Vems projektion är det egentligen?
Jag råkade snubbla över något en kvinna skrev häromdagen, och eftersom det genast slog mig hur motsägelsefull hon var, kunde jag inte låta bli att skriva kort om det. Hon börjar med att beskriva den yttre verkligheten som en projektion av vårt eget inre – att vi själva skapar vår verklighet, som att världen är vår egen film där vi är både regissörer och skådespelare samtidigt. Det kan jag i och för sig hålla med henne om.
Men i samma text räknar hon sedan upp en rad yttre händelser som vi "måste vakna upp till" – allt från den djupa staten och vädermanipulation till att vaccinprogram är skapade för att göra oss sjuka. Här uppstår en motsägelse: Om världen bara är en spegling av det inre, borde då inte även dessa idéer vara hennes egen projektion? Det betyder att den värld hon beskriver existerar som en del av hennes föreställningsvärld och inte som en objektiv sanning som alla måste "vakna upp till".
Min värld ser inte ut som hennes. Om allt vi ser är en spegling av vårt eget inre, så finns det ingen anledning att acceptera någon annans projektion som om den vore den enda sanningen.
Så nästa gång någon säger att vi "måste vakna upp" till en viss verklighet, kan det vara värt att fråga: Vems projektion är det egentligen?
#0:
Det där med att vi skapar vår verklighet är någonting som hon har hört, men inte förstått. Därför motsäger hon sig. I alla fall vill jag inte vakna upp till paranoiavärlden som hon projicerar ut till andra. Jag minns att när vaccinet kom ut, sa alla dom där profeterna att folk kommer att dö som flugor. En sa att alla som tar vaccinet dör inom 2 år. När det inte hände var det de "vita hattarna" 😄 som förhindrde det. 🤣
#0:
Som Condor säger repeterar hon nog bara vad hon hört, och inte förstått. Klart det lätt blir motsägelsefullt då.😄
#2: Jag fattar inte att dom inte ser det själva 😄
#3:
Nej…kanske har de blivit bra på att blunda hårt 😂
#4: Ja något sådant 😄
#0: Verkligen en väldigt viktig iakttagelse. Vems värld behöver vi vakna upp till?
Jag tror ju faktiskt helt och fullt att vi med alla våra egna individuella livserfarenheter lever i och genom just detta.
Många gånger är människan så liten att hen behöver blåsa upp sig och göra sig stor och viktig. För att fylla ut tomheten inombords.
Därför finns det heller ingenting annat att vakna upp till - än de föreställningar som vi, var och en bär runt på och tror på och lever vårt liv efter.
Och jag anser ju att de allra flesta av oss är dubbelbottnade och motsägelsefulla - även om vi i stunden inte inser det om oss själva.
Och kanske spelar det ingen roll?
Kanske behöver jag som individ acceptera och omfamna min egna motsägelsefulla natur - och mjukt kärleksfullt viska till mig själv :
Njut av din stund här på jorden som en ofulländad människa. För just i detta ligger din fulländning.
Låt resten vara.
Tack för fint inlägg. 😘
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#2:
Jag måste tänka på vad Osho sa om dom som bara repeterar vad andra säger. Han jämförde dom med en bandspelare och sa att man inte behöver ge dom mer respekt än en bandspelare. 😄
#7:
He he 😄
#6:
Tack Rore och tack själv för ditt fina svar 🤗
Kanske spelar det, som du säger, ingen större roll. Åtminstone inte i det stora hela. Men för att kunna omfamna och acceptera sin motsägelsefulla natur, kan det ändå vara värdefullt att bli medveten om den. Men ja, jag håller med. 😊
Det får mig att tänka på att jag minns att Osho var motsägelsefull i en av sina böcker som jag läste i tonnåren. Så som Rore säger, nog är vi alla lite motsägelsfulla ibland.😊
- Redigerat 2025-02-03 16:57 av [snowy00]
(på tal om Osho😄)
#10: Ja det är vi nog, men somliga är det mer och andra mindre 😄 Men jag försöker åtminstone att tänka efter så mycket som möjligt när jag tex skriver mina texter, så att det inte ska bli helt galet 😄
#12:
Det är nog ett bra sätt, att tänka efter så mycket som möjligt då 😊
Kom just på vad det var Osho skrev som jag då tyckte lät lite motsägelsefullt. I första halvan av boken skrev/sade han (i en kort mening) att han inte är emot något. Sen i andra halvan sade han lite kort att det var något specifikt han var emot.
En liten "skitsak" egentligen, men jag minns bara så tydligt att jag lade märke till det då när jag läste
#13:
Det kom du säkert på pga zen visheten som jag nyss ställlde in. 😊
Men i grunden är vi alla någon gång för eller emot någonting. "Nobody is perfect", inte ens Osho.
#14:
Ja, det var då jag kom på det faktiskt 😄
Så är det! Ingen är perfekt… Inte ens dessa upplysta andliga lärare, som Osho.😊
Jag lever förmodligen också utifrån/innifrån min egen projektion🙈, men inte för att jag vill att andra ska tro eller uppleva mig bättre😅, det är nog snarare så, att många upplever mig lite sämre, utifrån att det är svårare att utpressa/påverka mig känslomässigt🤣, jag försökte vända ut och in på mig själv för att bli omtyckt av andra, jag tyckte andra var falska för dom låtsades och elaka när dom inte gillade mig och så var det JAG som låtsades och var falsk🙈, då är det ju inte så konstigt att jag inte gillade mig själv😅. Idag försöker jag vara så medveten jag kan och jag försöker leva I frid med mina egna projeceringar och när det börjar skava då är jag förmodligen och harvar i diket och harvar jag tillräckligt länge så kanske jag hittar ytterligare en synvinkel annars får jag bara tacka och buga för den upplevelsen🤣.
Jag är ny och heter Raija och just nu försöker jag vända insidan ut så att jag får någon rätsida på mig själv, så det känns hoppfullt och intressant att få ta rygg på er alla. Ska läsa mer och reflektera. Tack för inbjudan🥰.
#16:
Hej, trevligt med "ett nytt ansikte". Min första tanke var att vi nog alla lever utifrån vår egen projektion. Frågan är väl, hur identifierad är vi med våra egna projektioner? Hur mycket tror vi på dem? 😊 Slutar vi tro på dem, tappar de också kraft, och blir genomskinliga. Så tänker iaf jag.
#16:
Hej och välkommen till sajten. Fint att se dig här 🤗
Tänker så som Snowy här redan skrev att vi nog alla lever utifrån våra egna projektioner, men att det viktigaste är att vi blir medvetna om detta, att vi ser våra egna mönster och hur de påverkar vår upplevelse av världen. Det låter som att du har gjort en spännande resa inåt och reflekterat mycket över detta. Jag tror att vi alla kan känna igen oss i det du skriver – hur vi ibland har vänt ut och in på oss själva för att passa in, men sedan insett att vägen till inre frid och harmoni mer handlar om att förstå och acceptera våra egna projektioner 😊
Ser fram emot att läsa mer av dina tankar och reflektioner här inne! 🌿😊
#16:
Hej och välkommen till sajten! 😊
Jag ser också på saken precis som Snowy och Fata Morgana. Sen är det så att man aldrig kan leva så att man blir omtyckt av alla. Det är inte ens värt att försöka. Ofta är det åsikten som man har om det ena eller andra som är avgörande för att bli omtyckt eller inte, specielllt om man säger rakt ut vad man tänker. Därför hade t.ex. Osho en massa kritiker.
På den andliga vägen handlar det om att bli oberoende av andras tyckande om en och nu citerar jag ett citat ur en av Castanedas böcker:
"Krigarens självförtroende är inte samma sak som vanliga människors självförtroende. Den vanliga människan söker visshet i betraktarens ögon och kallar det självförtroende. Krigaren söker otadlighet i sina egna ögon och kallar det ödmjukhet. Självförtoende betyder att varasäker på sin sak, ödmjukhet innebär otadlighet i tankar och känslor."
(Berättelser om makt sid 16)