#0

Det var ett välskrivet inlägg. Men som svar på din fråga har jag svårt att tro att denna djupa fred och stillhet alltid är beständiga. Även om stillheten finns kvar inom oss alla, kan den ibland hamna i skymundan när vi konfronteras med orättvisor eller när vår egen existens hotas. I sådana stunder kan ett ego behövas för att ryta ifrån. Även Jesus blev ju arg och kastade ut handlarna från templet, som det står i Bibeln.

#0:

Tack för ett intressant inlägg!

Jag tror ungefär som FataMorgana, att det inte finns ett level 3. Dvs, skillnaden mellan level 1 och level 2 (att ha erfarit samadhi och att inte ha erfarit det) är att man till stor del slutar leta efter nästa level… Och om inte någon nästa level finns i tanken, smälter då inte allt samman till endast En level? Dvs ingen level alls.

Men man pratar ju ibland om olika "levels" på den andliga vägen. Kosmiskt medvetande, Gudsmedvetande, Enhetsmedvetande, där det sista ska vara det högsta man kan nå på jorden om jag minns rätt. Men, dessa levels må vara sanna i level 1, dvs då man är till stor del identifierad med tankevärlden, men sen när man väl når level 2, så löses alla levels upp eftersom man då identifierar sig med Stillheten där inga tankar existerar, alltså där inga levels kan existera då sådana bara kan existera i en tankevärld.

Dvs, allt detta med levels tänker jag är en illusion som bara kan existera i tanken. Men en intressant och relevant fundering är det.

När du skriver så här:

"Den buddhistiska munken Jack Kornfield berättade hur han under många år hade mediterat med munkar i kloster i djup fred och stillhet. Han kom tillbaka till den västerländska världen och en dag väntade han på sin fru som höll på att fixa sitt hår. Han sa att han där hade exploderat av otålighet eftersom det tog för lång tid."

Kommer jag att tänka på en berättelse jag hört som jag fritt återberättat i texten här nedan, om en buddhistisk munk som fick för sig att han blivit upplyst.

Munken som trodde att han blivit upplyst

En Buddhistisk munk skulle bo ensam i en liten hydda i bergen i flera månader och endast meditera. Han fick maten levererad till sig av andra, och behövde inte tänka på att skaffa mat, eller ens tillaga den.

Efter en ganska lång tid började han känna sig helt tillfreds med tillvaron i sin hydda, och inte ens myggen som hela tiden bet honom störde honom längre. Han tänkte att han måste ha nåt upplysning, så tillfreds han var med allt där.

Efter en tid till i hyddan fick han reda på att hans visum hade gått ut, och han behövde lämna sin hydda för att ta sig till staden för att förnya visumet.

Väl på stället där de utfärdade visum var det långa köer, och munken köade i flera timmar. Varje gång han kom fram först i kön och det var hans tur att få visumet förlängt, så blev han hänvisad till en annan kö.

Munken blev mer och mer otålig inombords, och till slut när det var hans tur igen, och han blev hänvisad till ytterligare en kö, så tappade han fattningen och började skrika på personen som utfärdade visumen om hur länge han hade stått i kö och hur han hela tiden fick börja om.
Då insåg han plötsligt mitt i vredesutbrottet att det var nog inte upplysning han nåt i sin hydda, ändå.

Han hade helt enkelt bara vant sig så mycket med sin omgivning där, och slutat utmanas så pass att han misstog den lugna, bekväma känslan för upplysning.

Inte förrän han utmanades något, och kom ur sin bekvämlighetszon så märkte han att han misstagit sig.

#1:

Jag tänkte också på att Jesus blev ilsken, men jag har aldrig hört något liknande om Buddha. Kanske Buddha hade denna djupa fred och stillhet som inte kunde rubbades av någonting?

#2:

Det där med "levels" var bara en metaforisk förklaring för att man konfronteras med sitt inre på ett intensivare sätt efter en samadhi och man upptäcker saker att hantera som man inte upptäckte förr. Med tiden blir man mer medveten och med åren kan visdomen växa fram om man tillåter det och inte reagerar med motstånd på det som man konfronteras med och vad som kommer till ytan. Det är så som om du helt enkelt växlar till en högre skola.

Att dela upp medvetandetillstånd till olika levels som man kan "uppnå" är en helt annan sak som man inte längre kan tro på om man har erfarit samadhi. Det där är new age flum och är bara en dinglande morot som man har framför näsan.

Den där munken kanske ändå var upplyst? Man är ju fortfarande människa och har kvar sina mänskliga reaktioner. I så fall skulle man heller inte kunna betrakta Jesus som upplyst. Det handlar bara om vilka situationer som man hamnar i, som tar fram reaktioner som t.ex. ilska, dvs. vad som behövs för att trigga fram dom.

Jag har för mig att Tolle skrev någonting om att han kunde växla mellan det "vanliga tillståndet" och hur han såg på världen under hans samadhi erfarenhet. Men jag tror att du har läst mer av Tolle än jag, så du kanske kan förklara?

#4:

Det där med olika medvetandetillstånd kanske är flummigt 😄 men det är inte riktigt new age då det kommer ur flera tusen år gamla traditioner.😛😉

Men i alla fall, det var just Tolle som berättade historian om munken som trodde han blivit upplyst. Men ja, kanske var munken upplyst, men var bara o-van med att konfronteras med stressiga situationer.

Tolle brukar säga att han kan låta bli att tänka alls under långa perioder. Men jag har inte läst eller hört så mycket annat om att han skulle kunna växla mellan de olika tillstånden🤔😊 men jag har nog heller inte läst och hört allt som Tolle sagt, även om jag läst och hört mycket.

#5:

Nu frågade jag chat gpt om han vet hur Tolle menade det och fick följande svar:

"Du har rätt! Eckhart Tolle har skrivit om detta. Han beskriver inte exakt att han kan växla mellan tillstånden, utan snarare att han lever i båda tillstånden samtidigt.
Det är viktigt att förstå att Tolle inte beskriver en "upplysning" som en permanent förändring, utan snarare en förskjutning i medvetande. Han menar att det vanliga mänskliga tillståndet präglas av att vara fast i tankar och känslor, vilket skapar en ständig distans från "nuet". Upplysningen, enligt Tolle, är att vara helt närvarande i nuet, vilket innebär att vara fri från denna identifiering med tankar och känslor.
Tolle skriver att han efter sin upplevelse av upplysning fortfarande kan uppleva det vanliga mänskliga tillståndet, men nu med medvetenhet. Han är medveten om att han identifierar sig med sina tankar och känslor, men han är inte längre slagen av dem. Han är en "observerare" av sitt eget sinne.
Tolle uttrycker detta i sin bok "Nuet" där han skriver:

"När jag skriver dessa ord, är jag medveten om att mitt sinne ständigt genererar tankar. De kommer och går, och jag observerar dem utan att fastna i dem. Det är som att jag har två sinnen: ett som är fast i tankarna och ett som observerar det första."

Tolle beskriver alltså inte en "switch" mellan två tillstånd, utan snarare en förändring i perspektiv. Han lever i båda tillstånden samtidigt, men med den skillnaden att han nu är medveten om det vanliga mänskliga tillståndet och inte längre identifierar sig med det."

I så fall kanske munken ändå var upplyst, om han var medveten om att det bara var sinnet som reagerade?

#6:

Det låter som Tolles "lära". Och han beskriver det alltid så bra.

Ja, så kan det förstås vara. Sen får man ju alltid tänka på vad upplysning är, är vi alla redan upplysta, men inte riktigt medvetna om det "än"? Men det här har du nästan mer koll på än mig….😄
Men man kan ju alltid fundera tillsammans ändå.

#7:

Det svenska uttrycket "upplysning" betyder ju båda "att lysa upp" och att bli informerad.

Det engelska uttrycket "enlightment" och det tyska uttrycket "erleuchtet" betyder endas "att lysa upp" och jag antar att det kommer ifrån att kronchakrat lyser upp (glorian).

Men även om man inte erfar sin sanna natur så kan kronchakrat lysa upp, t.ex. vid reiki behandlingar när kronchakrat aktiveras. Upplysning är inget klart definierat begrepp. Samadhi är ett bättre begrepp, för det innebär att man erfar vad man är till sin sanna natur. Förståndet och egot kan dock inte riktigt greppa tag om vad man är och därför kan egot heller inte bli upplyst.

Egot och förståndet är inte inblandade i en samadhi erfarenhet, men det är förståndet som uppfinner ord och begrepp för det som det inte förstår. Därför är det lönlöst att fundera över vad begreppet upplysning står för. Klart att vår sanna natur vet allt, helt utan ord.

#8:

Jag tycker också att samadhi är ett bättre begrepp. Det är också mindre "laddat" än ordet upplysning.

Och att säga: "Jag har erfarit Samadhi" känns närmare sanningen än att säga "Jag är upplyst" även om så klart båda är fel eftersom det ändå inte går att beskriva med ord

Dvs, man trasslar ofta in sig i dessa begrepp och termer😊

#9:

Ja, det är ju egot som inte kan bli upplyst som säger "jag är upplyst" så det går ju inte ihop. 😄

#11:

Precis! 😊