I en liten by vid skogens kant levde en gammal man med ett hjärta fullt av visdom. Han var känd som ”Stenen” för sin orubbliga lugn och hans förmåga att se djupt in i människors själar. Många sökte hans råd, förvirrade över livets gåtor, men han talade sällan. Han pekade istället på en stor sten utanför sin hytt och sa: "Sitt där och lyssna."

En ung kvinna, hungrig efter svar, sökte Stenen. Hon ville förstå vad som låg bortom denna fysiska värld. Hon satt vid stenen, väntade på att den skulle förklara. Timmarna förflöt och ingenting hände. Hon började bli frustrerad och tänkte att han bara lurade henne. Precis när hon var på väg att ge upp, kände hon en sval bris som kittlade hennes hud. Hon tittade upp och såg att träden runt henne smekte varandra som om de dansade i vinden. En känsla av lugn flödade över henne, och hon insåg att hon var en del av något större.

Stenen dök upp bakom henne. "Du sökte svar i stenen", sade han, "men svaret låg inom dig. Du behövde bara stanna upp och lyssna."
Kvinnan förstod. Hennes oro för det andliga hade hindrat henne från att se det. Hon hade varit så upptagen med att söka utanför sig själv att hon inte märkte det andliga som omringade henne.

Stenen fortsatte: "Det andliga är inte ett mystiskt land som du måste resa till. Det är här och nu, i varje andetag, i varje blad, i varje tanke. Du behöver bara öppna ditt hjärta och lyssna."
Hon gick därifrån med en ny förståelse. Hon hade inte funnit ett svar, men hon hade funnit en väg. Det andliga var inte något att jaga efter, utan en del av henne.

Stenen fortsatte att sitta vid sin sten, tyst men närvarande. Han behövde inte säga något. Hans tystnad var hans visdom. Han visste att den som sökte sanningen, skulle hitta den inom sig själv.

Okänd författare