Altruism är motsatsen till egoism. Man prioriterar andra människors väl framför det egna. Men altruism är inte samma sak som kärlek och empati. Altruism har ett mål att uppnå medan kärlek redan har hittat sitt mål.

Inte varje form av altruism har kärlek och empati som orsak. Speciellt i religiösa eller nyandliga kretsar lägger man vikt på att betee sig altruistiskt eller att uppfattas som altruistisk av sin omgivning. Somliga tvingar sig själva att göra något de saknar mognad att göra, t.ex. följa budord. Tvång har ofta motsatt effekt av vad man vill tvinga fram och så kan altruism bli till egoism.

Inte alla som beter sig altruistiskt gör det i enlighet med sin egen personlighet. Du kan vara en altruist av rädsla för straff eller uteslutning, eller av hopp om belöning. Då förblir du självcentrerad i hjärtat, även om det kan verka annorlunda på utsidan.

Bakom varje avsikt finns det motiv. Den som vill agera på ett visst sätt, gör det för att denne förväntar sig fördelar från den specifika handlingen som denne väljer.

För människorna som får hjälp spelar det ingen roll vilka motiv som hjälparen har för att hjälpa. Men för hjälparen är det viktigt, för om hjäparen inte är medveten om sina egna motiv lever denne i en osanning. Man kan tro att man är kärleksfull fast man bara beteer sig altruistiskt pga egoistiska anledningar. Det är en fälla som många som vill gå en andlig väg hamnar i.

Men den som vetkligen går en andlig väg granskar sig själv, för det är en del av den andliga vägen att leva i sanning och vara medveten om sig själv och om sanningen. Det är bättre att vara medveten om sin egen egoism än att att dölja den för sig själv bakom ett altruistiskt beteende.