#0:

Ja precis! Det finns gott om sådana som ser sig som någonting "speciellt" för att höja upp sig själva,, t.ex. inkarnerade änglar, utomjordingar, människor med gudomligt uppdrag. Det är en sorts flykt från den obekväma sanningen om ens egen begränsade mänsklighet och en sorts egoförstärkning. Alltså motsatsen till en andlig väg.

Sådana påståenden grundar sig i en djup osäkerhet och ett behov av bekräftelse. Att tro sig vara utvald eller ha ett specifikt gudomligt syfte är ett hinder för den andliga utvecklingen, eftersom det distraherar från det verkliga arbetet, att förstå och acceptera sig själv.

Det är ingen skillnad mellan en sådan egotrip och vilken annan egotrip som helst, där det strävas efter pengar och makt. Det är bara en annan sorts morot och ett annat sätt att tillfredställa och göda sitt ego.

#1:

Just det. Jag tänkte lite på det också, att du och FataMorgana ibland pratar om dagens människor som är i en sådan "andlig egotripp".

Den här personen hade visst föreställningen att han vid något framtida tillfälle skulle bryta sin tystnad, och hela världen skulle lyssna på hans andliga budskap.

Jag undrar, vad finns det egentligen att uttrycka, som skulle få hela världen att lyssna? Det man isf försöker förmedla med ord är ändå ordlöst…

Och för att vinna skeptikers förtroende skulle han hela de sjuka, ge blinda synen tillbaka, och utföra andra "mirakel"…

Det kan låta som ädla saker, men bakom det hela finns ett gömt, starkt ego-syfte. Hur medveten han var om det ego-syftet, eller om han verkligen trodde på allt det där.. Det kan man ju undra.🤷

#2:

Det var precis det som jag skrev i mitt nya inlägg om andlig healing, att om en healer säger att han kan ta bort sjukdomar "bara sådär" att det inte är seriöst och inte holistiskt. Personen som du nämner är en bedrägare.

Att ge synen tillbaka till en blind, som kanske är blind för att näthinnan har lossnat, är som att få en amputerad arm att växa ut igen och det är mirakel som jag inte tror på.

#3:

Okej, jag ska vid tillfälle läsa ditt inlägg om healing har jag tänkt (så mycket att göra dessa dagar, så jag läser inlägg lite eftersom).

Men ja, bedrägeri blir det.🙄 Jag tror inte heller på sådana mirakel.

#0 Jag håller verkligen med om det du skriver, och det är så sant att ett stort andligt ego står i vägen för äkta andlighet. Men jag tänker också att vissa av dessa personer kanske faktiskt har haft genuina upplevelser (som man inte ska förväxla med riktiga andliga erfarenheter som jag tänker att är det du tänker på) som kan verka väldigt andligt äkta – känslor av ekstas, ljus eller inre frid. Sinnet kan lätt bli förvirrat av dessa upplevelser, och egot kan skapa en illusion av att man är upplyst eller har nått en "högre nivå". Men den verkliga andliga upplysningen handlar om att släppa taget om sin egen identitet, sina begär och sina föreställningar om sig själv. Det är en tillvaro bortom upplevelser, där man inte längre behöver bekräfta sin andliga status eller söka efter yttre erkännande, så som du också skriver. Men eftersom dessa personer inte har erfarit denna verkliga upplysning, känner de inte till den – och istället tror de att deras upplevelser är samma sak som upplysning, på samma sätt som många som tar svampar också tror att de har uppnått något djupare och blivit upplysta 😊

#5:

Så är det förstås. Jag tänker bara på mig själv för runt 15 år sedan… När jag hade min första djupa psykos. Jag inbillade mig att "ha nåt upplysning"… Även vara någon känd andlig lärare återfödd. Ungefär som personen i boken verkade inbilla sig.

Och det var genuint från min sida. Men saken var ju, som du skriver, att jag var förvirrad av allt jag upplevt, som jag trodde var andliga erfarenheter… När det i själva verket var starka psykossymtom.

Och ja…innan man verkligen har erfarenheten, så vad har man att "jämföra med"..?