Döden och den existentiella rädslan
Att leva innebär också att veta att en dag ska vi dö. Denna medvetenhet, som vi bär med oss genom livet, skapar en djup rädsla – kanske djupare än vi vågar erkänna. Trots all vår ansträngning och möda känns insikten om vår förgänglighet ofta hopplös. Hur mycket vi än bygger upp och skapar, för oss själva eller för andra, kommer tiden till slut att radera allt.
Redan som barn anar vi detta, även om vi inte förstår det fullt ut. Med åren blir det en visshet, en ständig bakgrundsmelodi i våra liv. Och vi gör vad vi kan för att fly undan den. Vi söker ordning, mening och något som sträcker sig bortom vårt eget livs gränser – något som kan överleva oss.
I denna flykt bygger vi våra skenmeningar. Vi strävar efter odödlighet – genom familjer som ska bära våra namn vidare, genom vetenskapliga upptäckter, konstnärliga mästerverk eller religiösa övertygelser om ett evigt liv. Men särskilt i esoteriska kretsar blir denna rädsla för dödens slutgiltighet något mer subtilt. Där hittar vi föreställningar om att vi är något större, något speciellt. Vi talar om själar som vandrar från kropp till kropp, om uppstigningar till högre nivåer, om att lämna ett "spår" som aldrig försvinner.
Detta är människans sätt att fly dödens skugga – genom att göra sig själv till något mer än vad hon är. Vi har en fantastisk förmåga att klamra oss fast vid roller, titlar eller identiteter som verkar ge oss en sorts odödlighet. Men det är bara en omedveten reaktion på en djupt rotad skräck. Vi är rädda för att dö bort, rädda för att bli glömda, rädda för att vårt liv ska ha varit förgäves.
Vi vill inte ha levt, arbetat och lidit utan att ha gjort någon skillnad. Vi söker något större som ger vårt lidande och vår existens mening. Men bortom dessa yttre strävanden ligger en djupare sanning. Vår sanna natur är redan evig och odödlig. Vi har ett medfött värde och är redan älskade utan att behöva bevisa något. Genom att upptäcka denna inre sanning kan vi befria oss från denna rädsla och leva med en djupare känsla av frid och mening.
Ironiskt nog glömmer vi ofta att det värde vi söker redan finns här. Inte i det vi gör eller skapar och inte i det vi kallar oss för, utan i det vi verkligen är – bortom våra roller, identifikationer och alla skenmeningar vi ger oss själva.
Så glöm alla titlar, alla roller, alla namn. Vi är inget av detta. Vad vi verkligen är finns bortom allt detta, och det är redan vår sanna natur.
- Redigerat 2024-12-15 17:41 av FataMorgana
![[snowy00]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#0:
Jag minns att när jag började meditera, så ganska snart försvann en stor del av min rädsla för döden. Jag blev mer bekant med de djupare lagren av medvetandet, och sen till slut, medveten om det bortom allt detta, den sanna naturen.
Men som du skriver är denna rädsla så djupt rotad i våra sinnen, att det är "fadern" till alla andra rädslor. Speciellt, och kanske endast för, att vi i vår civilisation har identifierat oss så hårt med tanken om att materien är det enda som finns… Och när materien upphör (som vår kropp består av), då måste också jag upphöra. Vad är då detta "jag" som upphör? Visst är det något som upphör, ett jag som löses upp, vid dödsögonblicket. Men det jaget är inget verkligt till att börja med.
Bara det o-verkliga kan upphöra, och det verkliga är det enda som finns.
#0: Vi är redan allt som vi behöver - Är den röda underliggande tråden i din text… som jag ser och det är ju sant.
Åandra sidan. Denna värld som skapats och som till så stor del styrs av människans inrutade uppbygda säkerhets system… Där ALLT är förutbestämt…. Den kollektiva hjärntvätten… som bäddar in vårt medvetande i en trång fyrkant… som vi försöker få plats i…….
Livet med sin ohyggliga brännande smärta och rädsla… men aldrig mer smärtsam eller skräckfylld som döden….
Dödens dörr. Tomhet. Intighet. Slutet. Eller vägen till något stort och fullständigt ogreppbart.
Vem var jag - innan jag fanns?
En fråga som väcktes i min barndom……..
Vem vet? 😉
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#0:
Det är medvetheten om döden som gör livet till en medveten tid.
Nu citerar jag ur mitt inlägg, att leva som en krigare. Tänkte att det passar bra till ditt inlägg:
"De flesta människor vet att de måste dö, men de tar inte med det i sin beskrivning av hur de uppfattar världen. De tänker inte på att allt de gör här på jorden är förgängligt och allt de förvärvar när det gäller egendom, kunskap och erfarenhet är förgängligt. De tänker inte heller på att allt detta kan raderas på en sekund. De vet om det, men detta vetande är placerat på ett ställe i medvetandet där den "inte stör". Döden betraktas som "framtid" och är därför inte riktigt verklig. Därmed förbiser de det faktum, att ingen makt på jorden kan garantera att de kommer att leva nästa minut.
En krigare är medveten om detta och eftersom han inte vet när han kommer att dö, utför han alla sina handlingar som om de vore hans sista på jorden. Som resultat har alla hans gärningar en "speciell kraft" och han utför dem med full uppmärksamhet. Krigaren är alltid medveten om den egna döden för han vet att det inte finns någon flykt. Döden är som en jägare som förföljer sitt byte i flera dagar, men han har inte bråttom, för han vet att det inte finns någon flykt. Därför anser krigare sig själv redan som "död", eftersom han inte kan förlora någonting som inte redan avgjordes som en "förlorad sak" när han föddes.
Men krigaren vet också att döden är en utgång från denna värld. När du blir medveten om din egen död blir livet till en mer medveten tid och du kan se din död som en vän och använda den som rådgivare. Den gamla kloka krigaren Don Juan Matus berättade för Castaneda om döden:
"Döden är det enda kloka rådgivaren som vi har. Närhelst du har en känsla av att allt går fel och att det säkra slutet är nära, vänd dig till din död och fråga honom om så är fallet. Döden kommer att berätta att du har fel; att ingenting egentligen spelar någon roll förutom hans beröring. Din död kommer att berätta för dig: Jag har inte rört dig än.""
Tack för alla svar. Ni skriver så fint och vist att jag inte har något att tillägga. Håller med er alla 😊
- Redigerat 2024-12-16 15:52 av FataMorgana
Starta ny diskussion