Objektiv och subjektiv verklighet
Verkligheten som vi upplever den genom våra sinnesorgan och hjärna är ingen objektiv verklighet. De filtrerar, tolkar och konstruerar vår upplevelse av världen. Det vi uppfattar som "verklighet" är en modell som vår hjärna skapar från inkommande sensoriska informationer.
Den mest kända koanen är kanske den här: "Om ett träd faller i skogen men ingen hör det, gör det då något ljud?"
Koans är ju inte nödvändigtvist till för att hitta ett svar, utan för att fundera och ifrågasätta gränserna för vår uppfattning för att få en djupare sikt på verkligheten.
Det som vi uppfattar som ett ljud och som framkallas av ljudvågor, är egentligen bara vibationer. När dessa träffar trumhinnan leder nervbanor dessa informationer till hjärnan och hjärnan tolkar dessa som ett akustiskt ljud. Ormar har ingen hörsel, men uppfattar vibrationer mycket bra. De hör inget ljud, eftersom de inte har en trumhinna som sänder informationer till hjärnan.
Svaret på koanen är alltså, att om ingen hör trädet falla, finns det inget ljud, bara vibrationer.
Det som våra ögon uppfattar är heller inte objektivt. Vi har tappar i ögonen som uppfattar fotoners ljusvågor/frekvenser. Varje tapp har sitt eget frekvensområde och de sänder dessa informationer till hjärnan. Sen är det hjärnan som skapar färgerna. Men vi har inte tappar för alla våglängder. Somliga djur, t.ex. fåglar och insekter, har även tappar för UV ljus, som vi inte har och ser därför helt andra färger. Att vi uppfattar en färg som t.ex. röd är ingen objektiv verklighet, utan en tolkning av hjärnan.
Det som vi luktar eller smakar är heller ingen objektiv verklighet. Våra sinnen är så konstruerade att de är lämliga för att överleva. Det handlar om kemiska förbindelser som hjärnan tolkar som någon sorts lukt eller smak. Om vi känner lukten av en jordgubbe, hjälper lukten oss att identifiera jordgubben som något ätbart. Men lukten av en hundskit tolkar hjärnan som något äckligt. Men för en fluga doftar en hundskit underbart.
Även känseln levererar oss en subjektiv verklighet. Vissa ljusfrekvenser, t.ex. infraröd kan vi inte se med våra ögon, utan derssa känner vi som värme. Dessa frekvenser är inte värme i och för sig, för de värmer ju inte upp luften, utan endast objekt som de träffar. Därför uppfattar vi infrarött som värme.
Sen kan vi fundera på vad som finns kvar av världen om vi inte skulle ha sinnen och en hjärna som tolkar sinnesintryck. Vad skulle det bli kvar av oss?
![[snowy00]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#0:
En till koan är: Hur låter en hand som klappar?
Det är egentligen heller inget man ska försöka besvara intellektuellt. Utan se den öppning koanen skapar inom oss. När intellektet inte omedelbart greppar en förklaring, stannar det upp, åtminstone ytligt.
Man skulle också kunna ställa frågan: Om ingen ser eller förnimmer trädet på något annat sätt, existerar då trädet verkligen?
Detta här under var också en bra fråga du ställer, som jag låter vara obesvarad.😊😄
Sen kan vi fundera på vad som finns kvar av världen om vi inte skulle ha sinnen och en hjärna som tolkar sinnesintryck. Vad skulle det bli kvar av oss?
#1:
En hand kan bara klappa mot någonting. Annars blir det inget klapp. 😄
Den sista frågan kan man också betrakta som en koan. Om man funderar, kan man komma till insikt om att vi inte kan förstå eller uppfatta verkligheten bakom den verkligheten som våra sinnen levererar och som tolkas av hjärnan. Då slutar man upp att försöka att förstå den med sina sinnen och hjärnan och det kan leda till insikten om en existens som bara kan erfaras när sinnet och hjärnan håller tyst.
#2:
Jag hade nog svarat din sista fråga att det är det rena medvetandet som blir kvar av oss 😄 men det är bara ytterliggare ett ord, som egentligen inte har någon betydelse alls.
#3:
Ja, man kan sätta ord på det som är obegripligt för förståndet. Men det leder inte till att förståndet begriper det. Det viktigaste är ju att man blir medveten om förståndets gränser och inser att det finns någonting bortom förståndet.
För övrigt, såg vi en intressant dokumentation igår som behandlade frågan om universumet har ett medvetande. De sammanfattade teorier som pekar mot det hållet, t.ex. den holografiska principen eller tolkningar av kvantfysiken. Vi interagerar ju med våra medvetanden med kvantfältet. Förståndet kan lätt göra sig föreställningar om hur det går till och tänka ut sig teorier, men kanske sanningen ligger utanför förståndets möjligheter.
#4:
Så är det nog absolut. Förståndet kan nog aldrig riktigt greppa sanningen. Men det kan ju vara intressant ändå, att teoretisera om saker och ting😊 så länge man inte tappar bort sig i teorierna.
Starta ny diskussion