Andlig upplysning är inte en resa bort från det vi innerst inne redan vet. Det handlar inte om att se visioner, att uppleva andra dimensioner, höra röster eller möta övernaturliga väsen. Det är ingen mystisk uppenbarelse, där nya perceptionsobjekt dyker upp i medvetandet. Det finns inga änglar eller gudar att se, inga budskap som viskas åt oss.

Upplysning handlar inte om att lägga till något till verkligheten – utan om en fördjupning av verkligheten som den är. Det är ingen förändring av världen i sig, utan en förändring av hur världen upplevs. Verkligheten blir tydligare, mer närvarande och mer verklig än någonsin tidigare. Upplysningen visar inte något nytt – den avslöjar bara det som alltid har varit.

För att förstå vad andlig upplysning verkligen innebär kan man jämföra det med motsatsen: derealisation. Vid derealisation känns världen avlägsen, overklig, suddig och främmande, som om den är inlindad i ett töcken. Uppmärksamheten blir dämpad, och det känns som om man inte hör hemma i världen.

Andlig upplysning är raka motsatsen. Verkligheten blir inte fjärran – den blir total. Allt upplevs som skarpt, närvarande och obrutet. Det är som om att en slöja har lyfts från sinnet. Färger blir skarpare, ljuden renare och varje ögonblick känns fyllt av liv. Allt framstår som naturligt sammanhängande och djupt meningsfullt.

Det handlar om att se världen utan mentala filter – att vara helt uppmärksam. Man ser, hör och känner verkligheten som den är, utan att försvinna in i tankar och abstraktioner. Det är en erfarenhet av total närvaro och enhet.

Det handlar inte om att avvisa världen, utan om att uppleva den utan separation. Det finns ingen skillnad mellan det andliga och det vardagliga – allt är ett. Verklig upplysning löser upp uppdelningen mellan "jag" och världen, mellan jag och du, mellan jag och trädet, mellan jag och musen. Det är att inse att allt är ett, och att alla gränser endast är skapade av sinnet.