Att släppa taget om andliga illusioner
På den andliga vägen är det lätt att dras med i alla möjliga föreställningar om olika sorters guider, ärkeänglar, himmelska riken och dimensioner. Dessa föreställningar kan verka inspirerande och tröstande, men paradoxalt nog utgör de våra främsta barriärer på den andliga vägen. De avleder oss från den djupa stillheten som vilar i vårt innersta väsen och hindrar oss från att vara fullt närvarande i varje ögonblick.
Sann andlighet handlar om att släppa taget om dessa förföriska bilder och illusioner, hur vackra de än må vara, så att vi kan erfara den inre stillheten som finns djupt inom oss alla. Det är den stillhet som återstår när illusionen av ett jag har försvunnit och det som finns kvar när alla tillstånd och platser är borta, där vår sanna essens, bortom alla föreställningar, blir uppenbar.
Vår sanna essens är som en klar himmel, fri från molnen av föreställningar och fantasier. Det är inget tillstånd av någonting; det är den stillhet som återstår när alla tillstånd har försvunnit, som den tomma rymden mellan stjärnorna.
I denna absoluta stillhet blir vi själva centrum. Denna stillhet är ren, fri från tankar och illusioner. Det är ren medvetenhet, en klang av tystnad utan några förväntningar eller tillstånd.
Att släppa taget om andliga illusioner och missuppfattningar om att jaget, en illusion i sig, kan uppnå specifika tillstånd eller knyta kontakter med andra varelser är en viktig del av den andliga vägen. Det innebär att vara modig nog att lämna alla föreställningar bakom sig, oavsett hur ljusa eller tröstande de verkar. Det kräver ärlighet mot oss själva och tillit till den inre stillheten, att den är tillräcklig och kan ge oss all den frid och visdom vi söker.
- Redigerat 2024-06-15 16:05 av FataMorgana
![[snowy00]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#0:
Ja, jaget kan ju inte uppnå något transcendentalt tillstånd, då det är jaget som löses upp i det transcendentala… Det skulle vara som att säga att en vattendroppe kan uppnå ett tillstånd av ett hav, men när den individuella vattendroppen har blivit ett med havet så har den lösts upp, det finns inte någon vattendroppe där, som kan erfara havet, eftersom vattendroppen har blivit själva havet, det den ville erfara.😊
#0:
Det kanske är så att den inre stillheten inte är någonting som förståndet kan föreställa sig men i början på en andlig väg söker de flesta med förståndet. Förståndet kan greppa tag i illusioner som guider, ärkeänglar och allt som du nämnde, men förståndet kan inte greppa tag i den inre stillheten.
Förståndet behöver någonting att greppa tag i. Så fort förståndet försöker göra sig en föreställning av den inre stillheten, blir det något annat än vad det är, dvs. en illusion. Lyssnar man på personer som verkligen är andligt uppvaknade, som t.ex. U.G. Krishnamurti, Mooji eller Tolle, ger de människorna inga illusioner eller koncept. Detta missuppfattas ibland som att de skulle behålla vissa hemligheter för sig.
Därför söker sig somliga till "wannabe uppvaknade" som ger deras förstånd och ego vad det vill ha, dvs. koncept och illusioner att tro på. Där snackas det om guider, uppstigna mästare, ärkeänglar, uppstigning och visst är det bekvämare och mer tillfredställande för egot att ha en tro som de tror är kunskap, men som egentligen är illusion. Men det är ingen andlig väg. Det är ingen skillnad mellan att leva utifrån dessa illusioner och tro att man lever andligt eller sitta på krogen och dricka öl.
Som du skrev behövs det mod och ärlighet till sig själv att lämna allt det där bakom sig. Men mitt intryck är att det bara är en liten minoritet som har det här modet och ärligheten.
#1: Ja det var fint skrivet 😊
#1: Ja, så fint skrivet ❤️
Det får mig att tänka på döende processen - För många år sedan var det en man som inte trodde på nått. Han var butter - han tyckte livet varit orättvist - missnöje genomsyrade hela hans varelse.
Allt eftersom han blev medvetandesänkt och okontaktbar för omvärlden
Så kunde man se (anta) att personen hade inre samtal. Allt eftersom i de sista dagarna i livet så mjuknade anletsdragen, skrattkråkor i ögonvinklarna framträdde och hela hans aura förändrades. Den ljusnande.
Straxt innan det sista andetaget spred sig ett milt mjukt leende i personens ansikte och han nickade.
Jag blev så otroligt berörd och gripen av hela situationen.
För som jag uppfattade det. Där jag satt tyst på en stol bredvid och betraktade, så drog jag slutsatsen att den separerade människan - flöt ut till helheten och äntligen kom hem.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#3, #4: tack 😊
Det är som att jag själv blir berörd när jag läser det du berättar Rore. Måste ha varit en fin och stark upplevelse.
#5: Ja, det var det 💚
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#6: 🤍
Starta ny diskussion