Man märker ofta när man mediterar och jobbar medvetet på sig själv, att så fort man identifierar sig med sinnlig aktivitet, tankar eller känslor, så uppstår en spänning någonstans i kroppen. Musklerna drar ihop sig, och en energiblockering skapas.

För att lösa upp denna blockering måste man lösgöra sig från identifikationen med tanken, eller känslan. Det bästa är nog att bara observera, att vara det stilla vittnet. Att sitta där med blockeringen… På så vis löses bandet till tanken eller känslan upp, och dessa kan röra på sig igen, för att sedan lösas upp igen.

Här släpper spänningen i muskeln, den slappnar av och energin flödar åter igen fritt, kroppen har återställt sig till dess naturliga, avslappnade tillstånd.

Onaturliga spänningar börjar alltså alltid i sinnet, med tankar och/eller känslor. Det är alltså heller inte själva sinnesaktiviteten som är problemet, utan identifikationen med den.