#0:

Jätteintressant och bra skrivet!

Jag tänker ofta på Eckhart Tolle när man pratar om egot, då han själv ofta pratar om egot (i allmänhet). Han har sagt att "hans ego dog" när han vaknade upp andligt (men just det pratar han inge ofta om). Men när folk missförstår, brukar han förklara sig och säga att han med ego menar identifikationen med tankarna. I hans fall är det nog bara ett annat sätt att använda ordet ego på.

Men jag håller helt med dig i din förklaring i #0, och det är väl egentligen ett mer korrekt sätt att förklara och använda sig av ordet ego på.

Tack i alla fall för din beskrivning i det här inlägget, det rätar nog ut flera frågetecken hos folk som läser, skulle jag tro!😊

#0:

Tänka sig, egot lägger sig själv åt sidan och sen är det stolt att inte ha ett ego. 😄

Om egot säger att det har satt sitt ego åt sidan, har egot inte förstått att det är egot som är egot och som just befinner sig på en ego trip.

#1:

Tack! Tycker texten blev lite väl tjatig och upprepande i slutet, men bra att du tycker det var bra skrivet 😄

Ja jag förstår nog vad Tolle menade, för så kan jag också beskriva min egen kundaliniresning, dvs att egot / jaget dog den gången kundalinin steg till kronchakrat. Men det betyder inte att det dog för alltid, utan vissheten om att jag inte är mina tankar och egot förblev. Även om jag ibland glömmer bort min sanna natur och fastnar i nervositet och andra känslor, finns medvetenheten djupt inom mig kvar – att dessa bara är temporära fenomen som kommer och går, men som inte utgör det jag verkligen är.

#2: 😄

#3:

Jag tänkte själv inte på det, att den blev tjatig eller upprepande. Det hela blev lite klarare för mig till och med, som ändå har funderat en hel del på detta med egot😊🤗

Exakt, så var det ju för mig med, att i den stunden som jag erfor Samadhi (som ju var upprepade gånger) så dog egot för en stund, för att "födas på nytt" efter erfarenheten. För att använda de orden. Kanske var det så Tolle också menade.

#2: 🤣

#5:

Då var det ju bra att texten var till nytta! 😊🤗

Det finns många olika aspekter kring egot att skriva om, så inlägget blev ganska långt. Jag tänker att egot fungerar på samma sätt som uppdelningar i allmänhet. Många gör misstaget på den andliga vägen att istället för att närma sig helheten, börjar de separera ännu mer. Det blir mer fokus på "jag": "Jag är vaken," "Jag är andlig," "Jag har inget ego," vilket bara förstärker egot och separationen.

Det är som med den där enheten och dess uppdelningar som jag skrev om nyligen, och hur många gärna delar upp allt som "vaken - sovande" och "andlig - världslig". På så sätt stärks både egot och separationen blir bara större och större.

Ofta hör man också folk, särskilt inom new age-kretsar, tala om hur de tror att den andliga vägen leder till ännu mer separation. De separerar sig från familjen för att de anser att de inte har något gemensamt längre, och vännerna försvinner eftersom de inte anses vara på samma nivå eller vibrera på samma frekvens.

Men jag skulle säga att det är precis tvärtom. Den andliga vägen leder till mer inkluderande och mindre exkluderande, mindre uppdelningar och mindre jag-tankar, vilket för oss närmare helheten – metaforiskt sagt.

Det var bara mycket av det där som jag försökte att förklara både här om egot och i det andra inlägget om enheten och dualism, att det därför blev så långa inlägg. Men glad om de är till nytta 😊

Ja jag tänker att Tolle säkert menade det så också. Men vi har alla lite olika sätt att uttrycka oss på, och även för någon som Tolle är det säkert inte alltid lätt att hitta de rätta orden eller att förklara så att folk förstår exakt vad han menar.

.

#7:

Sen är det nog också så att även om "vi"-formen är närmare källan, än "jag"-formen på något vis, så är det också ett slags ego. Kanske man kan kalla det ett kollektivt ego, eller grupp-ego. Det finns ju något djupare än "vi" också… Alltså, vi på ytan. Under ytan är vi alla ett, eller under ytan finns varken jag, eller vi…..utan endast icke-separation, Enhet.

Men jag håller med om att så mycket handlar om "jag" både inom det andliga, och även utanför det andliga, i den mänskliga världen. Jag som gör dessa erfarenheter, jag som utvecklas hit och dit, jag, jag, jag. Nu behövs ju ett visst jag-tänk, som du själv skriver, men det blir så ofta överdimensionerat i folks huvuden, att allt till slut handlar om detta jag. Det kan till och med dölja sig ordentligt, i att vara icke-egoistisk…..jaget vill se sig som icke-egoistisk, men detta blir ett dolt ego, då man vill verka bättre i sina egna och andras ögon. Då kanske det är bättre, att "bara vara egoistisk"…..och sluta låtsats vara o-egoistisk, eller dölja sitt ego i kärleksfulla ord, och till och med handlingar. Då har man åtminstone inte skapat dubbla lager av att vara egoistisk, i ett lite falskt paket…. Nåväl, nog om det😊
Som du säger finns det mycket att fundera på, och skriva om, om egot, och egoism. Så det blir lätt många ord, och långa inlägg på ämnet.

Jag håller med dig i det övriga du skriver också🤗

#8:

Även den som inte är egoistisk har ett ego för det är egot som fattar beslutet att vara osjälvisk, som fattar beslutet att vara snäll till andra. Men inom vissa new age kretsar förknippas egot med egoistiskt beteende och folk som inte har förstått egot tror att de är egolösa om de inte är egoistiska.

Tänk om man verkligen vore egolös……… det skulle inte finnas ett ego som fattar beslut och det skulle inte finnas tankar. Det skulle inte finnas minnen, för det är ju egot som har upplevt sitt förflutna. Utan ego finns det ingen som minns vad egot har upplevt. Utan ego skulle man vara som ett nyfött barn.

#9:

Ja, så är det ju. Det är nog viktigt och bra att skilja på egoism och ego. Ett ego har vi ju alla som du skriver, även om man inte är egoistisk… Att vara helt ego-lös vore kanske som att leva i permanent Samadhi (eller vara som en bebis), och ja, då kan man ju inte fungera i den yttre världen på så sätt att man inte kan skaffa sig mat, ta beslut osv eftersom det behövs tankar för att göra detta… Och finns det tankar så finns det ju tankeverksamhet och då ett ego.

Kanske finns det någon yogi i Indien eller något, som lever i permanent Samadhi och blir helt omhändertagen (som en bebis) av andra😄 vem vet. Men är det något man verkligen skulle vilja..?🤔

#10:

Jag skulle i alla fall inte vilja det. 😄

#8:

Jag förstår vad du menar, och jag håller med om att även "vi"-formen kan vara en slags egoidentifikation, ett kollektivt ego eller grupp-ego, och att det finns något som går bortom både "jag" och "vi" – den djupare enheten där ingen separation existerar.

När jag skriver om "vi" i min text, syftar jag dock på den världsliga nivån, där separation och uppdelningar sker – jag, du, vi, dem. När jag säger att vi börjar se människorna som ett "vi" utan ett "dem", menar jag som en helhet, dvs. att ju mindre vi identifierar oss med jaget, desto mer känner vi enhet med andra människor. Inte som ett "vi" mot "dem", utan som en större helhet där separationerna upplöses. Men på en djupare nivå finns inte ens detta "vi", utan enbart den gemensamma essensen – den gudomliga kärleken som strålar ut genom oss när egot får mindre utrymme. Det är som Guds kärlek som omfamnar allt och alla. Gud älskar alla lika mycket och skiljer inte mellan "dem" och "dem", så när jag pratar om "vi", syftar jag på alla som en gemensam helhet, och på den underliggande enheten som förbinder oss alla.

Jag tänker att när vi verkligen lever ut den här insikten, börjar vi se alla levande varelser som en del av oss själva, och uppdelningarna – oavsett om det är mellan "jag" och "vi" eller mellan "vi" och "dem" – minskar. På den världsliga nivån blir det alltså ett enda stort "vi" utan ett jag och utan andra uppdelningar. Man kan säga att det är så Gud verkar genom oss på världslig nivå när tänkandet i jag-form minskar, dvs att den villkorslösa kärleken inom oss alla börjar sträcka ut sig till fler och fler människor, och även till alla levande varelser.

#12:

Jag förstår. Så fungerar det nog, att jag-tänket minskar och vi-tänket (som en helhet på det världsliga planet) ökar när man utvecklas andligt. Tankarna som separerar "mig" från "dig" och "vi" från "dem" minskar också, eller försvinner helt. Och det är nog de här tankarna om olikheter som skapar illusionen av separation, som också minskar under sann andlig utveckling.😊

#11:

Inte jag heller… 😄

#13: Ja precis, så tänker jag att det är 😊

Egots alla olika ansikten , människans alla förklädnader som ska verka för att dölja det som vi skäms och generas över.

Olusten som ilar under huden när självkänslan sviktar och rösten blir hård, kall och avvisande.

Rädslan för att vara För mycket eller För lite i andra människors tycke.

Egot som bär på Allt eller Inget attityden.

Egot som så många vill fly från och låtsas om att den inte finns… hos sig själv.

För visst vill vi vara bättre än så
i vissa avseenden?

Det var dit mina tankar vandrade nu.

🌿🌿🌿🌿🌿🌿🌿🌿🌿🌿🌿🌿🌿

Tänker att även denna text handlar om egot. På ett annatvis.

Det finns ingenting att
vara rädd.
Alla människor gör så gott
de kan.
Utifrån där de är.
Även du.

Du får lov att göra misstag.
Hur ska du annars lära dig
och utvecklas
till att bli en hel människa
som står stadigt med
fötterna på jorden?
Oavsett vad som händer
eller vilka känslostormar
som än drar förbi.

Känslor kommer och går.
Kraften att möta livet
ligger djupt inbäddad
inom dig.
Ett frö som legat
i torka.
Glöm inte bort att
vattna det.
Du bär på kraften.
Din kraft!
Det finns ingen anledning
att vara rädd.

#16:

Det var en väldigt vis text. 🙂 Sen fastnade jag på det här som du skrev:

"Rädslan för att vara För mycket eller För lite i andra människors tycke."

Det påminner mig om ett citat av Don Juan i ett av Castanedas böcker:

"Den vanliga människan söker visshet i betraktarens ögon och kallar det självförtroende. Krigaren söker otadlighet i sina egna ögon och kallar det ödmjukhet. Självförtoende betyder att vara säker på sin sak, ödmjukhet innebär otadlighet i tankar och känslor."

Det står i boken Berättelser om makt sidan 16.

Tillägg:

Jag kom just på att jag själv skrev ju om det här i mitt inlägg att leva som en krigare:

"En krigare är inte beroende av andras åsikter och hans ödmjukhet relaterar till hur han "står där för sig själv". Detta förvandlar ödmjukhet till styrka, eftersom han inte behöver andra människor för att bekräfta sig själv och sina handlingar. Han behöver inte spendera någon handling eller energi för att avsiktligt ge en viss bild till sin omgivning eller för att bekräfta denna bild för omgivningen."

#16
Texten är så talade och insiktsfull om egot, vart stycke för sig.
Fint skrivet! 🤗

#16:

Det var en vacker och insiktsfull text om egot och självkänslan. Den fick mig att tänka på att även om vi på den andliga vägen skalar bort många av våra jag-tankar och börjar erfara en djupare enhet, betyder det inte att det nödvändiga egot inte ska ha bra självkänsla. Tvärtom är det viktigt att vi har en hälsosam självkänsla även när vi börjar uppleva en större helhet. Egot behöver inte vara en barriär utan kan istället stödja vår utveckling och välbefinnande. Att acceptera sig själv, göra misstag, och lära sig och växa är centralt för att bli en hel människa med kraft att möta livet. Det handlar om att förstå och acceptera sina känslor och att inte vara rädd, vad som är en viktig del av självkänsla och egen acceptans.

#17: Tack!
Intressant.

#18: Viktiga rader…

#19: Tack SolaH.

#20: Ja men visst är det så. Det är lätt att tro att egot ska utrotas - framförallt i vissa kretsar.

Med åren har jag blivit allt mer övertygad om att egot behöver få sin plats i tanke, känsla och handling.
Så att människan faktiskt känner att hon har sitt säte i sig själv. Oavsett vad andra tycker eller tänket pm det.

Acceptansen är frälsaren
av kampen som många gånger ockuperar sinnet.
Den bor inom var och en av oss.

                    🙏

Att undertrycka egot (med att t ex lura sig att man har lagt det åt sidan) förstärker bara egot. Allt undertryckt växer i styrka, som när man lägger locket på en kastrull med kokande vatten.🙂 Som FataMorgana skriver behöver man nog acceptera egot, och få ett hälsosamt ego, med hälsosam självkännedom och självkänsla…🙂🙏

#24:

Ja, precis. Enkelt uttryckt handlar det om att hitta balansen mellan för mycket ego och för lite ego. Det är den gyllene medelvägen som det gäller att hitta.

Gillar speciellt den här meningen: "Acceptansen är frälsaren". Nog för att allt du skrev var bra skrivet 😊

#25: Just det. Det ska vara hälosamt 😊

#26:
🤗 Jag rös när jag skrev det 🙂

#28: 🤗