#0:

Själv tycker jag inte att det är bortslösad tid att "bara vara". Jag njuter av den tiden, som jag inte har mycket att göra. Om man "bara är" lägger man märke till så mycket mer än när man är sysselsatt.

Att bara sitta omkring i naturen, utan stress och utan syssla gör att man upplever vissa saker mer intensivt, t.ex. solens värmande strålar, lukten av blommor och vatten, naturens skönhet, fåglar som kvittrar, vindens sus i trädkronorna som kan vara ganska meditativt och många andra saker.

Med andra ord, jag älskar att bara vara och tycker att det är den värdefullaste tiden i livet.

#1:

Jo, så är det ju egentligen. Igår kväll tog jag det lugnt, och bara var ett par timmar. Det gav mig återhämtning, och var den skönaste stunden jag haft på länge. Sen blev jag lite spontant kreativ på köpet, när jag från ingenstans fick lust att ta upp detta ämne här på er sajt t ex.

Egentligen borde jag "bara vara" lite oftare…brukar dock tänka att jag ärvt "behovet" att sysselsätta mig med något lite från min far. Då han är på ungefär samma sätt tror jag hehe😛

#2:

Man är ju tvungen till att vara sysselsatt så mycket med saker som måste göras, att jag är glad om jag nån gång bara kan vara. Men skulle jag "bara vara" hela dagen, varje dag, skulle det kanske bli långtråkigt med tiden.

#3:

Ja, jobbar man fulltid exempelvis är man ju glad när man får lite tid över att inte göra något alls. Men är man t ex sjukskriven och har all tid i världen är det ofta tvärt om.

#4:

Jag är ju heller inte jobbaktiv, eftersom jag är i pension. Men ändå har jag mycket att göra, t.ex. handlar jag 2 ggr i veckan, jag städar, lagar mat, sköter om våra krukväxter, tar hand om sajten medan Fata Morgana är på jobb och när t.ex. hennes rygg ibland spökar, är jag ganska sysselsatt med reikibehandlingar.

På kvällen är jag alltid glad att sjunka ner i soffan framför TV´n och bara vara.

#5:

Jo, det finns egentligen en hel del att göra även fast man inte jobbar faktiskt 😄 egentligen hinner jag inte med allt jag vill göra. Hade velat ha all tid och ork i världen att spela piano, fotografera, måla, träna och allt annat jag sysslar med på fritiden. Men nu är jag i ett slags "mitt emellan läge", där jag varken är helt ledig, eller jobbar hela dagarna…😄 Längtar tills vi kommer fram till hur mycket jag kan jobba egentligen, så att jag får lite stabilitet i vad jag kan/kommer/ska göra framöver….🙂 Tror nästan att det stressar mig en del, att ännu inte veta riktigt hur det kommer bli. Men nu var ju inte detta en diskussion om min framtid..😅

#6:

Ibland kan man inte säga, har man för lite tid eller för mycket att göra. 😄

Idag har vi också en sådan dag. Fata Morgana har home office, men vid sidan om måste hon baka, eftersom hon snart har födelsedag och det är bruk i hennes företag att den som har födelsedag tar med en tårta eller liknande. Då måste jag hjälpa henne. Men jag vill också träna och ungefär klockan 16,00 måste jag börja med matlagning.

#7:

Precis, hehe.

Okej, ja jag såg något om att FataMorgana skulle baka till jobbet i någon annan tråd här på iFokus. Hoppas det blir en lyckad bakelse hur som helst.😊

#8:

Jag tänker bara smaka en liten bit. För mig är det här käket för onyttigt. 😊

Det blev muffins i stället för en tårta, men dom är inte klara än. Jag måste låta chokladganachen som jag smetade över dem kallna först och sen ska jag ännu toppa dem med hallonfrosting. Men det gör jag sen efter maten. Sen ska jag också fota dem och posta en bild av dem här i någon tråd och i den på bakverk iFokus med🙂

Gällande 'att bara vara vs att vara sysselsatt' kom jag att tänka på att om vi inte gör en tydlig skillnad mellan de två, kan allt vi gör – även när vi inte gör något speciellt, utan bara är – vara fyllt av samma medvetna närvaro som när vi är sysselsatta med något.

Jag menar, det kanske inte handlar om själva aktiviteten i sig, eller om avsaknaden av aktivitet, utan om var vi riktar vår medvetenhet. Oavsett om vi sysselsätter oss med någonting eller om vi bara sitter där och inte gör någonting, kan vi genom att vara medvetna i nuet uppleva samma känsla av närvaro. På så sätt kan både 'att vara' och 'att göra' vara lika njutbara.

Jag tror också att om vi slutar skilja mellan att vara sysselsatt och att bara vara, så försvinner också den känsla av rastlöshet som ofta uppstår när vi inte gör något. För när vi riktar medvetenheten till nuet, oavsett om vi gör något eller inte, försvinner den inre splittringen mellan 'aktivitet' och 'passivitet'. Det handlar inte längre om vad vi gör, utan om hur medvetna vi är när vi gör det – eller inte gör det.

Med andra ord handlar det inte om att rastlösheten bara försvinner när vi är upptagna med något. Det handlar om att släppa idén att vi behöver vara sysselsatta för att vara närvarande – och istället att finna närvaron i varje ögonblick, oavsett om vi bara sitter där och inte gör någonting eller om vi är sysselsatta med någonting 😊

#11:

Ja, så är det ju. Man kan vara i vila när man gör något, och även när man inte gör något. Det är ju som du säger en inre vila, och inte en yttre sådan som spelar roll.

Det här med att möblera om i det inre ist för det yttre…om man nu ska dra den gränsen.

Men det var en bra "reflektion" eller synsätt du skriver här, som är värt att ta med sig, och påminna sig om.😊