Nu råkade jag snubbla över den här historian som det var på tal om här på sajten för några dagar sedan. Tänkte att jag översätter den och delar med mig av den, eftersom den kanske inte är bekant för alla. Den finns här att hitta och är skriven av Xuexia Qu.

Det är en enkelresa, och tåget vänder aldrig tillbaka. Du kan inte bestämma när och var du ska kliva på, och du kan inte heller bestämma när och var du ska kliva av. När du föds stiger du på tåget och börjar din resa. Du växer upp där, lever där, och är upptagen med ditt liv där tills du når din slutstation.

På tåget möter du många människor. Vid stationerna kliver människor av och på hela tiden. Några av dem kommer att följa dig och dela ditt liv under resan. Vissa kortare, andra längre. Några passerar dig bara flyktigt, medan andra blir nära förtrogna. Dessa personer kan vara make/maka, föräldrar, barn, syskon, vänner eller kollegor. Men du kan inte heller bestämma hur länge de kommer att följa dig. Några kliver av tåget före dig. Oavsett om det är släktingar, vänner eller andra, och oavsett hur mycket du inte vill skiljas från dem, kan du inte ändra det. Varje avstigning från tåget är därför ett tårfyllt farväl och en del av din mognadsprocess.

Tåget fortsätter bara framåt. De stationer som redan passerats kommer inte tillbaka. Ju längre resan pågår och ju fler stationer som passeras, desto färre bekanta ansikten finns kvar på tåget, och du blir mer ensam. Efter alla dessa lyckliga och smärtsamma upplevelser når tåget till slut din slutstation. Då kliver du av, och resan är över.

Hela resan är som en dröm. Och du kan inte hålla fast vid något. Det förflutna kan du inte få tillbaka. Du kan heller inte förutse vad som kommer att hända i framtiden. Det enda du verkligen kan ta till vara på är det nuvarande ögonblicket. Värdesätt människorna som är med dig just nu och delar ditt liv. Värdesätt din lycka och var nöjd. Bevara lugnet och klarheten i hjärtat. Gör varje ögonblick till det bästa på denna resa!