#0:

Bra inlägg! 👍 Det är många som inte vet att mörker symboliskt står för det omedvetna, det som ligger i det dolda, i mörkret, där som inget syns. Skulle ljus och mörker stå för det goda och onda, skulle det ju vara ett subjektivt begrepp för någontin som egot och förståndet klassar som antingen det ena eller andra, som ett resultat av dualism.

Det ser man även på det som kvinnan sa, ""det här är ljus, det vill jag ha," och "det här är mörker, det vill jag inte ha."" Men det är ju precis så som egot fungerar. Det klassar saker som gott och ont och sen vill det ha det goda men inte det onda. Hon tycker alltså att folk ska leva enligt egots begär och det är för henne en andlig väg som tusentals följare tar för givet. 😄 Vi lever verkligen i en galen värld.

Det är ju väldigt subjektivt vad människor klassar som gott eller ont. För henne är Trump och Putin "ljusarbetare" men för mig är dom bland världens ondaste och galnaste människor. Gott och ont är alltså inget substansiellt utan bara det som det begränsade förståndet har klassat saker som, precis som man kan tycka om en maträtt eller inte.

Det är verkligen sorgligt att tusentals människor blir vilseledda.

#1: Exakt, det där skrev du mycket bättre än hur jag någonsin själv skulle ha kunnat skriva det 😄

#2:

Tack! 🙂 Jag tycker samma om ditt inlägg. 😊

#0:

Väldigt bra och tydligt förklarat 😊
Det går ju liksom inte att välja bort mörkret. Bara för att vi låtsats att det inte finns, betyder det inte att det helt plötsligt försvinner. Det går inte att bekämpa mörker, men om vi accepterar det, ser det för vad det är, så kan det hända att det transformeras till ljus. Inte för att mörker är något dåligt, nej, mörker bara är. Men för att vi till vår sanna natur är ljus, medvetandets ljus, Guds ljus. Allt man behöver är att tända ljuset…

Som Jesus ska ha sagt: "Jag är Världens ljus, och du är Världens ljus."

🕯️

Det kan vara så att jag lagt ut denna text tidigare…. men kände att den även passade in här. För visst finns det massor med förstå sig påare som manar till än det ena än det andra. . Och visst är det lätt att avvika från sin egna väg pågrund av olika skäl….

Villfarelsen skrattade elakt, djupt och innerligt. Åt de irrationella tankeinvånarna i ett av huvudets små-byar. Där många ställde sig osäkra och frågande till om vad som skulle kunna tänkas vara
rätt eller fel.

Oförmögna var de att fatta beslut innan Någonannan klev fram och tog initiativ.
Då,
först då hände det något i tankebyn.
Plötsligt stod de Rädda-tankarna tillsammans med en kraft och styrka som var så mycket större, än deras osäkerhet. Och den illusoriska tryggheten skänkte dem värme och väckte en falsk känsla av hopp och mod.
Övertygade lät de sig ledas.

Den nyvunna Tryggheten och Modet som Någonannan bjudit på falnade i kraft och styrka. När de rädda tankeinvånarna som följsamt följt med på den märkliga resan som Någonannan använde sig av. För sin egen vinning skull.
De Rädda-tankarna hade återigen tappat kraften de trodde sig ha hittat.
De var nu mer utmattade och förtvivlade än tidigare och i sitt förvirrade tillstånd av att känna sig bedragna och utnyttjade så välde en ny kraftfull känsla fram.

Det var ilskan som gjorde entré.
Klagosången hördes högt ur förorättade munnar.
Fy, vilken eländig skurk!
Hur kunde den kraftfulla styrkan utnyttja dem så till den milda grad?
Vilken fräckhet!
Så gick snacket dem emellan.
Upprörda och sårade klämde de ihop sig. Liksom för att hitta kraft i sina försök att förstå det som hänt.

Orden räckte inte till för att namnge det svekfulla svinet. Och de berättade det för alla som ville stanna upp och lyssna. Om och om igen.
Alla takeinvånarna satt nu plötsligt fast i offerrollens ältande under lång lång tid. Hjälplöst förlorade I ett snurrande ekorrhjul som mycket långsamt ebbade ut
i tystnad.

Orden vissnade och dog ut.
Rösterna som ropat högt och anklagande tystnade en efter en.
Tillslut blev allt tyst och stilla.
Ur den stillheten kom Insikten som en mjuk smekning med Visheten om att de rädda osäkra tankarna alldeles självmant
givit bort det viktigaste av allt
till Någonannan.
Nämligen Tron på sig själv.

               Slut

#5:

Det var jättebra skrivet. 👍 Ibland händer det ju faktiskt att alla dessa tankar i ekorrhjulet tröttnar och då kan stillheten och insikterna träda fram. En fin metafor i alla fall.

#5:

Din fina text påminner mig i skrivsättet om en bok jag läst, skriven av någon som fick diagnosen schizofreni i unga år, men sedan som jag förstått det "friskförklarats" i vuxen ålder. (får se om denna länk funkar)

https://play.google.com/store/books/details?id=HHO1DwAAQBAJ

Boken heter i alla fall Tokfursten, skriven av Elgard Jonsson.
Den är skriven på ett speciellt, och poetiskt sätt.

Ps. Det är nog ovanligt att bli fri från en schizofrenidiagnos, jag visste inte ens att det var möjligt. Undrar hur det gick till.

#6: Tack… 🙂

#7:

Jag frågade copiloten och fick följande svar:

Ja, det finns dokumenterade fall där människor har friskförklarats efter en diagnos schizofreni. Ett känt exempel är Elgard Jonsson, som diagnostiserades med schizofreni som tonåring. Genom en långvarig terapeutisk relation med kuratorn Barbro Sandin på Säters sjukhus, blev han friskförklarad efter tio år. Elgard Jonsson skrev senare boken "Tokfursten" där han beskriver sin resa och återhämtning2.

Schizofreni är en komplex sjukdom, och återhämtning kan variera mycket mellan individer. Med rätt stöd och behandling kan vissa personer uppnå en betydande förbättring och till och med bli friskförklarade

#7: Den boken låter intressant.

#9:

Hm, intressant. Det är ju något upplyftande att ett tillfrisknande från diagnosen inte är helt omöjlig.🤔

#5: Det var fint skrivet. Minns inte heller om du haft just den texten framme innan, men den är i alla fall värd att läsas igen i så fall😊

#12: 🙂 Tack.