Till vilken nytta?
Bara några lördags tankar (inget nytt) 😊
Nästan hela den mänskliga strävan, frågandet, längtan – kretsar kring mig. Vad jag ska bli, förstå, finna, uppleva, lära, räddas ifrån eller förenas med. Det är som att hela det andliga sökandet egentligen är en förlängning av egot. En raffinerad, subtil egoism, där jaget vill bli upplyst, heligt, frälst, fullkomligt. Vill veta sitt syfte, vill hitta Gud… men vill hitta Gud för sin egen skull.
Det fantastiska, det radikala, det som slår undan benen på allt – är att det inte finns någon där. Ingen som kan lära, veta, utvecklas eller dö. Allt sker, men inte för någon. Det uppstår, men utan centrum.
Och då blir frågan så kraftfull: Varför all denna möda? Till vilken nytta?
Kanske… är själva mödan en funktion av illusionen. När det finns en tro på ett “jag” – finns också automatiskt en upplevelse av brist, separation, något som måste fyllas. Och så börjar jakten. Väldigt få frågar sig vem som egentligen jagar.
Men när illusionen genomskådas, faller också behovet att “bli något”. Då blir frågorna tysta. Inte för att de fått svar – utan för att den som frågar har lösts upp.
Det är som att hela människans kamp är en dröm – och när hon vaknar, ser hon att det aldrig fanns något att kämpa för.
Och i den stillheten:
inget att förstå,
inget att nå,
inget att hålla fast vid.
Bara det som är.
Innan frågan.
Innan svaret.
Innan jaget.
- Redigerat 2025-04-12 17:26 av FataMorgana
#0:
Ja, det är en bra fråga 😊
#1:
Eller hur 😊
#0
Tillit till sig själv, är någonting som kommer upp.
Man kanske känner pressen utifrån.
Men även ifrån sig själv.
Det är så lätt att ryckas med i ett hjul som snurrar.
Att tappa fotfästet, tankar och drömmar om..
I allt detta kan ensamheten slå rot.
Växa i tillit, lita på sig själv.
Kanske inte är någonting som upptar en just då
andra frågor fångar ens uppmärksamhet.
Som driver en bort ifrån sig själv.
Lite tankar ifrån mig.
Tack för att du tar upp detta viktiga ämne FM🤗
#3:
Tänker att ibland kan det vara svårt att hitta punkten mellan att ha tillit till sig själv, och att bara "göda sitt ego".🤔🙄
#3:
Jag håller helt med dig. Det är så lätt att fastna i alla krav och tankar som snurrar, och det kan vara svårt att hitta tillbaka till sig själv och verkligen lita på sin egen väg, särskilt när andra frågor ständigt drar uppmärksamheten bort från det som är viktigt – från sig själv och den inre stillheten. Men ju mer vi påminner oss om nuet, om stillheten, om oss själva, om och om igen, desto mer börjar det ske naturligt. Det bara tar sin tid. Tack till dig för dina tankar 🤗
#4: Jag tror att den största skillnaden ligger i avsikten. När vi lyssnar på oss själva från en plats av stillhet och inre klarhet, snarare än från begär och osäkerhet, känns det mer som att vi agerar utifrån vår sanna natur än från ett behov att bevisa något. Men det är också lätt att gå vilse ibland och det tar nog sin tid att förstå skillnaden. Men bra att du skev detta. Det är värt att fundera på. Kanske kommer jag på fler tankar om saken 😊
#6:
Jag förstår hur du menar………..Och ibland bär man på ett subtilt ego, men väljer att inte uttrycka det, då man helt enkelt inte vill verka egoistisk. Tänker på vad Osho sade en gång… Om jag minns rätt. Men hans ord var ungefär: var bara egoistisk. Jag tolkar det lite som, att det kanske är bättre att uttrycka sitt subtila ego….i stället för att trycka undan det på insidan. Så länge man är någorlunda medveten……😊
#0: Oj, vad jag kända wow. När jag läste detta. 🤗
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#0:
Tyvärr finns det för många självutnämnda vägledare som göder den sortens strävan. "Vi måste göra si eller så, för att uppnå blablabla.
Och om vi inte gör det händer blablabla. Och sen finns det förstås kurser som kostar en massa pengar för att vi ska uppnå blablabla i stället för att det ska hända blablabla.
I sluutändan är det bara blablabla till ingen nytta.
#9: 😅
Starta ny diskussion