En vishetshistoria av okänd författare, som visar oss hur viktigt det är att se med egna ögon och hjärta:

Den vise åldringen Elara satt under det knotiga olivträdet, dess skugga ett skydd mot middagssolens hetta. Till henne kom en ung kvinna, Amira, ansiktet förvriden av ilska och förtvivlan.

"Elara, du måste hjälpa mig! De säger att Liam är en bedragare, en tjuv, en lögnare! Alla i byn säger det. De säger att han stal från mig!" Amirans röst var skarp, fylld av bitterhet.

Elara log ett lugnt, vishetsfyllt leende. "Amira, har du själv sett Liam stjäla något från dig? Har du sett bevisen med dina egna ögon? Eller har du bara hört vad andra säger?"
Amira bet sig i läppen. "Jag… jag såg honom inte. Men alla säger det, Elara! Alla!"

Elara nickade sakta. "Amira, mina kära, orden är som vinden; de kan bära sanningen, men lika ofta bär de rykten, missförstånd och osanningar. Öronen kan luras, men ögonen ser sanningen, om man låter dem se utan fördomar."

Hon pekade mot en liten, skadad fågel som hoppade klumpigt på marken. "Se den fågeln, Amira. Du ser att den är skadad. Du ser inte någon som skadat den, men du vet att den är skadad. Du behöver inte någon att berätta det för dig."

"Men Elara…", började Amira, tvekande.
"Ge Liam en chans, Amira," avbröt Elara. "Titta honom i ögonen, lyssna på hans svar. Låt honom berätta sin historia. Döm honom inte efter vad andra säger, döm honom efter vad du ser och hör. För den sanna visdomen ligger inte i att tro på allt du hör, utan i att se med egna ögon och lyssna med eget hjärta."

Amira funderade en stund, sedan nickade hon långsamt. Hon lämnade olivträdet, en antydan till hopp i hennes röst.
Dagar senare återvände Amira, ett leende spred sig över hennes ansikte. Liam hade förklarat missförståndet. Det visade sig att en annan bybo hade planterat falska anklagelser.

Genom att se och lyssna med eget omdöme, istället för att lita på byns viskningar, hade Amira upptäckt sanningen. Hon hade lärt sig en dyrbar läxa om vikten av egen observation och bedömning. Hon tackade Elara, och visheten i hennes ord hade etsat sig fast i hennes själ.