Guds kraft finns tillgänglig för alla
Många tror att Gud är en kraft utanför oss själva – en kraft vi skulle kunna kontrollera och gömma undan för andra. Jag hörde en person på YouTube berätta att högt uppsatta individer sägs ha dolt kunskap om Gud, av rädsla för att denna kunskap skulle kunna hamna i fel händer och aktivera krafter som skulle kunna missbrukas och användas på destruktiva sätt av "fel" människor.
Men Gud är ingen kraft utanför oss själva, inget konkret vi kan se på eller ta på. Gud är vår sanna natur – den rena, obetingade kärleken som finns djupt inom oss alla, i varje levande varelse och djur. När vi upptäcker Gud inom oss, upptäcker vi samtidigt vår egen sanna essens, det vi verkligen är. Det finns inget destruktivt i detta, för Guds kraft kan inte missbrukas. Den är inte ett verktyg för våra syften, utan snarare en kraft som verkar genom oss – en kraft som vi inte kan använda, utan som istället använder oss.
Vi kan bara bli medvetna om att vi är denna kraft och att vi aldrig har varit åtskilda från Gud. När vi blir medvetna om Gud inom oss, blir vi själva ett uttryck för denna kärlek i vårt varande. Skulle en skurk verkligen upptäcka Gud inom sig, skulle han aldrig mer vilja göra en annan människa medvetet illa, för det är vad denna kraft gör – den förvandlar, helar och enar. Den gör oss medvetna och sprider sin kärlek till var och en som går förbi.
Guds kraft inom oss suddar ut gränserna mellan "jag" och "du", mellan "vi" och "dem". Det är en kraft som förenar, inte splittrar. Det är en kraft som helar, inte skadar. Det är en kraft som älskar, inte hatar; som leder till visdom, inte dårskap. Det är en kraft av generositet, inte själviskhet – en kraft som lyser upp, inte fördunklar. Det är vad de högre energierna inom oss verkligen står för. De är aldrig destruktiva. De söker inte makt, de söker inte dominans – de kan bara hela och förena.
Gud kan inte användas för egoistiska syften, utan är en verklighet att upptäcka inom oss själva. Om ni hör talas om undangömd kunskap, kan ni vara säkra på att det snarare handlar om bullshit än om äkta andlig visdom. Den person som vill och som tror att man kan hålla sådan kunskap gömd har inte upptäckt Gud inom sig än och lever fortfarande genom sina lägre chakran, styrd av rädsla och egot. Vägen till de högre energierna går alltid genom hjärtchakrat – där vi möter den kärlek och generositet som utgör Guds sanna natur.
Det här påminner mig om denna vackra metafor som handlar om visdomen i våra allas hjärtan:
För länge sedan funderade gudarna på att det skulle vara väldigt dåligt om människorna hittade universums visdom innan de faktiskt var mogna nog för det. Så gudarna beslutade att gömma universums visdom på en plats där människorna inte skulle hitta den tills de var tillräckligt mogna.
En av gudarna föreslog att gömma visdomen på jordens högsta berg. Men snart insåg gudarna att människan snart skulle bestiga alla berg, och att visdomen inte skulle vara tillräckligt säkert gömd där. En annan föreslog att gömma visdomen på havets djupaste ställe. Men även där såg gudarna risken att människorna skulle hitta visdomen för tidigt.
Då uttryckte den mest visaste av gudarna sitt förslag: "Jag vet vad vi ska göra. Vi ska gömma universums visdom inuti människan själv. Han kommer bara leta efter den där när han är tillräckligt mogen, för han måste då gå in i sig själv."
De andra gudarna blev entusiastiska över detta förslag och så gömde de universums visdom inuti människan själv.
![[snowy00]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#0:
Fint skrivet och förklarat 😊 jag vet inte om det finns så mycket att tillägga till din text, förutom att jag helt håller med dig. Man kan inte gömma det man innerst inne är… Man kan bara vara omedveten om det. Men en del, den "renaste" delen av en själv, har alltid varit och kommer alltid att vara medveten om ens inre sanna natur. Man är redan där.. Det är bara fördolt av allt brus inombords, tankar, känslor i form av föreställningar och så vidare. Men det enda man behöver "göra" är att tysta detta brus, eller rättare sagt, bli medveten om tystnaden och stillheten som man redan är, på det djupaste planet.
Och hur skulle man kunna missbruka ren tystnad och stillhet på något sätt? Och den livsenergi som har sitt ursprung ur Källan.. Den renar. Det är heller inte livsenergin som på något sätt ställer till det, eller försvårar, det är alla blockeringar och allt motstånd som ställer till det.
Destruktivitet, är avsaknad av guds kraft, och stillhet…
Annars är det som att säga, att natten är mörk på grund av solens strålar. Nej, natten är bara mörk på grund av saknad av solens kraft, och ljus… Och inte tvärt om.☀️🌛😊
Väldigt bra förklarande text du skrivit FM😊.
Gud rike inom, är inte dold för oss. Som man kan tro och läsa, höra om att man måste uppnå en viss nivå för att upptäcka. Människans illusioner, lägger en dimma av ego tänk omkring. Som man kan tro att vi drivs bort i från målet.
Det finns inget mål att uppnå utåt, allt finns inom. Medvetenheten kommer den stund när man blir medveten, inte av någonting märkvärdighet. Den bara finns där och helar och förenar i all tysthet inom.
Så upplever jag det iaf, av ren omärkvärdighet. 💚
#0:
Sådana där saker säger lekmän inom det andliga när de ger sig ut som andliga vägledare på youtube. Egot kan inte styra guds kraft. Att låta den gudomliga kraften styra innebär att egot är tyst. När någon pratar om att missbrukka guds kraft vet jag att den personen inte har en aning och aldrig erfarit och upptäckt guds kraft.
#1
Tack så mycket! 😊 Ja, precis – man kan inte gömma det man redan är. I stället handlar det om att skala bort allt det där bruset och de mentala blockeringarna som skymmer vår sanna natur. Att stilla bruset handlar egentligen inte om att skapa något nytt, utan snarare om att bli medveten om det som alltid funnits där – stillheten och renheten inom oss. Och du har helt rätt: hur skulle man kunna missbruka något så rent som stillhet och tystnad?
#2: Tack! 💚 Jag håller helt med dig – det är så lätt att gå vilse i föreställningen att vi måste "uppnå" något för att nå det gudomliga, när allt egentligen redan finns där inom oss. Som du säger, det är inte en strävan utåt, utan en återupptäckt av det som alltid funnits inombords, under lager av ego och illusioner.
Det är så befriande när vi inser att vi inte behöver kämpa eller prestera för att komma "närmare" Gud eller medvetenheten – vi behöver bara låta alla dessa hinder falla bort och plötsligt är allt där i sin omärkvärdighet och stillhet. Tack för att du delade din vackra insikt!
#3: Ja precis, när någon tror att Guds kraft kan missbrukas, så avslöjar det en brist på egen erfarenhet av vad den kraften faktiskt är 😊
#2:
Så är det 😊 bra skrivet av dig också.🤍
#7
Tack 🙂
Starta ny diskussion