Förutom detta experiment, så behöver man bara gå till sig själv och se i backspegeln. När man väl har påbörjat och slutfört någonting, så är man på nästa grej. Och så löper det på, man jagar ett slut som inte finns.

Tillsist är man så slutskörd. Man behöver vara ärlig med sig själv, man har gjort Kalle Anka tricket. Trampat foten i målarburken, (sånt som bara ska hända en serie tidningen). Ärlighet mot sig själv, bästa lärdomen.

Vad jagade jag egentligen? Målningen blir ju aldrig riktigt bra,missar här och där. Glädjen fanns inte där, som den normalt gör. En lärdom att ta fasta på,vad än man tar sig till. 🙂
Inte en gång till i målarhinken.😀

Ps hände mig för ett par år sedan 😇

#1: Ja och ibland hinner man inte ens slutföra det man höll på med innan man är med sina tankar på nästa grej 😄 Vi lär oss faktiskt massor genom att bara se oss själva i spegeln. Det var fint och vist skrivet av dig 😊

#2
Tack 🙂
Ja, och viktigt att man kan skratta åt sina fadäser. Annars blir livet väl så tradigt. 😆😆

#3: Ja det är mycket viktigt 😊

#3:

Jag brukar också skratta när jag klåpar mig. När vi var på båten och jag trillade i vattnet gapskrattade jag. Men jag har aldrig trampat i en hink målarfärg. 😄 Men jag skulle nog skratta om det skulle hända mig. 😊

#0:

Det är lustigt, och kan låta lite fånigt. Men när jag spelar datorspel med fina, färgrika världar brukar jag ofta tänka på att bara inte rusa genom världarna utan se mig omkring och gå sakta och se på alla detaljer i världarna. Som ett slags mindfullness, vara i nuet i datorspelsvärlden😄 man kan öva mindfullness i allt man gör egentligen…

Och ja, barn är nog många gånger mer i nuet än många vuxna, speciellt yngre barn, då deras ego inte är så "utvecklat" än, och de har inte så många måsten som vuxna ofta har.

#6:

En helt ny syn på datorspel. 😊

#7:

När man har massor att göra eller ser fram emot någonting kan det vara svårt att vara i nuet. När vi är på väg till sjön, sitter jag ibland redan i båten medan jag fortfarande sitter bakom ratten i bilen. 😊 Men så fort jag sitter i båten är jag i nuet igen.

När vi gör promenader i naturen är jag också för det mesta i nuet. Men när vi möter andra männniskor, är de flesta inte det. De leker med sin smartphone, hör musik, pratar högt och missar allt som finns att se i naturen.

#8:

Ja, det händer mig också att jag lyssnar på musik osv när jag promenerar i naturen. Speciellt om det är en väg jag ofta går samma strecka på. Men jag ser alltid till att en del av vägen vara helt utan musik osv i öronen, och bara ta in det omkring mig (som jag ibland gör i datorspelet också..). Man märker att det är så lätt att bara rusa genom livet, och till slut har man missat allting. Men ja, det är inte alltid så lätt att bara vara här och nu jämt.

#9:

Jag lyssnar hellre på naturens ljud, t.ex. fågelsång, vinden i träden, bäckar som porlar.

#0: Jag tror jag såg det inlägget på fb för flera år sedan.
Ja, vad gör inte vardags-stressen med oss människor?
När vi piskas av skan och måsten och
fullständigt glömmer bort att njuta av tillvaron.
När den visas upp för oss.

Sorgligt är vad det är.

Det är ju så mycket som behöver klaffa
för att få vardagens framtid att gå ihop.
Så det dyrbara nuet omvandlas till minnen
av saknad och förlust och en önskan
om att ha kunnat gjort på annat vis - och en önskan
föddes om att få haft tid.

Tid som omedvetet skenade iväg.
Den bara sprang iväg
i förväg.
Hela tiden och plötsligt så var det
så mycket som hunnit springa förbi.

Under tiden som håret grånade eller föll av.
I all denna stressfulla tillvaro som
egentligen ingenting gav.
Tycker då Egot,
som emellanåt viskar:
Mer än Livets Längtande Skav.

#11:

Det finns nog en hel del som jag skulle ha gjort annorlunda i livet om jag vid den tiden skulle ha haft medvetandet som jag har idag. Hur värdefull tiden är inser man ibland först när man inte har så mycket tid kvar. Då lever man mer medvetet och är mer i nuet, även om livsminnena ökar.

#12: Jo men visst. Samma här.
Från början när jag fick dessa hintar så kändes det smärtsamt och som om livet på något vis hånade.

Facit i efterhand. Liksom.

Men det var innan jag kunde se min egen inre automatiska tankegång.