Är vi ett resultat av oändligheten?
Oändlighet kan vi inte föreställa oss, fast begreppet används inom fysiken. I ett svart hål sägs gravitationen vara oändlig. Det spekuleras också om universum är oändligt eller inte.
I alla fall inkluderar oändlighet även gränslöshet. Våra sinnen har gränser. Men det gudommliga i oss är gränslöst. Castaneda skrev bland annat boken "The Active Side of Infinity". Oändlighet är någonting som har en aktiv sida. Men hur kan oändligheten aktivt påvderka oss och vår verklighet?
Jag såg en gång en dokumentation där en fysiker beskrev hur oändligheten verkar på följande sätt. Om man sätter ett stort antal apor framför en skrivmaskin och låter dom trycka på tangenterna, skulle chansen att någon "av en slump" skriver Hamlet vara noll. Inte ens om man hade lika många apor som det finns atomer i universum, skulle chansen att någon skriver Hamlet vara realistisk.
Men om man skulle ha ett oändligt antal apor, skulle det vara en logisk konsekvens att den kombinationen av bokstäver som behövs för att skriva Hamlet skulle vara med.
Nu gör vi ett tanke experiment. Tänk på hur liten sannolikheten är att vi som människor existerar. I varje av våra celler sker tusentals kemiska reaktioner varje sekund. Komplexiteten av varje cell är ofattbar. Alla dessa celler tillsammans bildar en människa med en kropp och ett medvetande. Är inte sannolikheten att vi existerar lika liten som att en apa skulle skriva Hamlet?
Nåväl, Hamlet författades av Shakespeare och hade därför en "creator". Vårt förstånd fungerar på så vis att något som har ett resultat som inte kan hända per slump måste ha en "creator" och därför resonerar förståndet att det måste finnas en gud son skapade människorna. Det är religionernas ståndpunkt.
Men tänk om universum är oändligt, med ett oändligt antal galaxer och planeter. Skulle det i så fall inte vara ett resultat av oändligheten att vi existerar? Precis som att om ett oändligt antal apor framför en skrivmaskin skulle trycka på tangenterna, att Hamlet finns med, skulle vår existens vara ett resultat av oändligheten?
- Redigerat 2025-02-26 10:58 av Condor
#0:
Det var bra skrivet! Ja, med ett oändligt antal apor som slumpmässigt slår på tangenterna måste ju kombinationen 'Hamlet' förr eller senare uppstå 😄 På samma sätt är nog vi människor bara är ett resultat av oändligheten, skulle jag i alla fall säga 😊
Det du skrev om hur vårt förstånd skapar en 'creator' påminner mig om vad många upplysta brukar säga – att vi borde sluta ställa frågor som 'hur' och 'varför' och istället inse att vårt mest naturliga tillstånd är att inte veta. Kanske är det meningen att vi ska släppa taget om skapandet av en 'creator' i vårt förstånd och bara acceptera att vi är – ett uttryck av oändligheten, utan något 'hur' eller 'varför', helt enkelt för att sådana frågor inte har några svar som vi kan förstå med förståndet 😊
#0:
Så intressant 🤔 de här tankegångarna har inte hittat mig förut. Så måste det ju vara… Om universum är oändligt, ja, då borde ju människan uppstå någonstans. Men det borde ju också vara så att någonstans uppstår allt som är möjligt att uppstå, det vill säga, oändligt med kombinationer som skapar oändligt med utkomster.
Kommer då att tänka på parallella universum, som Condor nämnde förut. Lika där, finns ju ett universum för varje möjlig (eller för ett oändligt antal) utkomster.
Och bortom detta, skulle då alla potentialer lagras, som just potentialer. När vi skapar vår verklighet, kanske vi "aktiverar" en potential… Bortom oss själva som manifesterar sig i det universum vi "befinner oss i"…
#1:
Det var också bra skrivet. Om det nu skulle finnas en "creator", vem/vad skapade denna "creator"..? 😄
#1:
Skulle vi endast känna till den apan som av en slump skriver hamlet, utan att känna till det oändliga antalet apor som inte skriver den, skulle vi tro att den här apan är så intelligent att kunna författa en sådan text. Vi skulle betrakta den som en "creator" av Hamlet. Det är det mänskliga begränsade sättet att se på världen, som alla religioner baserar på.
#2:
Ja och om vi nu tar aporna som exempel, så skulle inte bara Hamlet bli skrivet, utan alla andra böcker som finns. Fast alla dessa tillsammans skulle bara avgöra en ytterst liten del av allt som aporna skriver.
Om universum är oändligt, finns det också en oändlig mängd möjligheter och variationer. Det betyder att någonstans, långt bortom vår observerbara horisont, kan det finnas otaliga andra världar, kanske till och med andra versioner av oss själva.
Potentialet av allt som kan existera, existerar ju i universum och sen är det en fråga om vad som existerar för oss, vad vi kan uppleva med våra sinnen.
Oändligheten är svår att begripa. Man kan få en skymt av den om man håller en spegel framför en annan spegel. Speglarna speglar sig själva i all oändlighet. Men vi kan inte se alla.
#4:
Just det. Gillar exemplet med apan som skriver.(och även liknelsen till speglarna.)
Om man säger det gudomliga, som "man erfar" i Samadhi, det är ju också en slags oändlighet. Utan gränser, utan början och slut, utanför tid och rum. Kanske speglar denna oändliga gränslöshet det oändliga univetsumet? I annat fall, skulle det tidlösa, oändliga Varat, skapat ett ändligt universum med fasta gränser.🤔
#5:
Just det! Det gudomliga som man erfar i samadhi är gränslöst och oändligt, utanför tid och rum och utan början och slut. Därför är det en erfarenhet bortom förståndet. För förståndet finns det bara saker som har en början, en utveckling och ett slut, inom tid och rum, där som alllt har en gräns. Förståndet kan inte föreställa sig något gränslöst.
När detta gudomlig uttrycker sig inom tid och rum, är det som om aporna börjar att skriva och det tog nästan 14 miljarder år tills "en apa skrev vår existens".
#6:
Ja, det är ju fascinerande (när man börjar tänka efter) hur komplext allt är, hur allt måste stämma så otroligt bra, för att livet på jorden (inklusive oss människor) skulle bli till. Och för att genom allt liv, kunna uttrycka sig i medvetenhet…som att Gud vill se, och erfara sig själv..🙂
#7:
Ja, hela existensen är så ofattbar stor och komplex, att våra förstånd inte ens kan göra sig föreställningar av det.
Jag kom just att tänka på att Einstein sa att gud inte spelar tärning med universumet. Men det verkar som om Einstein hade fel där.
Man kan betrakta varje planet som ett resultat av ett tärningskast. Om man har 1.000 tärningar, behöver man bara kasta dom tillräckligt ofta, ett oändligt antal ggr. så att förr eller senare alla tärningar visar samma tal. Precis så är det med ett oändligt antal galaxer med miljarder stjärnor och planeter. På nån eller några bildar sig högre och till och med intelligent liv.
#9:
Ja, undrar om det finns intelligent liv, i någon annan galax, på någon annan planet, som är nästan oändligt långt borta från oss..?🤔 Och hur skulle det livet te sig.
#10:
Med tanke på det oändliga antalet galaxer och planeter, är vi säkert inte dom enda intelligenta varelserna i universum, så vitt vi kan kalla oss intelligenta………. 😄. Men kanske vi är dom enda i vår galax? Det måste passa ihop en hel del för att intelligent liv ska kunna evolutionera fram.
#11:
Ja, det är nog inte så sannolikt att det finns mer "intelligent" liv nära oss, så mycket som måste stämma för det.😊 (eller ska man kalla det för dumt liv😄)
#12:
Om intelligenta utomjordingar skulle hitta en väg att ta sig hit för att kolla om det finns intelligent liv här, skulle de kanske säga "ja, det finns intelligent liv på jorden. Människorna kallar dom för delfiner". 😄
#13:
Haha.. klockrent. Eller varför inte den där apan som slår på tangenterna.. Den är nog intelligentare än oss.. 😄🤣
#14:
Aporna kanske inte är så intelligenta att uppfinna och konstruera saker som vi kan. Men de är inte lika dumma som somliga människor, att tro på en massa smörja. 😄
#15:
Nej, precis, aporna förstör inte heller hela planeten med vad de hittar på.😅
#16:
Precis. 😊