#0:

Tänk om det som youtube tanten säger skulle stämma. I så fall skulle människor som Jesus och Buddha ha fel, för i så fall skulle inte medkänsla ha någon sorts betydelse. Man skulle inte behöva att hjälpa människor som är i knipa, för de har ju själva valt att hamna i knipan.

Det verkar som om tanten bara vill rättfärdiga sitt eget beteende och fly undan ansvaret som människor har i livet. Sen har hon heller inte tänkt på att hennes beteende skulle leda till att generera nytt dåligt karma, om hon t.ex. äter djur som kommer från djurfabriker.

Seriösa andliga vägledare och läror betonar vikten av medkänsla och respekt för allt liv. Att använda en andlig övertygelse för att rättfärdiga skadliga handlingar är därför en missuppfattning eller feltolkning av andliga läror.

#1: Den tanten verkar heller aldrig ha funderat på varför det finns något som heter samvete.

Enligt min erfarenhet så har människan en fri vilja tills den dag och det liv hon arbetat sig igenom eterkroppen och bemästrat det mänskliga riket. Där efter styrs hon av den gudomliga strävan. Hon har då fått sådan upplysning om sitt syfte och sin plan att hon fullföljer den. Det finns et talesätt. Aspiranten där många som vaknat befinner sig i dag följer naturlagen om ebb och flod. De anpassar sig till omständigheterna .Medan gruppen som blivit så pass övertygad av upplysning om karma lagar, inkarnatsions cykeln och mycket mer. Dom är här för sin strävan. Att arbeta för Gudomens plan och sedan slippa födas hit något mer.
Min erfarenhet av det jag har mött av olika mästare och tidsmästare är att vi får välja mellan tre olika världskroppar och dessa ska samspelas med andra som är med i vårt liv för att lösa upp karman. De första 6 stegen handlar om att ta sig ur personligheten eftersom själen sällan kommer i håg planen när vi stiger ner i världskroppen. Vi väljer inte lidande själva, dock har vi dialoger med våra guider och mästare i vad som är viktigt att utsättas för på jorden allt utifrån att vi ska utveckla medlidande men ändå inte bli förkrossade över omständigheter så vi sörjer oss till döds eller inte kan släppa taget. En balans helt enkelt. Mycket svårt att förklara själens integration i den fysiska kroppen. Om vi ska komma ut inkarnationssystemet kan inte själen vara i obalans.
Men detta är min erfarenhet och den sanning jag kan förmedla.

#3:
Min sanning säger mig att det är människan som går vilse i världen
och att själen (den inre visdomen) alltid är hel - Och som alltid vet!

Sen är det omständigheterna runt den enskilda individen som styr händelseförlopp. Beroende på vad personen i fråga väljer att agera på och kompromissa med.

Karma lagen är för mig orsak/verkan i allt som händer och sker. Och inte längre ett straff som jag tidigare har trott.
Karma handlar inte om att straffa eller belöna eller upphöja eller sänka.

Alltings vara ÄR.

Vi föds som människor, vi lever här som människor
med mer eller mindre inre blockeringar. Varken mer eller mindre än så.

#0:

Så sant i det du skriver. Jag kan inte låta bli att tänka på, förutom djur i djurfabrikerna, det som hände med förintelselägrena under andra världskriget. Hur människor kunde stänga av sin mänsklighet, och sitt samvete och utföra så grymma saker. Skulle de människorna i de lägren också valt sitt lidande där? Jag tror ingen skulle välja att leva och dö under sådana förhållanden. Sen kan man fundera på vad som får just de oskyldiga människorna att bli utsatta för något sådant… Är det slumpen? Orsak och verkan? "Vad" bestämde att någon ska födas in i ett sådant liv? Kanske har vi inget riktigt svar. Men att tro att det är själar som någonstans valt detta lidande… Det är bara helt fel.

#5: Instämmer.

#3:

Jag håller med både rore och snowy i deras svar till dig. Vill bara tillägga att sådana koncept som du tror på är just det som alla upplysta, framför allt Osho, säger är ett hinder för att erfara sin sanna natur och att förstå illusionen (maya). Det är rökridån som förståndet bildar.