Materia och andlighet
Ibland får jag intrycket, när jag läser på olika sajter och forum, att den fysiska världen med sin materia framställs som något lägre och trögare – som något som halkar efter på ett energimässigt plan, som något som måste höjas i vibration. Det framställs nästan som om den materiella världen står i motsats till det andliga och därför anses vara sämre.
Men är det verkligen så?
Om vi ser djupare inser vi att allt som finns är en del av det gudomliga. Varje atom, varje cell, varje sten, träd och andetag är genomsyrat av den gudomliga energin och närvaron. Ingenting står utanför Gud. Det finns ingen plats där det gudomliga inte är närvarande. Materien är inte en motsats till andlighet, utan ett uttryck av den. Det finns ingen gräns där det andliga upphör och materian tar vid.
Det vi kallar materia är egentligen inte något fast och oföränderligt i sig självt. Den existerar som vi upplever den, eftersom våra sinnen och vårt medvetande organiserar den på just det sättet. Det är sinnet som tolkar energi som fast form, som färg, ljud och känsel. Hade vi andra sinnen, skulle världen te sig helt annorlunda för oss.
Så varför skulle det materiella vara något "lägre" eller "mindre andligt"? Tar vi bort våra sinnesbaserade tolkningar, återstår bara energi – och den energin är lika mycket en del av det gudomliga som något annat. Det finns ingen separation, ingen hierarki – bara olika uttryck för samma helhet.
Det är alltså inte materien som ligger "efter" energin, utan vår förståelse som ligger efter insikten om att allt är en enhet.
Så en bra fråga att ställa sig är: Är verkligen det andliga separerad från denna värld, eller är inte allting – oavsett om det uppfattas som materia eller energi – bara olika uttryck för samma helhet?
Tänk på regnbågen. Den består av många olika färger som alla har olika frekvenser. Röd, den med lägst frekvens, ligger på ena sidan av spektrumet, medan violett, med högre frekvens, ligger på den andra sidan. Men utan den röda färgen vore inte regnbågen komplett. Alla frekvenser är lika viktiga för att den ska kunna uttrycka hela sitt färgspektrum. Ingen frekvens är mer eller mindre andlig, ingen frekvens är sämre eller bättre.
Så är det också med den fysiska världen. Om materian skulle höja sin frekvens tillräckligt, skulle den bli allt mer genomskinlig, tills den till slut försvann helt och endast skulle vara energi. Men det innebär inte att materian är något sämre, eller att vi ska sträva efter att få den att försvinna. Det är ändå det som händer när vi dör. Då har vi inget sinne kvar som tolkar energin i fast form. Att vänta på att materian ska höjas i frekvens är samma som att vänta på döden.
#0 Så varför skulle det materiella vara något "lägre" eller "mindre andligt"? Tar vi bort våra sinnesbaserade tolkningar, återstår bara energi – och den energin är lika mycket en del av det gudomliga som något annat. Det finns ingen separation, ingen hierarki – bara olika uttryck för samma helhet.
Om vi tar bort våra sinnes baserade tolkningar - återstår endast energi.
Och det är väl kanske just i detta som vi människor går vilse i tanken….?
Eftersom identifikationen allt som oftast kommer från våra sinnesbaserade tolkningar och där i ligger kanske även vibrationen av höjd och lägre förnimmelse för vi någonstans inbillats att tro att högre vibbar är mer andligt betingade och rensre i sin form…. Än det som ligger i våra mänskliga uttryck.
Vet inte riktigt hur jag ska förklara vad jag menar……😇
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#1: Det var inte lätt för mig heller att skriva den där texten och jag är inte så säker på att jag fick fram allt rätt, vad som gäller frekvenser, vibrationer och energier. Men tror jag förstår vad du menar och tänker att det är mycket möjligt att det just är där vi går vilse i tanken 😊
#2: Det var helt klart ett intressant inlägg. Sen tror jag ju att det är väldigt svårt att få med precis allt som man tänker och menar. 🙂
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#0:
Det stämmer! Allt är lika gudomligt. Materian är ju egentligen inget annat än en tätare form av energi. Skulle den tätare formen inte existera, skulle vi inte existera och heller inget annat i universum.
Det är bara förståndet som delar upp det gudomliga i mer eller mindre andligt, inte gud. Jag måste tänka på ett klipp där Samarpan höll en satsang. Då var det en besökare som sa till honom "today I have a question about the spiritual world". Samarpan svarade "is thera a spiritual world separated from this kind of world?".
Det var ett typiskt exempel för hur förståndet separerar det ena från det andra. Samarpan som är upplyst visste att det inte finns en separation. Frågeställaren hade kanske också hört det. Men han hade inte erfarit det och hans förstånd orienterade sig utifrån separationen.
#0:
Jättebra förklarat!
"Så en bra fråga att ställa sig är: Är verkligen det andliga separerad från denna värld, eller är inte allting – oavsett om det uppfattas som materia eller energi – bara olika uttryck för samma helhet?"
Det var ju det här jag och Condor diskuterade nyss i den andra tråden. Det är inte lätt att uttrycka sig när det kommer till detta. Det är ju sinnet som vill uttrycka sig, och sinnet kan på något sätt bara uppfatta separation.
Kanske, ju mindre man säger, ju mer "rätt" har man… Eller ju mindre fel har man. 😄 Men hörde också någon säga; "den som talar ljuger, den som är tyst är en fegis"😄
Starta ny diskussion