Att vara "god"
Att vara god och kärleksfull är något som många strävar efter, särskilt inom andligheten där vi söker efter frid och harmoni. Det finns många kända upplysta som säger att vi ska vara goda och älska varandra, inte minst Jesus och Buddha. Men äver religioner propagerar detta och ger oss budord om hur vi ska vara.
Men ibland kan det vara lätt att falla in i fällan att vara god av rent förstånd och inte från hjärtat. Att fatta beslut utifrån förnuftet kan vara en naturlig reaktion, men för att verkligen vara god behöver det komma från en plats av äkthet och medkänsla i hjärtat.
Om man bara beteer sig kärleksfullt pga att andra säger att vi ska vara kärleksfulla eller för att följa budord är det inte riktig kärlek som kommer från hjärtat. Det är bara förståndet som har bestämt sig att "vara god". I somliga nyandliga kretsar blir man bara accepterad som "en av dom" eller "som andlig" om man beteer sig på ett kärleksfullt sätt. Därför försöker många att "passa in" i systemet genom att "vara goda". För det mesta är det kärleksfulla ord som används och det pratas mycket om kärlek.
Jag läste en gång under kommentarerna av ett youtube klipp att hela gänget följare uppvisade ett mycket okärleksfullt beteende mot någon som inte höll med allmänheten. Sen avslutade en av dom med orden "vilkorslös kärlek till alla". Det är ett typiskt exempel för självbedrägeri och att leva i osanning och omedvetenhet om sig själv. Vilkorslös kärlek inkluderar att även vara kärleksfull mot sina värsta fiender. Det är enkelt att vara kärleksfull mot dom som förståndet klassar som älskvärda och sen blunda för hur man beteer sig mot andra. Det gör alla människor, även brottslingar. Det är inget speciellt som man behöver inbilla sig någonting för.
Först när man är medveten om sig själv, kan man orientera sig utifrån det stället där man befinner sig. Annars finner man ingen inre frid och man kan inte växa i hjärtat, eftersom man tror att man redan har vuxit. Den andliga vägen handlar om självobservation för att veta var man befinner sig.
När vi strävar efter att vara goda, är det viktigt att lyssna inåt och följa vår inre kompass och att kunna skilja mellan hjärtat och förståndet som talar. Att handla med medkänsla och kärlek i hjärtat är det som skapar verklig godhet och frid inom oss själva och i vår omgivning. Genom att vara medvetna om våra intentioner och att handla i enlighet med vårt sanna jag, kan vi växa i vår andliga väg och skapa en positiv inverkan på världen runt omkring oss.
Ja det är så viktigt att vi är medvetna om oss själva och våra begränsningar, att kunna erkänna för sig själv, att man ännu inte är där man önskar vara, att man inte kan älska allt och alla ännu, att man inte kan älska sina fiender osv, eller säg inte att man inte kan älska, utan säg i stället; jag vill, men vet inte hur, låt livet visa mig vad äkta kärlek är, låt mig bli visad, låt mig se. Hörde just en video av Gangaji, där hon sa att man stänger dörrar om man säger att man inte kan. Bara som något som kan vara värt att tänka på 😊
#1:
Ja, det handlar om att vara medveten om sig själv, inte om att vara t.ex. precis som Jesus eller Buddha eller inbilla sig att vara så.
#0:
Vad bra skrivet. Om man bara strävar efter att verka god inför sina egna och andras ögon, kan det nog ofta bli ganska extremt. Jag hade en partner i min ungdom under ett år exempelvis, som var på det här sättet. Hon anmärkte och klankade ned på allt man gjorde, att det man och många andra gjorde var fel. Det handlade hela tiden om rätt och fel, svart och vitt. Jag kunde till slut inte ens ha en tröja på mig som det stod "blend" på (märket på tröjan) när jag var med henne, eftersom hon påstod att det var samma som cigarettmärket.
Hon försökte vara god inför sina egna ögon, genom sitt förstånd, och i stället blev hon odräglig och genomrutten i beteendet mot sina medmänniskor i stället (bl a mig).
Att vara god genom hjärtat handlar nog först och främst på hur man behandlar sina medmänniskor, djuren, och naturen…genom kärlek och förståelse för den andra…inte genom rätt och fel, svart och vitt, och att bete sig dåligt mot de man anser göra fel enligt sin egen mall.
Tankar som vaknade upp och ville ut.
Den goda godheten
Kommer genom ärlighet.
Även när det svider
Och när samvetet kvider.
Den är inte alltid mild och vän
Ibland behöver Den knacka hål på illusionen så vi faller ut ur…. föreställningarna om hur smäktande goda vi är.
När vi står där och stryker medhårs eller förhäver oss. Bakom ursäkter eller uppvisning som inte håller måttet.
Den goda godheten Den är ärligt välmenande… smärtsam att möta - befriande i sin ofantliga rikedom - då nör medvetenheten vaknar.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
- Redigerat 2024-05-26 17:53 av Stjärnskott
#3:
Tack! 🙂 Jag har också en gång varit ihop med en som alltid hittade någonting att klandra och anledningen var att hon projicerde sina egna egenskaper på mig och där bekämpade hon dom på ett koleriskt sätt. Själv var hon så klart inte medveten om att det var hennes egna projektioner.
#4:
Det var fina ord som passade bra till mitt inlägg. Tack för det! 🙂
#5:
Det kan nog ha varit lika med tjejen jag var ihop med också🙂
Starta ny diskussion