"Eftersom upplevelser av regressioner och tidigare liv ofta känns så verkliga, finns det många som gör sina egna upplevelser till koncept och sprider dem till andra."

Precis som att "den här" verkligheten också känns verrklig. 😄 Jag såg en gång en dokumentation, där dom gjorde en vetenskaplig undersökning av regressioner. Där gjorde dom regressioner med människor under hypnos.

Dom pratade om platser som dom fanns på, om personer som dom var. En av dom var konstnär och målade bilder. Hon beskrev stället hon levde på och andra saker. När dom granskade vad hon sa, stämde hennes beskrivning av området som hon bodde i (där hon i det här livet aldrig har varit) och även andra beskrivningar stämde.

Men visade det sig att det inte fanns en konstnär med det namnet i den trakten vid den tiden och heller i ingen annan trakt eller tid. Det visade sig att beskrivningarna som hon gav kom ur böcker som hon har läst och filmer som hon hade sett. Själv hade hon glömt bort dessa detaljer ur böckerna och filmerna, men i hennes undermedvetna fanns allt det där kvar. Under hypnosen var det bara det som kom fram som fanns i hennes undermedvetna, som dock inte hade med tidigare liv att göra. Men utan granskning skulle hon och andra ha sett det här som ett bevis för att hon levde ett tidigare liv.

När jag började att intressera mig för sådana här saker på 70-80 talet trodde jag också att det som sprids ut om tidigare liv stämmer. Klart, den begränsade strukturen "jag" vill leva evigt och tror vad den vill tro och känner sig bra med. Men när jag var mer kunnig och erfaren inom det andliga ställde jag mig frågan "vad är det som inkarnerar?".

Jaget kan det inte vara, för det skapas av hjärnaktivitet och kroppen kan heller inte inkarnera. Det gudomliga i oss är inte personligt och det är samma gud i allt som lever och den är inte separerad i delar. Det är bara den begränsade strukturen som lever i separationen. Därför kan man även om man inte har erfarit samadhi och bara med logiskt resonemang ifrågasätta det där med tidigare liv.

Utifrån perspektivet av min och allas sanna natur kan jag säga, "jag" har levt tidigare liv. "Jag" har levt livet av alla varelser i universum, som lever i universum och som kommer att leva. Utifrån den begränsade, separerande strukturen säger man "min själ", som om man skulle äga eller hyra en del av gud som man har kopplat bort från helheten och det är just det som är illusionen. Ingen av oss har en "bortkopplad" gud i sig utan vi är helheten och allt annat är illusion/maya.

Det är precis som du skriver, allt som upplevs genom sinnet, som är dualistiskt är maya, oavsett vad det är.

Intressant, och jättebra skrivet av er båda. Det här med tidigare liv är verkligen djupt rotat inom andliga tankar, och det var inte länge sen jag själv hade den föreställningen om tidigare och framtida liv. Men nu har jag lämnat föreställningen… Andlighet handlar ju om att inse och leva Nuet. Tidigare, och framtida liv (vad de än må vara, i vilken form som helst) är bara projektioner i sinnet. Vi lever bara ett Liv, här och nu. Punkt. Så hela frågan är egentligen helt o-relevant…😊 Men det är bra att ni tar upp den på det här sättet!

#0:

Detta var förresten kraftfullt skrivet av dig.

"Det handlar om att korsfästa hela sin personliga och individuella identitet – att släppa taget om jaget fullständigt."

#2:

Ja precis, det handlar om nuet, om det här livet. Det enda liv som vi har.

Nån gång har vi alla varit nybörjare på den andliga vägen och om man hör om det där med tidigre liv av så många andra kan det lätt hända att man tror på det, ända tills den dagen kommer (om den kommer) som man ställer sig själv kritiska frågor och börjar att vara nyfiken i stället för att tro.

Sen finns det ju så många självutnämnda coacher, healare, vägledare som lever på att människor tror på det där. Man behöver inte vara kunnig och kunna ge folk råd om saker som hälsa, sjukdom, psykologi, personlighetsutveckling utan man kan bekvämt skylla på tidigare liv och karma och säga att dom måste bearbeta saker ur tidigare liv.
Men egentligen måste man lösa alla problem i det här livet, i nuet.

#4:

Ja, vi har alla varit nybörjare. Men jag började inte släppa föreställningen om tidigare liv förrän 15 år efter att jag först intresserade mig för det andliga. Men man kan ju också se det som att den verkliga andliga vägen börjar när man erfar Samadhi, och tänker man så så är ju även jag en slags "nybörjare" 😊 nu förstår jag ju dock att du skrev allmänt.

#5:

Ja, det var helt allmänt. För mig var det kanske en lika lång tid eller längre. Det beror på var man börjar att räkna åren. Om man räknar med de åren när jag som tonåring började att intressera mig för allt möjligt flum eller om man börjar på 80-talet, när jag började att intressera mig intensivare och läsa en massa böcker. Det var först på 90-talet som jag släppte alla dom där föreställningarna. Det var efter mina samadhi erfarenheter och på tiden som jag lärde reiki. Det var då som en stor inre förändring började och jag har känslan av att den fortfarande håller på.

#6:

Okej, där ser man. Ja, jag tänker på det ibland att du har levt dubbelt så länge som mig (om jag nu förstått det rätt), och levt i den Erfarenheten säkert tio gånger längre tid än mig… Om man nu ska börja räkna relativa år.🤔😊

#7:

I alla fall behövder man inte sträva efter erfarenheter. Dom kommer av sig själva med tiden som går. 😄

#8:

Så sant.😄

*En gång för länge sen.
När jag var en gammal gubbe.
Innan jag blev en liten pojke igen….. *

Min sons ord.
Då, på den tiden snart 4 år gammal.
Han var en mycket få ordig pojke fram tills där och då.
Jag tror det var bland det första han sa som innehöll så många ord och meningar på en och samma gång.

Det var kväll. Han och hans bror satt och åt kvällsmellis innan läggdags.
Själv stod jag och diskade När han sa dessa ord.
Utan anledning - tagit ur ? Ja, vaddå?

Jag blev paff och jag frågade vad han menade. Men det kom inget mer än så.

Jag brukar tänka på Den gången. När frågan om tidigare liv kommer upp…
och jag kan inte helt och hållet skjuta den åt sidan…..

För det är det ju faktiskt ingen som riktigt vet.

#10:

Kanske han hörde dessa ord någonstans?

#10: Jag håller med dig om att ingen riktigt vet. Men jag tänker att vi kan få insikt i vad som inte är sant genom att se igenom illusioner – som tid, rum och separation – och förstå att dessa bara är konstruktioner av sinnet. Genom sådana insikter kan vi börja förstå vad som inte stämmer.

Din sons upplevelse påminner mig om en egen erfarenhet från min barndom. Jag hade starka minnen av att springa omkring i en vacker slottsträdgård, leka med andra barn och se påfåglar runt omkring mig. I många år funderade jag över om det kunde vara ett minne från ett tidigare liv, eftersom det kändes så verkligt. Men idag ser jag ingen anledning att skapa ett koncept utifrån det – att plocka ut fragment och kalla dem för en 'själ' som vandrar från ett liv till ett annat. Om jag gör det, gör jag bara det till något annat än vad det egentligen är. Det gudomliga är ju oförklarligt och oföreställbart. Det är därför jag ibland kritiserar alla dem som sprider ut sina koncept som om dessa vore den ultimata sanningen, eftersom koncept bara är koncept och inte så som det verkligen är.

Därför lämnar jag sådana upplevelser som ett mysterium. Det kan lika gärna vara något jag läst i en bok, en dröm jag haft eller något jag hört som lagrats i mitt undermedvetna eller kanske snappade jag upp något från akasha-krönikan? Men även om det skulle vara något som inte är från mitt detta liv, väljer jag att inte göra ett koncept av det. Att försöka forma det till något konkret skulle bara göra det till något annat än vad det är. Så istället väljer jag att låta det vara öppet – som ett av livets alla oförklarliga mysterium 😊

#2: #3

Tack, kan bara hålla med 😊 Skulle gärna skriva mer, men måste på jobb nu. Är också medveten om att jag inte hunnit svara på allt i alla trådar, men jag får ta lite vart efter som jag hinner 😊

#13:

Ingen fara, du får ta det eftersom du hinner som sagt 😊

#12:

Så ser jag också på det. Jag själv ser det som att jag har lämnat föreställningen om tidigare liv, och på så sätt formulerar jag inte längre ett koncept om saken. Det får vara ett mysterium😊

Mina funderingar till det här med tidigare liv:

Alla dessa koncept om själar som inkarnerar om och om igen härstammar från en tid då man trodde att jorden är det enda stället som det finns liv på och "där uppe" är bara himlen. Men utifrån kunskapen att det finns många miljarder galaxer i bara den lilla delen av universum som vi kan observera med våra teleskop vore det en jättestor slump om en själ skulle inkarnera på en och samma planet mer än en gång.

Om det bara finns liv på en planet i varje galax skulle det redan finnas många miljarder möjligheter och planeter att inkarnera på. Men ändå har så gott som alla som har gjort sådana regressioner levt här på jorden och inte bara det. De flesta har levt som t.ex. trollkarlar, shamaner eller häxor som förstås blev brännda på bål. Det måste ha kryllat av häxor, trollkarlar och shamaner förr i tiden. 😄

Sen är det ju konstigt att alla har inkarnerat som människor i tidigare liv. Man skulle ju också ha kunnat ha levt som skalbagge eller en för oss okänd livsform i Andromeda galaxen eller en annan av de miljarder galaxer som finns. Det kan väl inte vara så att varje själ har en stämpel där det t.ex. står "människa på jorden" och sen inkarnerar man enligt stämpeln om och om igen. Men om det händer en katastrof som utplånar människorna och allt liv på jorden, vart ska de "stackars själar" med stämpel "människa på jorden" eller nyckelpiga på jorden ta vägen? Jordens livstid är ändå begränsad.

Jag hörde en gång av en esoterik-tant att hon sa att om man en gång har inkarnerat som människa, inkarnerar man inte som något lägre längre. Men det är bara människors ego som ser människan som något högre. Människor höjer upp sig själva, helt utan anledning. Bara för att vi är en primat som har en större hjärna än andra primater är vi inte något högre. Utifrån guds perspektiv finns det inget högre eller lägre. Allt liv är gudomligt och det finns inget mer eller mindre gudomligt.

Vi förtjänar heller inte beteckningen "högre", inte ens från vårt eget perspektiv, för vi förstör planeten, sågar av grenen som vi sitter på. Vi utrotar djur och växter. Vi är de skadligaste varelserna för planeten och för allt som lever på jorden. Utifrån vilken logik skulle människor vara högre än andra varelser?

Somliga tror att det handlar om en tävling, att om man "är snäll" har man chansen att inkarnera som något "högre" eller bättre. Är man inte snäll hamnar man "längre ner" och syftet är att "lära". Men vad skulle t.ex. ett lejon lära? Att inte äta upp andra djur? Alla varelser beteer sig enligt deras konditionering. Alla varelser är precis så som gud har skapat dom.

Utifrån den tron att vi måste lära finns det esoteriker som anser att man inte ska hjälpa folk som är sjuka eller har det svårt, eftersom de har själva valt att ha det svårt i deras livskontrakt för att lära. Sådana här flummiga trosystem kan ställa till med en hel del elände. Hur vet dessa "Besserwisser" att det inte står i livskontraktet att de ska få hjälp? Och förresten…… någon sorts varelse måste ha varit den första. Vad skulle den ha att lära eller tror somliga verkligen att det skulle vara gud som har behovet att lära genom oss?

Men det är resultatet om människors begränsade förstånd gör sig föreställningar om livets mest komplexa frågor. Jag vet heller inte vad som händer efter döden. Men jag vet att "det här jaget" först blev till under mina första livsår och att det kommer att dö när kroppens liv upphör. Jag vet att den guden som finns i mig är samma gud som finns i allt liv och jag vet att den inte är separerad. Jag vet att det är mitt begränsade förstånd som ser saker som separerade men jag är medveten om att det är en illusion, precis som allt annat som mitt förstånd klassar som verklighet.

#12: Själva konceptet av reinkarnation och tidigare liv - har jag lagt på hyllan. För jag insåg någonstans,att att dessa försök till återblickar - egentligen - inte gynnar någon.

Jag har själv haft vissa stunder I barndomen där jag upplevde att jag kände igen platser som jag enligt mina vuxna. Aldrig varit på. Men ändå kunde beskriva i förväg. Märkligt och fascinerande.
Men som sagt
Här och nu. Är den enda stunden som bör uppmärksammas och tas tillvara på i detta levande liv.

#16:

Var medveten om att vi alla har tillgång till akasha krönikan, som symboliskt betecknas som livets bok. Där finns alla informationer om universums början fram till slutet. Varenda löv som faller, har fallit och kommer att falla finns där "upptecknat". Det finns folk som kan läsa ur akasha krönikan. Dom betecknas som "Nadi reader", men alla människor kan få informationer därifrån utan attt veta var de kommer ifrån. Sadhguru t.ex. säger att akasha intelligensen ständigt kommunicerar med oss. Dina erfarenheter skulle jag snarare klassa som att du fick informationer ur akasha krönikan.

För tusentals år fanns det folk som läste ur akasha krönikan och skrev upp allt på palmblad. Idag finns dete nadi reader som hittar det rätta bladet för varje människa ur palmbladsbiblioteket.

https://en.wikipedia.org/wiki/Palm-leaf_manuscript

#15:

Min tidigare föreställning om tidigare liv, fick jag nog själv från österländska läror, som nog härstammar ur bl a trossystem som hinduismen. Inte för att jag har varit särskilt intresserad av hinduism, men man brukar ju säga att buddhismen har rötter i hinduismen, och buddhism har jag varit "intresserad av" mer eller mindre. Så det är nog från sådana ställen som reinkarnation har krupit sig in i mitt sinne någon gång "i min andliga ungdom".

Och säkert är det ur liknande trossystem som "nyandligheten" (som aldrig intresserat mig) har fått samma idé från😊

#14: Ja ibland har vi ju också andra sysslor att göra på kvällen efter mitt jobb, som att gå och handla och sådant, så då kan det hända som nu, att jag inte hinner skriva på ett par dagar eller så. Men jag läser allt vad som skrivs och svarar när jag hinner 😊

#19:

Det är bra😊
Själv vet jag inte om jag har lite för mycket tid för forum ibland. Men man ska inte klaga..