Det är märkligt hur vi människor är så djupt präglade av religionerna, ofta utan att vi ens märker det. Även om vi lämnar de traditionella trosuppfattningarna bakom oss, lever deras grundläggande idéer kvar i vårt sätt att tänka – som osynliga spår i vårt medvetande.

Om vi tar kristendomen som exempel bygger den på en grundläggande berättelse: att människan är skild från Gud. Vi föll en gång – när Adam och Eva kastades ut från Edens lustgård – och genom detta separerades vi från Gud. Men det listiga med detta system är att de som skapade illusionen av separation också erbjuder sig själva som lösningen. De säger: "Ja, ni är separerade från Gud, men vi vet vägen tillbaka." Genom deras läror, deras regler och deras ord påstår de sig besitta nyckeln till en återförening med det heliga.

Det är samma knep som en trollkonstnär använder på scenen. Först skapar han illusionen av separation – en människa sågas itu i en låda. Publiken tror på tricket. Sedan kommer "miraklet" när han sätter ihop henne igen. Och folk applåderar. Men sanningen är att hon aldrig var delad. Det var bara ett billigt trick.

Och exakt samma trick används av många idag, inte bara inom religionerna utan även inom new age. Där finns det många som hävdar att vi är bortkopplade från Gud, eller att vi bara är fragment, skilda från vår sanna natur, från Gud, från helheten – men att just de vet hur vi kan bli hela igen. De skapar en falsk brist, en illusion av splittring, för att sedan kunna sälja oss lösningen och göra oss hela igen.

Men vad händer om det aldrig fanns någon separation från början? Om vi aldrig var trasiga?

Så länge vi tror att vi är förlorade söker vi en väg tillbaka. Så länge vi tror att vi saknar något blir vi mottagliga för dem som säger sig kunna ge oss det.

Men vi behöver ingen väg tillbaka. Vi var aldrig borta. Vi behöver ingen som gör oss hela igen, för vi var aldrig trasiga. Separationen är en illusion – och det enda som krävs för att bli fri från den är att se den för vad den är: bara en illusion.

Och det är här som yoga, meditation och andra andliga praktiker kommer in i bilden. Vi gör inte yoga för att uppnå och bli något, utan för att låta energierna i kroppen flöda fritt – något som hjälper oss att se klart. Och samma sak gäller meditation: vi mediterar inte för att uppnå och bli något, utan för att stilla vårt sinne och våra tankar, så att vi tydligt och klart kan se hur det redan är – vad vi redan är.

Att vi från första början aldrig var åtskilda från Gud.