#0:

Ja och eftersom vi bara ser ytan, gör sig förståndet gärna föreställningar om det som det inte ser. Men inte bara det. När vi betraktar andra ser vi i andra inte bara som det som vi ser med våra sinnen, utan vi ser även det som vi projicerar på en annan människa som en del av den människan. Förståndet tenderar dessutom till att skapa kategorier som det sen ordnar in människor i. Dessa kategorier består av det som man känner till. På så vis ser man inte andra som dom verkligen ÄR.

#0: Ja det var verkligen mitt i prick. Väldigt fint och klokt skrivet 😊

#0
Javisst är det så. Så många gånger man har antagit… Är verkligheten helt annorlunda.
Tji, fick man där Illusionen fick frispel…
Tack för att du påminner. 🙂

#1: Precis så uppfattar jag det också🙂

#3: Eller hur. Den tål att påminnas om
😇

#2: Tack 🙂

#0:

Fint skrivet, och sant 😊

Kommer utöver det att tänka på den absoluta och relativa sanningen, när jag läser din titel till tråden. Sanningen, den absoluta, bortom allt, som inte går att beskriva med ord. Sedan den "lilla, relativa sanningen"… Den sanningen som är sann för just mig och dig, ur vårat personliga perspektiv. Man kan ju också se den relativa sanningen som informationen om vår relativa värld. Exempelvis; jorden är rund, min TV är svart, jag är 35 år gammal. Alla relativa sanningar, men inte absoluta.

#7: Missade visst svara här 😇

Ja, det finns så otroligt många sanningar på individ nivå - endel utav dem står huggna i sten

Envist och trångsynt.

Andra sanningar utvecklas byter färg och form….föränderligt.
I nya skepnader.

Det tar tid för den mänskliga tankeförmågan att greppa det ogreppbara….. och verkligen förstå

Att vi inte riktigt fullt ut
Kommer kunna att med tanken
förstå…..Sanningen.

       😇

#8:

Så sant som det var sagt😊 det var någon som sade till mig en gång, att "tanken når inte dit", till Källan, där ur tanken manifesteras men aldrig på riktigt kan vidröra.

#9: Det var fint och tänkvärt sagt.🤗

#10:

Tack, Rore 🤗