera livet som det som det är, oförutsägbart. Genom att släppa taget om behovet av kontroll, kan vi öppna oss för en djupare förståelse av oss själva och världen omkring oss, och finna en djupare frihet och glädje.

I början av mitt inlägg skrev jag om egots uppgift att säkerställa överlevnaden. Det är just detta som får egot att tro på saker som återfödelse, eftersom egot inte vill acceptera att det inte kommer att överleva. Då känns det tryggare att tro på religionerna. Egot använder sig av samma mönster här och föredrar att vara mer omedveten.