En indian, som bodde i ett reservat långt från närmaste stad, besökte sin vita bror i storstaden för första gången.

Han blev mycket förvirrad av allt buller, all hast och all lukt i stadens gator. När de gick längs shoppinggatan med de stora skyltfönsterna, stannade indianen plötsligt upp och lyssnade. "Vad är det?", frågade hans vän. "Jag hör en syrsa någonstans", svarade indianen. "Det är omöjligt", skrattade den vita. "För det första finns det inga syrsor här i staden och för det andra skulle deras ljud drunkna i allt buller."

Indianen hörde inte på honom och följde syrsans kvitter. De kom till ett äldre hus vars vägg var helt täckt av murgröna. Indianen delade på bladen och faktiskt: Där satt en stor syrsa. "Ni indianer har helt enkelt ett mycket bättre hörsel", sa den vita när de gick vidare. "Dumheter", svarade hans vän från landet. "Jag ska bevisa motsatsen för dig."

Han tog ett litet mynt ur fickan och kastade det på marken. Ett svagt "pling" hördes. Till och med några förbipasserande som stod mer än tio meter bort vände sig genast om och tittade mot den riktning de hörde ljudet från. "Ser du min vän, det är inte hörseln."

Vad vi kan uppfatta eller inte beror helt och hållet på vilken riktning vår uppmärksamhet är riktad.