Förståndets begränsningar = vår verklighet
På den andliga vägen börjar man förr eller senare reflektera över hurvida vårt förstånd begränsar oss. Vi tenderar att projicera våra egna erfarenheter och begreppsmässiga ramar på det okända. Till och med inom vetenskapen försöker man att tvinga in det obegripliga i en bekant ram.
I somliga multiversum teorier föreställer man sig dessa universum som bubblor, som ligger brevid varandra och till och med kan krocka med varandra. Mina invändningar är, att om olika universum / olika rumstider ligger brevid varandra, måste det ju finnas en egen rumstid där dessa universum/rumstider befinner sig. Hur ska det gå ihop? Det skulle också betyda att universum har en gräns och inte är ooändligt. Och om dessa bubblor expanderar, expanderar i så fall även rumstiden som bubblorna befinner sig i. Hur blev denna större rumstiden till? Bigbang? Vad består bubblornas gräns av?
Vi har ingen experimentell eller observationell evidens som stöder multiversums-teorier. Det är föreställningar som baserar på människors rumstidsorienterade tänkande. Vår perception och föreställningsförmåga är anpassad till rumstiden, till separationen/maya. Men den har ingen förståelse för det som ligger utanför, dvs. enheten utanför tid och rum.
Även föreställningar av "andevärldar" är ett resultat av att tvinga in det okända i en känd ram. Man föreställer sig att de avlidna lever i en sfär med egen tid och ett eget rum, där tiden förstås går synkron med tiden på just vår planet. Och vad gör de där? Tittar ner på oss och håller sig beredda om de blir "uppringda" av ett medium? Emellan kanske de dricker en kopp kaffe?
Vår existens kan man inte förstå med de begränsningar som förståndet har. Därför kan man inte förstå den alls. Om vår verklighet är en illusion (maya) kan man betrakta den som en sorts dröm, som vi alla drömmer tillsammans. I drömmar drömmer man att man befinner sig i ett rum. Men ingen frågar sig om rummet har en gräns eller om det är oändligt? Och ingen frågar sig om det finns andra rum brevid rummet som man drömmer.
Om vi ser skapelsen på samma sätt, som en manifestation av något som inte är separat från den, så blir frågor om gränser och ett "större rum" meningslösa. De är artefakter av vår begränsade perception och vårt försök att förstå det obegripliga med hjälp av rumsliga och tidsmässiga begrepp.
Sådana insikter hjälper inte att förstå det obegripliga. Men de hjälper att inte göra sig föreställningar om vår existens som inte kan stämma överens med verkligheten.
- Redigerat 2025-03-02 16:05 av Condor
#0:
Det var fint skrivet 😊 Ja alla dessa föreställningar om andra världar, om andevärldar 😄 Men vad som gäller multiversum och andra teorier är det verkligen svårt att föreställa sig hur olika universumen skulle existera vid sidan av varandra, utan att vi samtidigt måste tänka på en övergripande rumstid som rymmer dem. Därför tänker jag att det kan vara klokt att inte fastna i våra tankar om vad verkligheten bör vara, utan istället försöka acceptera att det finns saker som vi inte kan förstå 😊
#0:
Ja, det är en lite.."barnslig"..föreställning att universum skulle ligga bredvid varandra i bubblor. Det känns i så fall mer sannolikt att dessa universum inte breder ut sig på ett "fysiskt plan" utan i så fall på ett obegripligt sätt samexisterar utan att breda ut sig i det fysiska.🤔
#1:
Ja, man måste inse att man med rumstidsorienterat tänkande inte kan förstå vad som ligger utanför rumstiden.
#2:
Ja, precis som föreställningar av andevärldar också är barnsliga föreställningar. Inser man att inget är separerat bortom rumstiden (illusionen) som vi lever i, kan man släppa sådana föreställningar.
Man hör ofta att männsikor säger "vi är alla ett" och att vi inte är separerade, men ändå gör sig dessa människor som säger detta föreställningar som motsvarar ett tänkande utifrån separationens perspektiv.
#4:
Det blir nog bara ord som upprepas av dem, som en bandspelare…😊
#5:
Ja just det. Osho sa att dom som bara upprepar som en bandspelare vad andra säger, förtjänar inte mer respekt än en bandspelare. 😄
#6:
😄
På tal om bandspelare, så lyssnade jag en kort stund på Lundberg på hans senaste youtube-klipp i bussen på vägen hem, inte för att jag skulle finna honom så intressant att lyssna på 😄 Utan jag lyssnade för att hitta inspiration till nya inlägg. Hur som helst, upprepade han den där visheten som många upplysta också brukar komma med ibland. Ni vet den där, "Vi är inga människor som är här för att uppleva det andliga, utan vi är andliga varelser som är här för att göra mänskliga erfarenheter". Men då undrar jag, varför han hela tiden pratar om att stiga upp till en femte dimension 😄
- Redigerat 2025-03-03 17:08 av FataMorgana
#8:
Haha…. 😄 Han hör och upprepar saker som han inte förstår. Skulle han förstå vad som menas, skulle han inte prata om uppstigning utan skulle vara nöjd med att få vara jhär och göra mänskliga erfarenheter.
Starta ny diskussion