Att vänja sig av med bruset; eller att vänja sig med tystnaden
Att tänka är en djupt rotad vana. I alla fall de där återkommande, repetitiva tankarna. Tankar som leder till repetitiva, återkommande händelser. Sedan man var barn, och egot började utvecklas har händelser, andra människor, vad de sagt, gjort och inte sagt och gjort, satt spår i vårat tankemönster. Vad vi lärt oss i skolan under de där sköra, unga åren har ju också satt djupa spår i vårat sinne och medvetande.
För att bryta invanda (ofta negativa) och djupt rotade tankemönster och beteenden finns det egentligen bara ett sätt; det motsatta till att tänka, alltså att vara i, erfara, och vänja sig med tystnaden, källan till alla tankar. På så sätt löser man upp dessa djupa tankeblockeringarna i sinnet, och nya, fräscha och mer sunda mönster kan bildas i deras plats.
Visst, man kan jobba på sina tankemönster genom att lära sig att tänka på ett annat sätt i stället, genom exempelvis någon form av terapi. Det är också värdefullt och har sin plats. Men jag tänker att ofta skrapar man då mer på ytan av sinnet, det kan vara svårt att nå och lösa upp de där djupaste blockeringarna genom att lära sig tänka på ett annat sätt, under kanske ett fåtal timmar i terapi. Jag skulle säga att till och med 20 år av terapi, inte kan mäta sig med 10 sekunder av total, och ytterlig inre tystnad.
Man får alltså vänja sig av med att ständigt vara i ett brus av tankar, och medföljande känslotillstånd. I stället får man vänja sig med tystnaden, låta den bli ens nya vana. Ur tystnad kan inga dåliga beteenden komma, utan de kommer av tankar som har förvrängts på vägen upp ur djupet av deras källa.
Så, var inte rädd för tystnaden. När solens ljus träffar ögonen för första gången gör det också ont, tills man har vant sig med ljuset. Lika så, kan man vänja sig och bli vän med tystnaden, i stället för det där bruset av tankar som på något sätt är till för att avleda en.

- Redigerat 2024-12-21 20:55 av [snowy00]
Fint!
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#0: Men även när man mediterar så kommer det ju tankar.
Hur stänger du av dina tankar.
Det går inte!?
Det säger ju även andliga ledare eller munkar som har levt i tystnad och mediterat under många, många år.
Dom slutar aldrig att tänka negativa tankar eller tankar dom inte vill tänka, inte ens under själva meditationen.
Även om dom negativa tankarna kanske blir mindre och mindre framträdande ju längre dom praktiserar och bor i ett kloster.
Dom slutar att lyssna på och följa sina negativa tankar/egot istället.
Du kan inte undkomma dina tankar annat än när du sover.
Sover du inte när du mediterar så tänker du vanligtvis!?
The more i get to know people.
The more I love my Dog
"Mark Twain"
#1:
Tack! 😊
#2:
Javisst, kommer det oftast tankar när man mediterar. Och jag menar inte att man bör försöka stänga av dem, det är heller inget jag själv gör, eller försöker göra.
Men, det kan finnas stunder i meditationen där man inte tänker alls, eller där tänkaren inte längre är aktiv för en stund.
Man kan också förankras i denna tystnad, så att tankar, känslor, ja, allt i den relativa världen är i periferin. Så tankar kommer alltid att komma,
men tänkaren (vilket egentligen bara är en illusorisk identifikation med själva tanken),
kan lösas upp,
och ersättas med tystnad 😊 Även i det vardagliga livet.
#0:
Grejen är ju den att dessa tankemönster och beteendemönster ofta är omedvetna och har en orsak. Det kan vara mönster som vi har skaffat oss någon gång för att skydda oss själva, men som nuförtiden begränsar oss. Det är inte vi som tänker och reagerar utan det är mönstret. Ett tankemönster blockerar det egentliga tänkandet. Hur skulle vi tänka och reagera på situationer utan ett sådant mönster?
Jag tror inte att det löser problemet om man flyr i tystnad och meditation. Det skulle vara "spiritual bypassing". Mönstret förblir ju kvar även om man försöker att skapa situationer där det inte är aktivt och försöker att vara i dessa situationer.
Jag anser att man kan hantera sådana mönster genom att bli medveten om dessa och dess orsak och sedan observera sig själv för att kunna se när, hur och varför de dyker upp = mindfulness.
#0:
Lustigt att du skrev ett inlägg om det här just i går, när jag också tänkte att jag ska skriva en text om samma sak 😄 Men nu behöver jag inte göra det mer 😄
Speciellt den här meningen gillar jag, den säger så mycket och visar verkligen på hur "läkande" denna tystnad är:
"Jag skulle säga att till och med 20 år av terapi, inte kan mäta sig med 10 sekunder av total, och ytterlig inre tystnad."
Att jag tänkte skriva en text om det här bruset och om stillheten beror på att jag läste en text igår som inspirerade mig, men eftersom du redan skrev en text, så hoppas jag det är okej om jag översätter det jag läste och postar det här.
Citerat och översatt härifrån
"När tankens vågor stillnar får världen lov att rasa samman. Allt får ske på sitt sätt, även om det går emot våra förhoppningar och förväntningar – som om ingenting har hänt. Då märker man tydligt att den verkliga kampen inte handlar om yttre omständigheter utan om tankens oroligheter.
Erfarenheter – oavsett om de är höga eller låga, glädjande eller skrämmande, heliga eller profana – kommer och går som krusningar på havets yta. När man vilar i själen ser man allt detta passera utan att tolka eller reagera. Stilla blir den grundläggande erfarenheten. Man dras inte längre till det njutbara eller till kvalen som tankens spel erbjuder. Dessa företeelser flyter förbi och försvinner som ytliga rörelser i medvetandet.
Det är bara genom identifierat observerande som dessa företeelser verkar verkliga och påtagliga. Men när man observerar utan att identifiera sig bevarar man ett öppet rum mot själen.
Oavsett om upplevelserna är smärtsamma eller njutningsfulla, livfulla eller monotona, fruktansvärda eller förtjusande, så är den som bevittnar dem aldrig själva tillståndet. Den som erfar är aldrig rädd, lycklig eller deprimerad – denne är fri från alla tillfälliga fenomen. Oförändrad, oberörd av födelse och död, är själen rotad i en andlig verklighet som aldrig rörs av tidens flöde.
Att inte längre fästa sig vid tankarnas innehåll – varken genom att njuta av dem eller lida av dem – är inte ett tillstånd av tom apati, utan en stilla, stabil glädje som förblir konstant genom livets alla skiftande upplevelser, vare sig de är lyckliga eller tragiska.
Denna längtan att gå bortom tankens begränsande berättelse finns i alla människor. Men det kräver en modig, klar och orädd konfrontation med denna urgamla historia. Det handlar om att möta det som dyker upp med öppenhet och lugn. Endast genom att stå stilla inför detta kan man verkligen släppa taget.
Tankeflöden tenderar att klamra sig fast och spela upp scener om hur saker kunde ha varit annorlunda. Att sjunka in i dessa grubblande spiraler är dock ett medvetet val – ett fall in i tröghet. Reflektion över det förflutna är viktig, men om man stannar där blir livet bakåtblickande. Man försöker ändlöst bearbeta det som inte längre kan förändras.
När man väl kliver ut ur tankarnas flöde upplever man något oväntat: en känsla av lättnad, inte förlust. De oavbrutna tankeprocesserna har absorberat ens uppmärksamhet och blockerat klarheten i perceptionen. Att träda ut ur dem känns som att återvända hem, som att vakna efter en lång frånvaro.
Allt omkring verkar nytt och fräscht, som om man ser det för första gången. Denna levande känsla har tidigare varit förlamad av tankens ständighet.
Den inre vägen kräver inte att man överger världen, bara tron på att världen kan fylla ens inre tomrum. Den personliga livshistorien fortsätter, men själen står stadigt, oberoende av allt som händer.
Att inte ingripa i tankens historier kräver stort mod. När tankens tsunami närmar sig känner man rädslan för att drunkna. Men genom att stå stilla inför detta inser man att allt detta endast projiceras på tankens duk – inget kan röra den djupare verkligheten.
Att upptäcka denna stillhet kräver övning, tillit och en beredskap att tjäna det heliga utan att förvänta sig omedelbar belöning. I tystnad upptäcker man att det finns en innerlig levande verklighet, bortom all yttre stimulans och tankens historier.
Denna väg, även om den först verkar motbjudande i sin enkelhet, leder till en obeskrivlig lättnad och glädje – en känsla av att äntligen vara hemma."
Tack för era kommentarer! Jag får återkomma till tråden när jag har mer tid. Nu ska jag åka hem till föräldrarna och får ganska fullt upp ett tag. Men det blir intressant att fortsätta diskutera sen.😊
#2:
Du har helt rätt i att tankar alltid dyker upp, även under meditation – det är en naturlig del av vårt sinne, en naturlig del av att vara människa. Men meditation handlar inte om att försöka "stänga av" tankarna eller att aktivt sluta vilja något, eftersom sådana handlingar i sig själva skapar mer rörelse i sinnet.
Meditation är en naturlig tystnad som uppstår när vi inte längre engagerar oss aktivt i tankar eller begär, utan när sinnet för en stund släpper taget om det vanliga "jaget". Det handlar inte om att göra något, utan om att tillåta sinnet att vara utan att hålla fast vid något. Det är när vi inte längre planerar, vill eller grubblar – när vi inte försöker förändra något eller hålla fast vid våra tankar – som en naturlig stillhet uppstår.
Om vi sätter oss för att meditera i en halvtimme och under den tiden upplever vi, säger vi, ens bara 20 sekunder av tystnad där vi inte identifierar oss med våra tankar, inte planerar eller försöker förändra något – då är det just dessa 20 sekunder som är meditation. Resten av tiden, när sinnet fortfarande rör sig med tankar, kan man säga vara en del av processen eller förberedelse, men inte själva meditationen.
Meditation är alltså inte en kamp mot tankar eller ett försök att tysta dem. Det är snarare en vila från vårt vanliga görande, ett tillstånd av icke-görande. När vi släpper taget om vårt vanemässiga dömande och tänkande, uppstår en stillhet – inte för att vi gör något, utan för att vi helt enkelt är, utan att hålla fast vid våra tankar eller begär.
Det är dessa ögonblick av ren tystnad, när inget rör sig i oss och vi inte längre identifierar oss med vårt ego, som är meditation.
#7:
Det var en bra och utförlig förklaring. 👍
#8: Tack 😊
#4:
Nej, det hjälper inte att försöka skapa stunder av tystnad, då skapar man oftast det motsatta. Men det går att skapa förutsättningarna, och låta sinnet stilla sig själv, som FataMorgana skriver i #7. Men detta vet du ju redan.
Jag skulle i alla fall inte kalla att meditera några minuter per dag, för att fly till eller ifrån någonting. Du flyr heller inte från jobbet när du har några veckors semester, och du flyr inte livet pga att du sover en tredjedel av det.
Vila är något naturligt i kombination med aktivitet, det är nyttigt, och livsnödvändigt. Man kan inte hela tiden vara i aktivitet, men kan kan heller inte hela tiden vara i vila. Att ta några minuter per dag och ge kroppen extra vila, och sinnet extra tystnad är bara nyttigt 😊
Men alla har vi alla våra tankar och åsikter om saker och så även om detta.
#5:
Det är helt okej, din vishet tillför alltid något bra till mina trådar 😊 jag ska läsa texten igen flera gånger, och får återkomma igen efter det.
Och ja, lustigt att du hade tänkt skriva om precis samma sak!😄
#8:
Så bra förklarat!
#10:
Jag menade heller inte att man flyr från någonting om man mediterar, hur länge som man än mediterar. Jag menade att om man väljer tystnad och meditation för att förhindra att de tankemönster som man har inte ska träda fram, har man inte löst problemet, eftersom dessa mönster fortfarande finns kvar.
Det är ungefär som om man har en otät sko och löser problemet genom att inte gå ut när det regnar. Hoppas att jag uttryckte mig bättre nu.
#11:
Jaha, då förstår jag!
Nej, om man tränger undan tankemönstren för att slippa tänka på det jobbiga (ett slags "pseudo-tystnad") så växer det ju sig bara starkare som du nog menar. Jag tänker att tricket är, att lite som FM är inne på, bara observera, och låta allt komma fram i och ur sinnet…till slut sinar tankarna och en helt naturlig tystnad, tvärt emot framtvingad, kommer. Det är lite av en konst tror jag… Och för mig som mediterat så mycket är det så självklart (och kanske för dig med), att jag glömmer lite att nämna och förtydliga det.😊 Så tack för att du kompletterade med det.
#5:
Nu har jag läst texten igen, och det är verkligen så jag ser på det, och ville förmedla i mitt huvudinlägg. Tycker också att detta stycke i texten är viktigt:
"Den inre vägen kräver inte att man överger världen, bara tron på att världen kan fylla ens inre tomrum. Den personliga livshistorien fortsätter, men själen står stadigt, oberoende av allt som händer."
Den visar på att man inte behöver bli munk, eller avskilja sig från världen, nej, man behöver både och, aktivitet och tystnad. Endast så kan tystnaden bli stadig, och följa med ut i vardagen, och i alla livets situationer.😊
Sen vill jag tilllägga, att vad som inspirerade mig att skriva mitt huvudinlägg om tystnaden, var Mooji's enkla frågeställning:
"Kan du stå ut med din egen tystnad?"
#12:
Just det! Det är observationen som är grejen i det hela. Självobservation behövs för självreflektion.
#13:
Munkar som avskiljer sig från världen lär ingenting OM världen. Det kanske är en sorts flykt från den?
#14:
Jo, det kan man nog kalla en sorts flykt från världen, att vara munk. Men jag vet också de som har varit munk under, låt oss säga 10 år, och sedan "kommit tillbaka" till världen med en annan syn, och förnyad klarhet. Så beroende på, så kanske även det kan vara en slags vila……om det bara är under en period.🤔🤔🤔
Men vill också tillägga att ett munk-liv inte skulle vara nåt för mig.
#15:
Det fanns en berömd buddhistisk munk som kom till insikten att munkliv bara leder till munkliv. Sen lämnade han klostret.
Jag minns inte vad han hette och frågade 2 olika AI´s och fick 2 svar. Suzuki Shōsan och Nisabho Bhikku.
För mig skulle ett liv som munk heller aldrig komma i fråga. 😄🤣
#4: Där håller jag faktiskt med dig till 100%
Och det är faktiskt ganska roligt att jag håller med dig i mycket av vad du säger numera.
Jämfört med förut när jag inte höll med dig alls, då. 😅
The more i get to know people.
The more I love my Dog
"Mark Twain"
- Redigerat 2024-12-23 18:19 av Heddiz
#17:
Det kan nog vara så.
#18:
Alla kan vi komma till insikt, och ändra oss…😊
#18:
Ja, tider ändrar sig och åsikter ändrar sig och sättet att se världen på ändrar sig också. 😊 Kul i alla fall.