En ivrig student av buddhismen hade avslutat sina studier och fick nu kalla sig Geshe. Ihärdigt hade han lärt sig skrifterna, deras rätta uttal och den exakta uttalningen av alla mantran.

Han begav sig ut i världen för att lära ut. På vägen kom han till en sjöstrand där en gammal munk hade bott i många år. Han levde ett liv i meditation. Den unge Geshe hörde hur han sjöng sitt mantra och lade märke till att den gamla mannen intonerade det felaktigt. Han satte sig hos munken och väntade tills denne märkte honom och vänligt hälsade.

Därefter förklarade han försiktigt hur man uttalar mantrat korrekt. Munken tackade för lektionen. "Vilken glädje att en lärare har skickats till mig efter många år av övande." Nöjd fortsatte den unge Geshe på sin väg för att hitta en bro som skulle ta honom över till andra sidan.

När han hade funnit den och pausade vid andra sidan av sjön, såg han hur den gamla munken sprang över vattnet mot honom. Strax därefter hörde han honom ropa: "Förlåt mig, ädle Geshe, jag är gammal och glömsk. Kan du vara snäll och förklara för mig igen hur man uttalar mantrat korrekt?"