#0:

Inte helt utan egen vinning som jag lägger ner tiden. Om Fata Morgana inte klarar jobbet pga smärtorna och blir av med jobbet har vi tillsammans ekonomiska problem. Så mycket ärlig måste man vara. Men även om vi skulle vara rika skulle jag lägga ner tiden.

Jag lägge ner tid på att hjälpa henne även när det inte handlar om att behålla jobbet, t.ex. före och efter hennes ryggoperation när hon ändå inte hade ett jobb eller när mindre dramatiska hälsoproblem uppträder där jobbet inte är i fara.

Sen är det så att FM måste gå upp klockan 4 på morgonen och när hon går iväg klockan 5,45 brukar jag i vanliga fall ligga kvar i sängen tills det blir ljust. Men de senaste dagarna var det så att jag hela tiden hade i huvudet, att nu kämpar hon sig med smärtor till jobbet, så det gick helt enkelt inte att fortsätta att sova med dessa tankar i huvudet. Därför började jag att sända reiki med en gång efter att hon gick iväg, före frukosten. Idag, då det går så mycket bättre för henne och bara instabiliteten finns kvar, unnar jag mig lyxen att börja med att skicka reiki först efter frukosten, när jag är mer vaken.

Annars finns det inte så många personer i min omgivning som jag kan hjälpa. Bortsett från min kusin, som jag knappast har kontakt med, bor alla mina släktingar i Sverige. Om någon, för det mesta min syster, ber mig skicka reiki gör jag det. När min bror hade stroke och inte ens kunde be mig (och han tror heller inte på reiki, så han skulle inte be mig heller), skickade jag honom också reiki varje dag, flera ggr om dagen.

Jag har heller inte mycket annat som jag kan hjälpa andra med. Jag kan inte hjälpa andra ekonomiskt utan det enda som jag har är min reiki och min kunskap om allt möjligt (t.ex. hälsa, kost, träning) som jag kan ge andra råd med.

Men det finns en hel del småsaker som man kan glädja andra med. Äldre människor blir glada om man hälsar vänligt med ett leende, eller håller upp dörren för dom.

#1:

Ja, det var ärligt berättat. Men jag förstår ju det, att även om man hjälper någon så vinner man själv oftast också något på det. Som den där värmen man själv kan känna, eller som jag som tyckte det bara var kul att baka de där bröden.

Men jag brukar också tänka så, att när man möter någon på sin promenad i skogen, kan ett vänligt "hej" och ett leende göra mycket även för en främling. Också de man ändå har i sin omgivning, att man lägger ned tiden och umgås med dem även om man själv inte alltid kanske orkar, eller känner för det i stunden, så kan man glädjas över att den andra blir glad av det.

Jag har nog själv inte så jättemånga att hjälpa egentligen, det är nog mest just det jag nyss beskrev, småsaker som kan göra vardagen bättre och lättare även för andra.

Annars tycker jag att både du och FM är väldigt hjälpsamma här via den här sajten på alla möjliga vis 😊
Så bra förresten, att det går lite lättare för henne nu med ryggen.

#2:

Främmande människor kan man lätt göra glad med småsaker, eftersom de inte förvänter sig hjälp av främmande. Här på sajten kan man bara hjälpa andra med råd och det kostar inte mycket möda. Det är klart att om man vet hur man kan lösa eller förbättra ett problem med bara några ord, att man skriver ner dessa ord.

I alla fall ska jag strax fara iväg och handla i olika affärer.

#0
Vad bra att du tar frågan. 🙂 Empati att hjälpa någon lätt som svårt. Jag har lätt för att fråga om någon behöver hjälp. Det kan vara såsom enkla saker.
Då vi bara har två armar, så kan en tredje vara till stor hjälp, vilket uppskattas förstås. Och det sprider god energi.
Man kan faktiskt hjälpa andra människor utan att ha en baktanke.💚

Men tyvärr finns det dom som utnyttjar andra människor för sin egen vinning skull förstås. Och dom sätter djupa sår inom en.

#4:

Så sant😊 att verkligen hjälpa, är att hjälpa utan baktanke.

Fint att du har lätt för att fråga om folk behöver hjälp.🤍

Ja, tyvärr är det många som bara har egoistiska baktankar med allt. Ofta är det nog de som kommer att styra, den vanliga människan. Nu ska jag dock inte bli för negativ.

Sen är det väl också så, att jag har märkt att en del kan bli lite sura, eller stötta, om man försöker att hjälpa de om de inte själva har bett om hjälpen, eller om man är "för vänlig". Så i mångt och mycket får man ofta också ge hjälp där den efterfrågas, och där den verkligen behövs. Tänker jag🤔

#5
Det visar hur olika vi är som människor. En del är tacksamma och vissa ska klara det själva.

#6:

Precis 🙂

#6:

Undrar om killen som ville hjälpa mig för ett par veckor uppfattade mig som otacksam. 😄 Det är ju så att jag är van att jag är den som t.ex. hjälper andra att bära upp tunga saker uppför trapporna. Så har det varit hela livet. Att bära mina egna saker är självklart och det betraktar jag som att komplettera min träning.

Hur som helst så kom jag hem från handlandet med 4-5 kassar med varor, som jag var på väg att bära upp i den tredje våningen. Samtidigt kom killen som bor vid dörren mitt emot in i trapphuset och frågade mig om han ska bära upp mina saker. Jag sa att jag klarar det själv. Han fortsatte med att säga att han gärna hjälper mig. Jag svarade att jag är starkare än vad jag ser ut.

Sen kom funderingarna…… är jag nu i den åldern som folk tror att de måste hjälpa mig med sånt. 😄

#8
Stackars du, troligen är det så. 🤣

#9: 😄😄😄

#8:

Hehe 😄
Kommer att tänka på en lite rolig historia som mina föräldrar har berättat för mig. De skulle när jag var riktigt liten ge mig medicin i en sån där liten spruta som man sprutar in medicinen i munnen med. Jag var väl några år gammal. Jag grät och skrek och ville inte ha min medicin, så mina föräldrar blev desperata och visste inte vad de skulle göra. Sen förstod de att jag hela tiden sa "kan sälv!"……vilket betydde att jag ville göra det själv och inte få hjälp av dem. Sen när jag fick ta min medicin helt själv så gick det hur bra som helst, visst.
Med andra ord är nog även jag också lite så… att jag "kan själv!" 😄😄🤣🤣🤣🤣

#11:

Hahaha… 😄 ja där ser man. Men för mig handlade det också om en del av min träning. Jag far heller inte med hissar, utan tar trapporna. Det är också bra träning. Jag förstår inte att somliga tar hissen och sen betalar de för att träna i gymmet. 😄

#12:

Förstår. Jag brukar också ta trappor som motion, och se de tunga lyft som jag gör i vardagen som träning.😄 speciellt de trapporna på sjukhuset som leder till psykiatrin på åttonde våningen. Efter att jag gått ned 30 kg i vikt tar jag de trapporna hur lätt som helst. Innan dess var de mycket jobbigare.

Det du skriver är lite som att ta bilen till konditionsträningen, eller åka bil till promenaden. Men det har jag själv gjort, bara för att komma till fina skogsområden.

Med tanke på hur jag själv har mått under långa perioder i livet, både fysiskt och psykiskt, så är jag medveten om att jag har fått mer hjälp från andra än vad jag själv har kunnat ge. En person som hjälpte mig mycket när jag mådde som sämst var Condor. Han sände mig Reiki under den tiden, gav mig goda råd om kost och hälsa och lärde mig även Reiki så att jag skulle kunna behandla mig själv. Det har jag ju skrivit om tidigare i texten om "Min kundaliniresning".

Efter att han hjälpte mig, fick jag en stark längtan att dela med mig av det han lärt mig, för att själv kunna hjälpa andra. Det är en vacker känsla att kunna bidra till andras välmående och det värmer att se hur tacksamma människor kan bli av något som verkar litet men gör stor skillnad för dem.

Jag minns särskilt en person som jag började skriva med här på iFokus efter att jag läst ett inlägg där han bad om hjälp. Vi hade kontakt under några månader, men sedan försvann han och jag hörde inget på nästan ett år. Till min stora förvåning fick jag ett år senare plötsligt ett meddelande från honom där han tackade mig och berättade att den hjälp jag gett honom hade betytt mer än tio besök hos en psykiater, som han hade betalat över 5000 kronor för. Jag minns inte exakt summan, men att få ett sådant meddelande berörde mig verkligen och gjorde mig väldigt glad.

#14:

"Det är en vacker känsla att kunna bidra till andras välmående och det värmer att se hur tacksamma människor kan bli av något som verkar litet men gör stor skillnad för dem."

Det är just detta det handlar om. Värmen och glädjen som kan sprida sig som ringar på vattnet.😊

#13:

Vi brukar också ta bilen för att komma till fina naturområden för att promenera. Man har ju inte lyxen att få bo mitt i den fina naturen. Men om nån vill hjälpa mig att bära mina kassar, jämför jag det med att någon vill hjälpa mig att lyfta mina hantlar när jag tränar. 😄

#16:

😄