Ljusarbetaren / En vishetshistoria
Nu har jag hittat pĂ„ en till modern vishetshistoria đ
En gĂ„ng i en liten by bodde en man vid namn Victor. Ăvertygad om att han var en ljusarbetare, sĂ€nd till jorden för att bekĂ€mpa mörkret och sprida ljus, sĂ„g Victor vĂ€rlden i tydliga kontraster: Det fanns de som arbetade för ljuset, inklusive han sjĂ€lv, och de som var förlorade i mörkret. Han trodde att hans uppgift var att vĂ€cka andra till ljuset och bekĂ€mpa det mörker han sĂ„g runtomkring sig.
Victor började predika om ljusets kraft och farorna med mörkret. Han var passionerad och övertygad. Snart hade han samlat en liten grupp anhĂ€ngare som trodde pĂ„ hans budskap. Tillsammans började de peka ut mĂ€nniskor i byn som de ansĂ„g vara âfyllda av mörkerâ. De undvek dem, talade illa om dem och försökte övertyga andra att ocksĂ„ vĂ€nda sig bort frĂ„n dessa âmörka sjĂ€larâ.
Men ju mer Victor och hans grupp sÄg sig sjÀlva som rÀttfÀrdiga och upplysta, desto mörkare blev deras handlingar. De spred rÀdsla och splittring i byn, vilket ledde till att mÀnniskorna blev mer och mer osÀkra. Till och med de som tidigare hade följt Victor började kÀnna oro i sina hjÀrtan, rÀdda för att sjÀlva bli utpekade som mörka och onda.
Victor mÀrkte dock inte att det var hans egen tro pÄ sin överlÀgsenhet som hade gett nÀring Ät det mörker han trodde sig bekÀmpa. Det var inte nÄgot yttre mörker som hade invaderat byn, utan det var Victor och hans grupps egen arrogans och fördömande som hade skapat det.
En dag kom en gammal vis kvinna till byn. Hon hade rest runt omkring vÀrlden och sett bÄde ljus och mörker pÄ mÄnga platser. NÀr hon hörde talas om Victor och hans grupp, bad hon om att fÄ tala med honom.
"Victor," sade hon nÀr de möttes, "jag har hört att du ser dig sjÀlv som en ljusarbetare, men jag ser nÄgot annat. Du sÀger att du kÀmpar mot mörkret, men det verkar som att du sjÀlv har skapat ett nytt mörker i din strÀvan."
Victor blev förvÄnad och förnÀrmad. "Jag bekÀmpar mörkret för att sprida ljus," svarade han. "Hur kan du sÀga att jag skapar mörker?"
Den visa kvinnan log vÀnligt och sade: "Ljus och mörker Àr inte fiender, Victor. Mörker Àr bara frÄnvaron av ljus, och nÀr du ser dig sjÀlv som bÀttre Àn andra, skapar du skuggor dÀr ditt ljus inte nÄr. Du kallar dig ljusarbetare, men din övertygelse om din egen överlÀgsenhet har lett till att du dömer andra, ser ner pÄ dem och förskjuter dem. Det Àr just genom att se dig sjÀlv som bÀttre Àn andra som mörkret inom dig har vuxit.
Sann visdom ligger inte i att bekÀmpa mörker utanför dig sjÀlv, utan i att lysa upp de delar av dig sjÀlv dÀr skuggor finns. NÀr du ser alla som dina jÀmlikar, kommer ditt ljus att sprida sig utan anstrÀngning och utan att skapa mörker."
Victor tystnade och tÀnkte över kvinnans ord. Han insÄg att han i sin strÀvan att bekÀmpa mörkret hade skapat mer lidande och avstÄnd mellan mÀnniskor, istÀllet för att föra dem samman. Han förstod nu att det inte var hans uppgift att döma andra eller att se sig sjÀlv som bÀttre, utan att ödmjukt lysa upp vÀrlden genom att omfamna alla med kÀrlek och förstÄelse.
FrÄn den dagen förÀndrades Victor. Han slutade att döma andra och började istÀllet arbeta med sig sjÀlv. Han sökte efter de skuggor som fanns inom honom och genom att lysa upp dem med sin egen medvetenhet blev han ett verkligt ljus för byn.
Hans tidigare anhĂ€ngare följde hans exempel, och tillsammans skapade de en by dĂ€r alla kĂ€nde sig vĂ€lkomna, oavsett var de befann sig pĂ„ sin resa. Ljuset sprider sig inte genom strid, utan genom en förstĂ„else för att verklig visdom och godhet börjar inom oss sjĂ€lva â men först nĂ€r vi slutar att se oss sjĂ€lva som de ljusa och andra som de mörka.
#0:
Den hÀr historian passar sÄ bra in i dagens tid och dÄ tÀnker jag pÄ alla youtubare som "kÀmpar mot mörkret".
Den enda skillnaden Àr att den hÀr historia har ett bra slut. Den har ett bra slut för att Victor hade turen att trÀffa en vis kvinna och att han var öppen för det som hon sa. Men youtubarna som kÀmpar mot mörkret skulle inte kÀnna igen andra mÀnniskors visdom och de skulle inte vara öppna för den.
#1: Ja, du har en poĂ€ng. Ett alternativt slut som slutar i lidande och kaos skulle verkligen belysa konsekvenserna av att fortsĂ€tta dela in mĂ€nniskor i kategorier som onda och goda, eller ljusa och mörka. Det Ă€r nĂ„got vi kan se exempel pĂ„ i vĂ€rlden omkring oss. Men jag vill ocksĂ„ visa att det finns en vĂ€g mot förstĂ„else och enhet och att det Ă€r genom att arbeta med oss sjĂ€lva och vĂ„ra egna skuggor som vi kan skapa verklig förĂ€ndring đ
#2:
Problemet som dagens youtubare skulle ha, Àr att de skulle förlora deras ansikte om dom plötsligt skulle sÀga nÄgot annat Àn vad dom har sagt i Äratal. DÀrför vill de heller inte komma till insikt.
#3: Ja tyvÀrr Àr det nog sÄ.
#0:
Fint ÀndÄ, med ett bra slut. Denna historia fÄr mig ocksÄ tÀnka pÄ religioner, dÀr anhÀngarna sÄ ofta ser sig som goda, och de som inte Àr anhÀngare som onda/förtappade sjÀlar. SÄ kan det gÄ om de som inte har haft egna andliga erfarenheter skapar sekter, religioner och fÄr tusentals följare pÄ internet.
#5: Ja, det Àr just dÀrför det finns sÄ mÄnga krig och sÄ mycket lidande i vÀrlden. Religioner bÀr en del av skulden, eftersom det alltid Àr de andra som ses som förkroppsligandet av ondskan. Det Àr alltid de andra som ska elimineras, de andra som Àr otrogna, medan man sjÀlv alltid betraktas som den goda, den som strider för ljuset. Ingen mÀnniska ser sig sjÀlv som den som kÀmpar för mörkret; det Àr alltid de andra. Och just dÀrför ser vÀrlden ut som den gör.
#6:
Ja, om mĂ€nniskan bara kunde rannsaka sig sjĂ€lv och sitt eget mörker i stĂ€llet för att projicera det pĂ„ andra dĂ€r ute, skulle nog krig och elĂ€nde upphöra. Det Ă€r religioner, men ocksĂ„ att identifiera sig med en viss nationalitet exempelvis som bĂ€r skulden för dessa krig. Och Ă€ven dĂ€r Ă€r det alltid de andra som Ă€r de onda som ska eliminerasâŠ
#6:
Ja, till och med sÄna som Putin och IS terrorister ser sig sjÀlva som "de goda". Att mörda dom som dom ser som "de onda", t.ex. icke hjÀrntvÀttade, ser dom som nÄgonting gott.