#1
Så är det, vi får inget ta med oss när vårt jordiska liv är över. När man är i ungdomsåldern och har hela livet framför sig. Såg man saker och ting på ett helt annat sätt. När man har blivit äldre, så har man inte samma behov längre. Att äga och ha en hel massa prylar som ligger och samlar damm till ingen nytta.

Det är bättre att äga en riktig skruvmejsel, som man har användning i hela livet. Än att äga en billig skruvdragare som inte håller så värst länge. Det blir ett miljötänk samtidigt.

Allting är förgängligt, allting flyter, allting förändras ständigt.
Väldigt sanna ord.😊

#0:

Detta har jag gått och känt ett tag. Hur nyttig och användbar man hela tiden ska vara i dagens samhälle. Och är man inte det så är man onödig, nästan värdelös. Man ska hela tiden prestera, och ha och vara mer än man redan är. Klart att stressen tar en till slut.🙄

En bra vishetshistoria.

#1:

Ja, det handlar om att flyta med förändringarna, dvs. "att vara i flow" och vara medveten om att man inte kan ta med sig någonting.

När man är ung känns det som om att det tar en evighet tills man blir gammal och dör. Döden ser man så långt borta att den inte betraktas som en del av verkligheten, fast den kan inträda när som helst. Det känns som att man strävar efter saker som man kan behålla för alltid. Men det är omedvetenhet. Det enda som man kan behålla är det som man föddes med, som aldrig förändrar sig.

Lustigt att du nämner det där med skruvmejseln som man har hela livet. Det får mig att tänka på när jag var ett litet barn och vi just flyttade till Sverige i början på 60-talet. Den första dagen köpte mina föräldrar allt som man behöver i hushållet, bland annat skedar, gafflar och knivar av märket "Nils-Johan stainless". Dom åt jag med så länge jag bodde hos mina föräldrar.

Sen jag flyttade ut från föräldrarhemmet har jag förbrukat flera bestick som blev oanseliga efter några år. När min mor dog för 14 år fanns det gamla besticket fortfarande kvar, utan att tiden lämnade sina spår på dom och dom var finare än dom som jag själv hade. Därför äter jag än idag med dessa skedar och gafflar och jag älskar dom.

#2:

Man kan ju fundera över meningen med att vara nyttig. Vill man vara nyttig för andra pga medkänsla eller för egots skull, för att få beröm av andra? Eller för att vara anpassad till samhällets krav?

Dharma har ju med att göra att följa sin bestämmelse i livet, att uttrycka sin sanna natur, den som egot täcker över. Den förljer man bara om man är nyttig för andra pga medkänsla.

#1, #3:

Med tanke på saker som håller. Mitt kylskåp exemeplvis som har funnits i lägenheten 30 år och fortfarande fungerar som den ska (och skulle säkert hålla ett bra tag till)… Undrar hur länge ett nyare sådant skulle hålla. Inte 30 år i alla fall. Jag ska få nya sådana vitvaror kring nyår, så det visar väl sig så småningom.

#4:

Så är det. Tänker åter igen på Eckhart Tolles upplysning, när han spenderade en lång tid som hemlös på parkbänkar… Inte var han särskilt nyttig för någon eller samhället, men han var så mycket i nuet att han kände att han inte behövde mer just då.

Det där med medkänslan är en bra poäng i vilket fall🙂

#5:

Men ett så gammalt kylskåp har nog ett högt elförbruk. Men hållbarheten var i alla fall bättre på det mesta förr i tiden.

Man är ju heller inte nyttig för någon om man lever i ett kloster eller som eremit, som många upplysta gör. Men i så fall är man heller inte skadlig.

#6:

Ja, jag hade kunnat få ett nytt kylskåp för 10 år sedan visst, men jag hade ingen aning om att jag själv skulle boka det nya kylskåpet (bor i hyreslägenhet). I så fall hade jag gjort det tidigare. Men blir skönt med ny kyl, frys och spis helt utan kostnad i alla fall😊 kanske märks det på elräkningen också.

Nya vitvaror beräknas att hålla i cirka 10 år, har jag hört.

Knyter an till att äga och habegär efter materiella ting. Vi är så olika som personer, men även äldre personer kan gråtta ner sig med habegär..
Som ung hade även jag habegär, men med växande ålder, så avtog habegäret.
Idag vill jag inte ha mer än vad som är till nödvändigt nytta.
Habegäret i fråga om arv, ska man inte tala om. Det kan ställa till det rejält om det vill sig illa.

Kul att höra Condor att du fortfarande använder dom besticken. 🙂

#8:

Själv trivs jag bra ganska minimalistiskt. Jag trivs att äga det nödvändigaste, men då räknar jag in saker för nöje också som ex en bra kamera att fota med. Men det räcker då med en kamera, en riktigt bra sådan, och inte fyra stycken. Det är skönt att inte äga onödigt mycket saker, man klarar också av att leva på en billigare peng, vilket gör att man får råd och tid till en mer kvalitativ fritid. Sen när jag dör nån gång i en (förhoppningsvis) avlägsen framtid vill jag inte lämna över en uppsjö av onödiga saker som andra som är kvar på denna jord får ta hand om efter mig. Men det ska jag väl inte behöva tänka på, på ett bra tag hoppas jag😄

#9
Ett sunt livslevene, kan bara hålla med. 😀

#8:

Det var ganska "flushigt" i början att använda besticken från min barndom igen. 😊 Men som sagt, älskar jag dessa gamla saker liksom andra minnen från barndomen.

#9:

Dom gamla sakerna kanske blir värdefulla tills du dör? Jag har ingen bra fungerande kamera, men jag har kvar en gammal lådkamera från 60-talet och andra ungefär lika gamla kameror.

#12:

Jo, så kan det ju i och för sig vara😊 ibland kanske man till och med är för snabb med att göra sig av med saker…
Det är väl en balans som med allt.