Fågeln i skogen
Bara en till liten vishetshistoria som avslutning på helgen 😊
En liten fågel satt ensam på en gren, högt uppe i ett gammalt träd. Natten var tyst och stilla, men ändå sjöng den. Dess sång svävade genom mörkret, likt vinden som rör sig genom löven utan att fråga varför.
En räv smög förbi under trädet och höjde blicken.
"Varför sjunger du?" frågade han. "Natten är kall, skogen är tyst. Ingen lyssnar."
Fågeln ruskade på fjädrarna och svarade:
"Jag sjunger inte för att någon ska lyssna. Jag sjunger för att jag är en fågel. Och fåglar sjunger."
Räven fnös.
"Men varför ge av dig själv om du inte vet om du får något tillbaka?"
Den lilla fågeln log.
”Ser du trädet här? Det bär löv varje vår och sommar, men det vet aldrig vem som kommer att vila i dess skugga. Det ger utan att förvänta sig något i gengäld.
Ser du blomman där borta? Den sprider sin doft till alla som går förbi, oavsett om de är rika eller fattiga. Den ger bara för att det är dess natur att dofta.
Kärlek är som trädet och blomman – den ger för att det är dess väsen att ge. Den ger utan att sortera, utan att fråga om den som tar emot den är värdig eller inte. Och så är det med min sång. Jag sjunger inte för att vinna något, inte för att få någon att bevisa sin uppskattning. Jag sjunger för att det är min natur att sjunga – att ge utan förväntningar.”
Räven rynkade pannan.
"Dumheter. Ingen ger utan att vilja ha något tillbaka. Människor talar om kärlek, men de älskar bara dem som tycker som de. Så fort någon går emot dem, slutar deras kärlek. Djuren vårdar sina ungar, men bara tills de kan klara sig själva. Är det då fortfarande kärlek?"
Fågeln såg på räven med sina klara ögon och sa:
”Det där är inte kärlek. Det är begär – en form av önskan, inte ren kärlek. När kärlek byggs på vad någon gör eller säger, blir den till en handelsvara. Verklig kärlek har inga villkor. Den säger inte: 'Jag älskar dig om du älskar mig tillbaka.' Den bara älskar, som solen som värmer jorden utan att fråga om jorden är tacksam för värmen.”
Räven blev tyst.
En sköldpadda kom stapplande genom löven och lyssnade på samtalet.
"Jag hörde vad ni sa," sade den långsamt. "Men om kärlek inte kräver något tillbaka, om den bara ger… tappar den då inte sin kraft och blir svag? Är den inte lätt att utnyttja?"
Fågeln skakade på huvudet.
"Tappar solen sin kraft för att den lyser på både kungar och tiggare? Kan regnet ta slut för att det faller på både blomsterängar och torra marker?
Kärlek som väntar sig något i gengäld är inte kärlek – det är hunger. Verklig kärlek behöver ingenting. Den finns inte för att fylla ett tomrum, utan för att den inte kan vara något annat än sig själv."
Räven såg upp på himlen. Natten var fortfarande kall, skogen fortfarande tyst. Men någonstans sjöng en fågel.
Och han märkte att han inte kunde låta bli att lyssna.
#0:
Den var också fin, och ger en varm känsla inombords. Så sant budskap, äkta kärlek kräver inget i gengäld, utan ger för att de svämmar över i sig själv. Kanske är det heller inte den känslan av kärlek vi normalt tänker som kärlek, den känslan är övergående och personlig. Kanske är äkta kärlek mer av ett varande, ett accepterande av nuet precis som det är, och av allt som befinner sig i det.🦊🐦🐢
#0:
Det var en fin vishetshistoria som beskriver den gudomliga vilkorslösa kärleken, som träffar allt och alla precis som solens strålar, utan att förvänta sig någonting tillbaka. Vi människor har ju en sorts censur, ett förstånd som bedömer vad som är älskvärt, pga de egenskaper som "objektet" har. Den gudomliga kärleken har ingen censur. Det är "nondual" kärlek.
Men även om förståndet bedömer att någonting är älskvärt, finns förståndets censur kvar i annan form. Man förväntar sig någonting tillbaka. Förståndet är en "affärsman" medan hjärtat inte ens vet vad det innebär att göra affärer.
Tar vi som exempel en relation med sin partner. Historian kan få oss att reflektera över oss. Har vi ett imaginärt "konto" där vi bokför vad vi har gjort för partnern och vad partnern har gjort för oss eller vad vi har gett patnern och vad partnern har gett oss? I så fall beteer vi oss som en affärsman.
Kärleken mellan 2 partner är mest ingen nondual vilkorslös kärlek, för förståndet har ju valt ut partnern pga dess egenskaper. Men kärleken kan åtminstone vara osjälvisk. Om den är osjälvisk, saknas detta imaginära konto.
Våra religioner har heller inte fattat vad den vilkorslösa gudomliga kärleken är, för där finns ju en gud som belönar de ena och straffar de andra. I österländska kulturer är det en helt annan sak. Jag läste en gång en historia om en grupp från Europa som reste till Indien och lyssnade på en föreläsning av en svami, som handlade om bhakti yoga och gudomlig kärlek.
Där fanns det någon som frågade: "Du pratar alltid om Guds kärlek, men hur är det med fruktan för gud och guds straff?"
Swamin som höll föreläsningarna förstod inte konceptet, han kunde inte förstå hur man kan frukta gud och kunde absolut inte förstå att gud kan straffa en.
De nyandliga youtube vägledarna har heller ingen aning om den gudomlig vilkorslösa kärleken. Många inbillar sig att de lever den, precis som många av deras följare. Men den sortens kärlek som de visar upp i deras klipps är långt ifrån vilkorslös och inte ens osjälvisk. De är affärsmän eller affärskvinnor som beteer sig som räven i din historia säger: "men de älskar bara dem som tycker som de. Så fort någon går emot dem, slutar deras kärlek". Det är ju ett normalt beteende hos människor och inte ens klandervärt. Men det är klandervärt att lura andra och säga att de skulle älska vilkorslöst. Om de själva tror det, är det höjden av omedvetenhet.
Starta ny diskussion